Fem dagar i livet, sex dagar i frysen

Sitter på tåget på väg hem från huvudstaden. Har jobbat där idag, träffade en tjej som skulle föda vilken dag som helst, hon var beräknad till idag och värkarna hade mjukstartat. Min kollega hade förvarnat mig om läget, hon var beredd på att sköta eventuellt gulla-med-bebis-prat. Men det behövdes nu inte, dock väldigt skönt att min kollega vet läget.

Och idag är en bra dag, jag känner mig glad och hoppfull. Har hämtat mig och terapirenoverat i huset vilket jag mår väldigt bra av. Såpass bra att jag kunde ringa min kära vän, som just har fått barn, på tåget i morse. Hon blev jätteglad och ville gärna att jag skulle hälsa på om jag hann idag, vilket jag gjorde.

Jag är så glad att jag kunde hälsa på henne idag. Fick träffa deras fem dagar gamla dotter, hon sov gott i min famn. Kändes väldigt fint och bra. Jag är ju annars inte typen som dras till bebisar, har ingen erfarenhet av små barn så hittills har jag mest känt mig obekväm. Men idag kändes det riktigt bra.

Men bäst kändes det att kunna hälsa på så snabbt. Vet att min vän saknat mig.

Min vän har en fem dagar gammal dotter. Jag har en sex dagar gammal blastocyst i frysen.

Imorgon eftermiddag är det äntligen dags för VUL. Då hoppas jag att allt ser bra ut så vi kan få boka insättning. Tänk om det lyckas den här gången, då skulle min väns dotter få ett låtsassyskon som bara är 9 månader yngre. Min vän är 1,5 år äldre än mig så det skulle ju passa väldigt fint. Upprepa vår relation på nåt vis.

Imorgon är vi kanske ett steg på vägen. Tänk om.

3 reaktioner på ”Fem dagar i livet, sex dagar i frysen

  1. Shit vad spännande att det är nära nu!
    Har suttit barnvakt i dag. Hon är sju månader och en rolig liten prick att hänga med. Min kompis är ensam med sin dotter och därför vill jag ställa upp när jag kan. Annars är jag inte heller speciellt förtjust i barn i allmänhet, men det blir ju speciellt när det är nära vänner som får barn : )

    • Det är ju med barn som med vuxna, att de blir roligare ju mer man lär känna dem, ju närmre man kommer dem på livet. Och om man får vara med från allra första början så är ju chansen större att även barnet känner så. Det är en relation som kräver arbete, och hittills har jag aldrig bott på samma ort som mina nära vänner/min storebror när de fått barn, så jag har aldrig varit barnvakt. Modigt av dig ju!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s