4

Fladder

Vet inte vad det var jag kände, men något slags fladder i kombination med pulsslag i övre högra delen av magen kände jag ikväll. Jag har inte ens tänkt tanken att jag skulle kunna känna något såhär tidigt, så jag har aldrig letat tecken. Men nåt var det iaf. Häftigt och oväntat!

I övrigt så försökte jag klara mig utan åksjukepiller idag, men började må illa vid lunch så jag gav upp. Testar igen i helgen när jag ska vara hemma hela dagen.

Klarade även av en middag ute ikväll med några vänner/kunder/kollegor. Klarade av, ja ja, det jag menade var att jag var lite orolig för att någon skulle se att jag var gravid och ta upp det. Jag vill inte berätta för dem, iaf inte nu. Främst för att en av tjejerna är en bra vän men vi har inte setts på tu man hand på länge så jag har aldrig haft tillfälle att berätta för henne, hon vet inget om vår kamp heller, och jag vill att hon får veta först.

Dessutom så vill jag inte riskera att hon får veta mitt i en middag bland ”affärsbekanta” ifall att det är känsligt. Tror inte att det gör henne något, men hon är ett år äldre än mig och de har inga barn (vet att dem vill ha i framtiden), så därför vill jag vara noga. Men imorgon så ska vi på konsert ihop, min vän, hennes man och jag & M, så jag tänkte berätta för dem när vi käkar innan.

Men först ska jag och fladdret kolla på kvällens avsnitt av Project Runway, sen blir det dagens bästa – sova!

Annonser
1

Ny trimester men ingen semester

Idag gick vi in i ny vecka 14+0 och även den andra trimestern. Överallt står det att nu börjar smekmånaden och att de flesta slutar må illa och istället blir pigga energimonster. I wish.

Inte för att jag ska klaga, många mår så mycket sämre, och jag är ju sjukt tacksam över att ens fått komma hit, men inte är jag pigg iaf.

Sjukt trött och Postafen gör det ju bara värre. Mår bättre, har inte kräkts på flera dagar, men är inte redo att skippa medicinen än. Ska dock göra nytt försök till det snart.

Mina kära föräldrar hälsar på, men jag har ingen chans att hänga med i min 70-åriga mors tempo! Men jag är så tacksam för att de vill så väl och hjälper oss med massa småfix som inte blivit av. Typ installera brandvarnare, röja i hallen så att vi inte behöver hugga oss fram med machéte etc.

Bästa hjälpen, som jag bad mamma om, var att hon skulle följa med mig till simhallen igår. Jag lyckas ju inte komma iväg själv, men med lite hjälp så gick det. Så glad för det! Vi simmade 600m, inte så långt men rätt lagom när jag inte tränat på nästan ett år. Nu är jag rätt pepp på att fortsätta. Behöver det verkligen!

Annars tänker jag mycket på er alla som är mitt i behandlingar just nu, med olika resultat. Ni är så jävla starka och jag hejar på er alla, sjukt mycket!

4

Niferex

Fjärde dagen med järntillskott, snart kanske jag kan räkna ut vilka symptom som beror på vad.

De första två dagarna med järn mådde jag skit. Magen var i uppror och jag kräktes på morgonen. Första dagen var det extra jobbigt eftersom jag skulle med tåget och jobba 25 mil hemifrån. Jag fick be M gå till perrongen och kolla om tåget var i tid så jag kunde kräkas i en påse ifred.

Illamåendet har gett med sig under dagen dock. Och igår testade jag utan Postafen, det gick rätt bra. Svagt illamående men inte värre än så.

Vet inte om kroppen har vant sig vid järnet eller om illamåendet mest beror på stress.

Någon annan som mått illa av Niferex?

Jag hoppas verkligen att jag får en period där jag känner mig frisk. Behöver verkligen komma igång och träna, och jag lyckas inte med det som det är just nu. Spärren är för stor.

Idag kommer mina föräldrar och hälsar på, de stannar tre dagar. Hoppas att min kära mor vill följa med mig till badhuset, för jag behöver draghjälp för att komma iväg. Längtar verkligen dit men lyckas ändå inte. En fjantig grej som att de renoverar där (badet hade precis fått nya omklädningsrum och så brann det!) och de har tillfällig ingång mm gör att jag blir än mer osäker. Typiskt.

