Vecka 6 (5+4) – Brun är också en färg

Idag är jag lite vemodig, vet inte varför. Kanske för att det är mörkt och kallt och jag jobbar fast det är lördag. M har spelning i kväll så han har fullt upp med sitt och hunden är hos svärmor så jag är ensam på kontoret och jobbar.

Tänkte att jag skulle ringa min vän S och berätta att jag är gravid, har dragit mig lite för att göra det och nu när jag väl ringde så var hon upptagen så vi ska höras imorgon istället.

Anledningen till att jag tycker att det är jobbigt är för att S har varit ofrivilligt barnlös i många år. Hon och hennes man har gjort en jäkla massa IVFer och har bara ett enda embryo kvar att försöka med. Samtidigt som de börjar fundera på adoption. Dessutom är de båda rätt nära 40-strecket vilket är lite stressande med tanke på hur lång en adoptionsprocess är.

Jag önskar så att de ska lyckas och det känns så orättvist att vi blivit gravida så ”snabbt”. Jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete och jag vet att S är min vän och kommer att bli jätteglad för vår skull, men jag är så rädd att det ska såra samtidigt. Vi har inte känt varandra så länge, utan blivit rätt nära rätt fort då hon var så öppen med deras situation så jag berättade om vår. Hon har varit ett fantastiskt bra stöd det senaste året, vi har ventilerat och jag har frågat om hur allting går till.

Konstigt det här. Jag borde väl vara överlycklig. Men det är så mycket olika känslor som kommer upp så resultatet blir vemod. Som när man blandar massa glada färger och resultatet blir brunt. Men brun är ju också en färg, ska bara komma på hur jag ska använda den.

Enligt appen jag har laddat ner så har jag nu avklarat drygt 14% av graviditeten. En bra början. Det börjar sakta bli verkligt, men jag kan ännu inte greppa det på riktigt. Men förhoppningsvis har jag 7-8 månader på mig att förstå och lära mig blanda gladare färger än brunt.

2 reaktioner på ”Vecka 6 (5+4) – Brun är också en färg

  1. Det där är inte alls konstigt, när man har varit försökare och lyckats bli gravid så får man ju skitdåligt samvete med. Varför skulle just jag lyckas liksom? Det enda jag kan trösta med är att det är bra mkt lättare att höra om graviditeter som varit svåra att få till än såna som hände ”på första försöket reguljärt sex liksom”. Sen kanske hon behäver distansera sig ändå, det kan ju vara för den egna mentala hälsans skull, men det har ju inget med dig att göra. Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s