7

På G men inte riktigt redo

Så löd dagens dom hos läkaren när jag gjorde VUL. Min slemhinna var på gång, men ännu bara 5-6 mm tjock och den bör bli ca 8 mm. Annars såg det fint ut där inne.

Så, läkaren höjde min dos Femanest från 6 mg till 8 mg. Alltså fyra piller om dagen. På måndag hoppas jag få tid för nytt ultraljud, och då borde jag få tydligare besked kring insättning och när jag ska börja med progesteron.

Inget är fel, det kommer att bli av, bara att det dröjer lite längre. Men visst är jag lite besviken…

3

Fem dagar i livet, sex dagar i frysen

Sitter på tåget på väg hem från huvudstaden. Har jobbat där idag, träffade en tjej som skulle föda vilken dag som helst, hon var beräknad till idag och värkarna hade mjukstartat. Min kollega hade förvarnat mig om läget, hon var beredd på att sköta eventuellt gulla-med-bebis-prat. Men det behövdes nu inte, dock väldigt skönt att min kollega vet läget.

Och idag är en bra dag, jag känner mig glad och hoppfull. Har hämtat mig och terapirenoverat i huset vilket jag mår väldigt bra av. Såpass bra att jag kunde ringa min kära vän, som just har fått barn, på tåget i morse. Hon blev jätteglad och ville gärna att jag skulle hälsa på om jag hann idag, vilket jag gjorde.

Jag är så glad att jag kunde hälsa på henne idag. Fick träffa deras fem dagar gamla dotter, hon sov gott i min famn. Kändes väldigt fint och bra. Jag är ju annars inte typen som dras till bebisar, har ingen erfarenhet av små barn så hittills har jag mest känt mig obekväm. Men idag kändes det riktigt bra.

Men bäst kändes det att kunna hälsa på så snabbt. Vet att min vän saknat mig.

Min vän har en fem dagar gammal dotter. Jag har en sex dagar gammal blastocyst i frysen.

Imorgon eftermiddag är det äntligen dags för VUL. Då hoppas jag att allt ser bra ut så vi kan få boka insättning. Tänk om det lyckas den här gången, då skulle min väns dotter få ett låtsassyskon som bara är 9 månader yngre. Min vän är 1,5 år äldre än mig så det skulle ju passa väldigt fint. Upprepa vår relation på nåt vis.

Imorgon är vi kanske ett steg på vägen. Tänk om.

12

En vecka på piller

En vecka med Femanest har gått. En intensiv och skakig sådan. Men jag kom ut hel och ren på andra sidan, nåja måste duscha först bara.

Eftersom jag har haft så fullt upp med att bara hantera stunden med magsjuka och biverkningar så slog det mig nu vad det egentligen handlar om. Jag ska ju göra mitt andra FET! Och det kommer att bli av eftersom jag mår bra igen och inte borde ha tappat mer än en dag av behandlingen.

På torsdag är det dags för ultraljud. Det var så ogreppbart långt borta, men nu är det bara fyra dagar dit. Börjar längta, vill veta om allt ser bra ut. Vill få boka en tid för återföring. Om allt går enligt plan så blir jag ruvare om drygt tio dagar, i en cykel som förhoppningsvis är en mycket bättre förutsättning än förra försöket.

Jag insåg just vad vi är på väg emot, fick lite hopp, och det vill jag behålla!

Kram och godnatt!

11

Vinden har vänt

Nu känner jag mig frisk igen, mådde inte så illa imorse heller. Förhoppningsvis har kroppen vant sig vid den höga dosen nu.

Idag har det varit fullt ös på landet. Vi hade loppis i uthuset, massa prylar som vi rensat ut i flytten. Roligt sätt att bli av med grejer på, och väldigt socialt. Många kom förbi för de var nyfikna på vilka som flyttat in.