Ha en fin helg alla ni, och grattis till Grubblaren som plussade igår!

3

Järnspikar

Igår och idag har jag tagit lite revansch i jobbet. Äntligen lyckats leverera lite och känna mig duktig. Jag är rätt mycket av en prestationsmänniska så jag har nog varit rätt deppig pga att jag inte orkat jobba.

BM ringde idag angående mina provsvar från inskrivningen. Allt var bra utom järndepåerna, de var något låga. Så jag ska börja äta järnkapslar (Niferex), hoppas magen/tarmarna funkar ändå. Hoppas att jag även blir lite piggare.

Så imorgon blir det ny morgonrutin, klockan ringer 2 timmar tidigare för att jag ska ta både järn och Postafen, sen hoppas jag kunna somna om innan klockan ringer igen.

Nu är det sovdags, god natt!

24

Lycka i kubik!

KUB-bild v13

Både M och jag var lugna men lite nervösa inför dagens KUB-ultraljud. Jag var dessutom ganska matt efter gårdagens ofrivilliga fasta.

Men allt gick bra.!

Det tog lite tid för BM att lyckas mäta nackspalten då bumlingen helst ville stå på huvudet i helt fel vinkel. Vecket var hur som väldigt litet och efter datauträkning så fick vi veta att risken för alla tre kromosomfel var väldigt låg. Bara 1/20.000 vilket känns som en lättnad (även om det samtidigt känns moraliskt tveksamt att tänka så).

Allt verkade finnas på plats, två armar, två ben och ett tickande hjärta. Bumlingens längd var 73 mm från huvud till rumpa (CRL), tre dagar större än beräknat datum. Det känns bra, jag har ju fasat för att fostret skulle vara alldeles för litet och sväva i fara.

Det var med lättade steg vi gick från sjukhuset med våra första bilder i handen. Nu ska vi våga tro på att det här verkligen händer!

Kram till alla ni som kämpar, jag önskar så att ni får känna samma lättnad snart!

21

Varannan damernas

Så verkar det vara. Igår mådde jag jättebra men idag är det värre än värst.

Det började redan i natt, vaknade 04.00 av en mardröm och kroppen var stressad så jag kunde inte somna om. Kände mig orolig i kroppen så jag gick till badrummet, hann knappt dit förrän jag kräktes galla. Skakig och utmattad somnade jag sedan om för att väckas av en gnällande hund.

Efter promenad och smoothie framför Vinterstudion på SVT började jag vika kläder. M var redan i full gång med att riva bort masonit för att få fram pärlspont så jag ville ju bidra med något vettigt jag med. Orkade dock bara en timmes långsamt vikande, sen var jag helt slut. Vilade framför skidorna igen, men somnade nästan. Fick bara i mig lite yoghurt till lunch.

Efter flera timmars vila tvingade jag mig upp och ut med hunden igen. Trött och skakig. Hann bara gå 25 meter innan jag började må illa. Fick skynda mig till toan efter vår korta promenad. Yoghurten blev jag av med snabbt.

Efter inrådan från M så tog jag en Postafen och åt lite kräm & mjölk. En timme senare kom den upp igen, trots medicinen. Suck.

Så nu är jag ännu tröttare och tommare. Vet inte riktigt vad jag ska försöka mig på i näringsväg…

Hoppas att imorgon blir bättre, vill vara fit for fight när vi ska på KUB. Både längtar och fasar.

8

Hej livet!

Jag tror det har börjat vända nu, hoppas verkligen att det är så. De senaste dagarna har jag mått lite bättre; orkat lite mer och kunnat äta bättre. Och jag har inte mått illa. Så idag testar jag utan Postafen och det har gått jättebra hittills!

Tror att det är medicinen som gjort mig så galet trött vid lunchtid. Har somnat pang bom vid ungefär samma tid flera dagar i rad. Men inte idag.

Idag är första dagen på, jag vet inte hur många veckor, som jag känner igen mig själv. Jag har orkat göra saker och inte känt ångest över huset eller annat. Lagade till och med risotto till lunch och åt med god aptit, lite skillnad mot förra helgen då jag svimfärdig lyckades få ihop en lasagne som jag sedan petade i mig motvilligt.

Livet är på väg tillbaka och jag är sjukt glad och tacksam för det!

Trevlig kväll på er alla!