5

En intensiv tid för en höna

Allt har gått i ett de senaste veckorna så jag har inte haft någon energi över att skriva. Men här är lite vad som har hänt sedan sist…

Hormondoseringen gick betydligt bättre denna gång, så det kändes spännande inför äggplockningen den 20 juni. Jag tror läkaren tömde drygt 20 äggblåsor som resulterade i hela 16 ägg (fast ett var inte moget). Så mycket bättre än 1 ynka som första gången, en stor lättnad! Av dessa blev 10 befruktade, och den 22 juni satte vi in ett fyrcelligt embryo. Så nu är jag äntligen ruvare för första gången!

I morse ringde jag sjukhuset och fick veta att av de 9 embryon som odlats vidare klarade 2 sig till frysen. Wohoo! Ännu en lättnad. Jag tänker att om det färska försöket inte fäster så blir det lite lättare att hantera när vi vet att vi har två potentiella försök i frysen.

Nu har jag ruvat i en vecka. Hur räknar man förresten, är första ruvardagen den dagen man gör insättningen eller redan den dagen man gör äggplocket?

De första dagarna med progesteron (Lutinus 3 gånger dagligen i mitt fall) var rätt jobbiga. Jag var väldigt trött och hade riktigt ont emellanåt – kunde knappt böja mig. Svårt dock att veta om det berodde på ”ingreppet”, allt runtomkring i tillvaron som varit väldigt intensivt med Midsommarfirande, progesteronet eller ev. överstimulering.

Som tur var så blev det bättre redan till tredje dagen, så jag har kunnat arbeta som vanligt hela veckan. Tur det, för jag har tokmycket jobb och kan inte ställa in någonting (jag är egenföretagare). För att inte tala om nästa vecka, den kommer att bli helt galet intensiv. Men det är ändå skönt att kunna fokusera på jobbet och slippa all logistik med sjukhusbesök stup i kvarten.

Så nu blir det jobb och husrenovering för hela slanten, och om 11 dagar vet vi. Än så länge känns det väldigt lugnt, kanske för att det är så overkligt. Men jag gissar att det blir jobbigare mot slutet.

/k.

7

Ett nytt försök

Det har varit så fullt upp med jobb och hus och annat att jag inte hunnit skriva nåt. Men nu kommer en uppdatering.

Eftersom vårt första IVF-försök slutade i antiklimax (endast 1 ägg som visserligen blev befruktat men inte klarade sig till insättning) så var läkaren så bra att hon räknade ut att med lite tur så skulle vi hinna ett försök till innan kliniken stänger för sommaren. Så jag fick börja med P-piller direkt, alltså den dagen jag egentligen skulle ha gjort en ägginsättning.

Det var en chansning att kroppen skulle hinna återhämta sig, men det funkade bra att skjuta upp mensen för att vinna lite återhämtningstid. När det väl var dags för mens så kom den med besked, och mensvärken från helvetet. Jag hade behövt ligga i fosterställning i duschen i tre dygn, inte riktigt så illa men nästan, men var tvungen att jobba. Och det var inga lättsamma jobbdagar heller, så jag var helt slut när det blev helg och dags att börja med sprutor.

Första sprutan gick bra (Puregon, 125 enheter en liiiten ökning från sist), men den andra glömde jag helt att ta! Varken jag eller M kom ihåg. På lördagsmorgonen vaknade jag med ett ryck av att jag insåg det, verkligen härligt uppvaknande! Eftersom det inte gick att få tag i någon läkare eller barnmorska på helgen så fick jag helt enkelt läsa FASS och chansa lite. Jag insåg snabbt att jag inte skulle ta dubbel dos utan hoppa över den jag missade, däremot skulle jag ändå öka dosen till 150 enheter på söndagen så jag tog beslutet att öka redan på lördagen.

I måndags var det dags för ett första VUL, läkaren sa att det var lugnt att jag  missat en spruta och sa inget om att jag självmedicinerat lite. Hon skulle mest konstatera att det inte fanns några rester kvar efter förra stimuleringen, och det gjorde det inte heller. Inga stora äggblåsor som hängde kvar, skönt det.

Och idag torsdag har jag just varit på veckans andra VUL, dag 8 i stimuleringen. Det såg helt ok ut, 1+3 äggblåsor över 10 mm. En fler än dag 8 vid förra försöket. Det enda som oroar mig är att läkaren påpekade att jag verkar ha en polyp i slemhinnan, men att vi skulle strunta i den nu, men ifall det inte funkar så får jag väl göra fler undersökningar. Jag blir tokig på den där jäkla lilla vita grejen på UL, vad är det för nåt? Varför syns den på UL men sedan inte i verkligheten under operation?!

Eftersom det ändå verkar gå lite trögt med äggblåsornas tillväxt så höjde läkaren min dos Puregon, så från och med i kväll ska jag ta 200 enheter. Jag hoppas verkligen att det tar fart, men lagom så jag inte blir överstimulerad (det verkar ju väldigt obehagligt!). På måndag ska jag tillbaka på ett tredje VUL, och förhoppningsvis konstaterar läkaren att jag kan göra äggplockningen på onsdag. Peppar peppar!