Fick inga frågor om barn, skönt. Fick däremot en bättre fråga: ”Är ni många?” Jag tänkte inte ens på om tjejen som frågade syftade på om vi hade barn, utan trodde faktiskt hon undrade om vi hade kollektiv eftersom vi har köpt ett stort och udda hus. Jag tror att frågan var helt öppen och syftade på valfri konstellation. Lite senare nämnde hon att de hade barn, först då kopplade jag fler tolkningar på frågan. En sån liten detalj, men som gjorde mig glad, en fråga som var öppen och inte utgick från normen.

Nu ska jag skölja med mina lördagspiller med lite ekfatslagrad julmust, gött så.

Trevlig helg på er!

6

Det här är inte roligt längre

Kära M ordinerade mig att stanna hemma i onsdags då han hittade mig halvsovandes i fosterställning på badrumsgolvet. Förutom illamående och trötthet så pajade tjocktarmen, slutade ta upp vätska. Det gjorde mig hoppfull om att det var ett virus trots allt.

Igår blev jag sakta bättre och kunde jobba en liten sväng på eftermiddagen. Magen och tarmen var mycket bättre och jag kunde börja äta lite. Hopp om livet.

Idag vaknade jag dock svagt illamående igen. Helvete. Nu står jag på en iskall perrong och sippar pepparmintste för att lugna både kropp och själ. Vill verkligen klara den här arbetsdagen och fem timmar tågresa. Önskar det gick att boka platsönskemål med toalett!

Just nu tror jag att det var ett virus som kanske krockade med biverkningarna. Viruset verkar på väg ut ur kroppen men nu kvarstår biverkningen illamående. Och jag som får kväljningar bara av att borsta tänderna i vanliga fall, dåliga odds liksom. Tur att jag inte har anlag för åksjuka iaf!

Eftersom jag ska äta Femanest i åtminstone fyra veckor till så hoppas jag innerligt på att det lägger sig. Annars är det här ingen rolig resa. Men funkar det så är det ju värt det, även fast jag isåfall ska fortsätta med både Femanest och Lutinus i nio veckor.

På plussidan så ter sig en ny IVF rätt trevlig i jämförelse.

5

Vi hoppas på magsjuka

Det blev slutsatsen när jag ringde sjukhuset nyss. Fick prata med den bästa barnmorskan och hon trodde att det var ett virus jag åkt på, för Femanest borde inte göra så man kräks tio gånger på raken.

Om det är ett virus så borde jag bli bättre idag. Jag ska fortsätta med medicinen och hålla tummarna för att det vänder. Ett ev virus skulle inte påverka chansen att bli gravid, det var skönt att höra.

Barnmorskan skulle prata med läkaren och återkomma, hon skulle även fråga om det här med Lutealfasen och om det kan ha nåt att göra med varför vi inte lyckats själva.

Jag är helt matt, men det är väl inte så konstigt eftersom kroppen är helt tom. Har bara vågat dricka pepparmintste änsålänge, men nu tänkte jag hugga in på lite yoghurt. Det får bära eller brista!

5

Ska jag må såhär?

Jag har bara ätit Femanest (östrogen) i ett dygn men mår redan piss.

Imorse vaknade jag tidigt och mådde illa, kräktes inte men det var inte långt ifrån. Har under dagen blivit tröttare och tröttare, har gjort ärenden men knappt jobbat någonting alls. Vid middagstid så var jag matt och kunde knappt inte fokusera på det jag skulle göra (som att koka tevatten och samtidigt prata med min vän som var på besök).

Under hela kvällsfikat med vännen så skakade jag och frös och blev varm om vartannat. Efter två timmar så sa vännen att jag såg väldigt trött ut, vilket jag verkligen var (är).

Nu ligger jag på min lilla kontorssoffa och skakar under en sjal i väntan på att M ska bli klar för dagen så vi kan åka hem. Han får cykla till mitt jobb för jag vågar inte köra till honom.

Mår lite illa, funderar på vad jag ska göra jag kräks. Ska jag ta nya piller då eller inte? Eftersom jag tog kvällsdosen för mindre än två timmar sedan?

Ska nog försöka ringa kvinnoklinikens journummer och fråga.

Ska jag må såhär?
Kommer det att bli bättre eller värre ju fler piller jag tar?

14

Lingonveckan är här

Bild

 

På förmiddagen smög sig en vag smärta på i mellangärdet och efter lunch började jag blöda. Så nu verkar mensen vara igång. Både väntat och oväntat, bra och dåligt. Men mest känns det nog lite skönt på nåt vis.

Den här cykeln blev 32 dagar, skönt att den inte blev toklång men lite skumt eftersom jag fick utslag på LH-stickan både dag 22, 24 och 25 den här cykeln. Så om jag hade ägglossning dag 25 så betyder ju det att min lutealfas var kortare än tio dagar. Måste fråga läkaren om det vid tillfälle. Kan man ha för kort fas även om man vanligtvis har 28-dagarscykel? Kan det vara därför vi inte lyckas bli gravida på egen hand?

Trist att vi inte lyckades själva den här gången heller, men jag är ändå lite lättad över att mensen är här. För då behöver jag inte känns mig så stressad att FET 2 ska krocka med min jobbresa till Göteborg om några veckor.

Jag har pratat med en barnmorska på Fertilitetsenheten nu, och vi kom överens om att jag skulle göra ett graviditetstest idag för säkerhets skull. Är det negativt, vilket jag är rätt säkert på, så kan jag börja äta Femanest (östrogen) ikväll. Två tabletter på kvällen och en på morgonen. Jag hoppas innerligt att jag slipper de jobbigaste biverkningarna (som cancer, blodpropp och demens såklart, men även migrän, illamående och vätskeansamlingar i kroppen).

Om tio dagar, alltså nästa torsdag, så fick jag tid för VUL. Då hoppas jag att allt ser bra ut så de kan bestämma dag för återföring av vår lilla eskimå. Vår andra och sista blastocyst vi fick till frysen. Hur mycket jag hoppas på den lilla rackaren behöver jag nog inte ens försöka beskriva.

2

En teoretisk möjlighet

Jag väntar på mensen nu, eller allra helst att slippa den. Eftersom jag nu är inne på cykeldag 31 så finns det en teoretisk chans att kroppen min skulle kunna bli gravid denna cykel, trots väldigt sen ägglossning. Och vi bör ha prickat in rätt dagar att försöka på och därför finns ju hoppet där, om än litet.

Så jag testade nu på morgonen, men det blev minus. Så nu väntar jag på mensen några dagar till, men om den inte har dykt upp i början på nästa vecka kanske jag hoppas lite och testar igen.

Annars blir det till att knapra Femanest och ladda kroppen för vårt andra frysförsök.

5

Konsten att tappa orken på 3 minuter

Idag är en såndär mellandag. Inte jättejobbig men långt ifrån bra. Det kände jag redan när jag vaknade imorse, och då kändes det helt okej. Tills jag började jobba och träffade dagens kund. 

Dagens kundbesök varade bara i typ en halvtimme, tack och lov, men det räckte för att jag skulle sjunka ihop och få lust att ge upp den här dagen helt. Småsaker gör stor skillnad när man har små marginaler. Den här gången var det följande som fick mig att tappa orken;

Jag tänkte vara lite duktig och ”checka in” mig hos kunden så det syntes på Facebook, håller mig annars borta från FB eftersom det mest slukar energi. Då såg jag såklart det senaste inlägget i mitt flöde och självklart var det av typen ”Det växer ett knyte i min mage, det är så fantastiskt, i april blir vi föräldrar…”. Visserligen ett par som jag är väldigt glad för då de är väldens trevligaste typer och båda är runt 40-strecket så det är extra roligt att de lyckas. Men ändå, jag kände mest för att sucka.

Två minuter senare frågar den nyanställde tjejen hos kunden, som jag träffade för första gången idag, om jag har barn. Jag svarade ett rakt Nej. Då fortsatte hon med ”ja, visst blir man sugen när man ser de här gulliga barnkläderna” och pekade på deras nya produkter. Suck igen.

Små struntsaker, jag vet. Men med små marginaler är det fan inte lätt att hålla energin och peppen uppe. Funderar på att göra en beställning från Granits nya webshop för att tänka på nåt roligare. Dyr terapi, men den kanske funkar en dag som denna!