8

Tips på bloggapp?

Någon som kan tipsa om en smidig och välfungerande bloggapp där man kan samla alla bloggar man följer oavsett vilket system de är gjorda i? Jag har testat Bloglovin i några dagar nu men den är verkligen inte bra, massa inlägg faller bort och det är krångligt att kommentera. Opålitlig och osmidig alltså.

Annars kan jag meddela att det är skönt att vara hemma i huset och att få sova i min egen säng i natt. Jag har mått bra idag trots lång resa och känner mig så redo jag kan inför morgondagens jobb. Det känns visserligen mest som nåt jag bara vill få gjort/bli av med, men jag hoppas (och tror) att det kommer att vara lite kul också när jag väl är igång. Sista plåtningen på ett bra tag, så himla konstigt.

Nu ska jag sova, ska bli väldigt intressant att se hur många gånger jag vaknar i natt. Natten som var vaknade jag ofta och gick upp fyra gånger trots medicin. Önskar att jag klarar mig med ett toalettbesök i natt. Men vi får väl se…

God natt!

0

En månad kvar

Idag är det exakt en månad till BF. Om trettio dagar förändras våra liv radikalt. Det är omöjligt att ta in, svindlande helt enkelt.

Dagen till ära har varit mycket bättre än igår. Lergigantabletten jag tog när jag vaknade vid 05 imorse verkar ha hjälpt mot illamåendet, jag drömde dock mycket och kände mig stressad nästan speedad trots att jag sov. Jag har heller inte känt av några foglossningar idag, lite trött i ryggen bara, sammandragningar och nåt hugg i underlivet var väl allt. Det trots att vi spenderade fem timmar på bondauktion i regnväder.

Hoppas att det fortsätter gå upp och ned, för så länge som jag får bra dagar och stunder så kan jag palla de jobbiga dagarna. Men om jag ska må som igår och ha så kämpigt på alla plan blir det svårt att inte bryta ihop. Då är det även risk att oron tar över, och det vill jag verkligen inte nu när förlossningen är så nära inpå.

Imorgon åker vi hem igen och jag gör ett sista ryck med en veckas jobb. Sen hoppas jag kunna andas ut och fokusera om. Längtar sjukt mycket till nästa helg. Då börjar ett nytt kapitel på nåt vis, iaf för en arbetsmyra som jag.

Innan jag slutar och somnar så vill jag säga världens största grattis till er som har plussat, jag är tokglad för er skull och ser verkligen fram emot att få följa med på den nya resan!

Kram & God Natt!

6

Foglossningar

Idag mår jag verkligen inte bra. Natten var inget vidare men morgonen blev ännu sämre. Kändes rätt hopplöst att kräkas massa galla vid niosnåret trots att jag tagit Omeprazol både vid 03 och 06.30. Helt slut redan innan frukost. Har nu fixat så jag kan hämta ut Lergigan på Apoteket, hoppas att det kan göra nån skillnad.

Sedan kom foglossningarna igång. Har känt lite ryggont tidigare men inte som idag, nu är jag mer säker på att det är just foglossningar eftersom det gör ont i ländryggen och strålar ut i benet och värken flyttas även till framsidan runt ljumskarna. Så det måste ju vara bäckenet jag känner av?! Samtidigt pressar Bumlingen sig väldigt hårt upp mot revbenen på höger sida så jag ser helt sned ut, får inte plats att andas och värken strålar ut mot sidorna av magen.

Idag är jag allt annat än kaxig. Kan knappt gå och hittar ingen position där jag helt kan slappna av. Hur gör ni som har så här ont i månader?

0

En trött kropp

Nu känns kroppen verkligen obekväm, inte så att jag tänker på det precis hela tiden, utan det kommer och går. Det beror väl kanske på hur mycket energi jag har att tackla det med. På nätterna har jag verkligen inte den energin, och det sliter på psyket att vakna varje natt och ha ont, kräkas och sedan vakna igen på tidig morgon och inte känna sig ett dugg utvilad.

Det blev så tydligt nu när vi åkte till mina föräldrar, min kropp är ju van vid vår egen säng men inte vid dessa gästsängar. Jag testar olika madrasser och sängar men inget känns bra, kroppen protesterar. Suck.

Men jag är iaf väldigt lättad över att veckans jobb är avklarat! Tisdagens plåtning var väldigt jobbig, eller inte den i sig utan jag mådde så dåligt. Trodde jag skulle svimma och var nära att kräkas. Då var jag nära att bryta ihop av tanken på att det är flera dagar jobb till. Men jag klarade det och mådde bättre på kvällen. Gårdagens jobb gick mycket bättre, mådde inte illa alls utan blev bara lite trött. Så skönt, det gav mig hoppet tillbaka att klara de sista dagarna. Jag har en stort viktig plåtning på måndag kvar, bävar lite men jag har iaf lyckats fixa en assistent. Men det tar jag då, först ska jag vara ledig med familjen i tre välbehövliga dagar.

Bumlingen växer och härjar på, igår kväll guppade hela magen så mycket och så ofta att till och med M kunde få se det. Häftigt! Det kändes bara knasigt inte obehagligt. Men ibland så trycker det så mycket att det är jobbigt. Vet inte hur jag ska röra mig då, ryggen blir så trött men jag har svårt att avlasta den. Blir lite orolig för hur de sista veckorna kommer att bli, hoppas innerligt att jag slipper konstanta krämpor och sömnbrist.

Bäst jag försöker vila lite till innan frukost…

15

Inför min födelsedag

Imorgon fyller jag år, 32 närmare bestämt, och det blir liksom aktuellt att sammanfatta och se tillbaka. Det gjorde jag visserligen på midsommar också, men tankarna snurrar ikväll med.

Jag vet inte hur jag firade förra året, däremot minns jag min 30-årsdag och kalaset strax därpå. Då hade vi försökt i nästan ett år och jag kände mig väldigt stressad och åldersfixerad. Jag ville ju så gärna få bli gravid innan 30, helst föda samma år. Men det blev ju inte så. Åldersstressen har följt med mig sedan dess, men har tack och lov avtagit med tiden. Perspektivet förändras när man inser hur länge och mycket många får kämpa, då spelar nåt år hit eller dit inte så stor roll. Det är hur länge jag/vi orkar kämpa som är avgörande, inte hur mycket man fyller år.

Men visst har jag lite kvar av min fåfänga dröm om flera barn innan jag närmar mig 40. Det grundar sig i att min mamma var 38 när hon fick mig, ingen konstig ålder idag men när jag växte upp så kändes det lite ovanligt. Alla andra hade föräldrar som var betydligt yngre. Jag har delvis därför känt att jag jobbat i motvind vad gäller ålder, inte för egen del utan för min mors. Hon fyller sjuttio i sommar, och jag är innerligt glad att hon fortfarande är pigg och frisk. Jag vill ju så gärna att Bumlingen ska lära känna och minnas mina föräldrar eftersom de står mig så oerhört nära. Själv har jag visserligen träffat alla fyra mor/farföräldrar men inte haft någon vidare nära relation med dem. Mest farmor då, men hon var inte riktigt psykiskt frisk så det var en rätt speciell relation.

Imorgon vaknar jag med vetskapen att jag har världens bästa födelsedagspresent i magen. Det gäller för både mig och min mamma. Passande nog åker vi norrut imorgon för att hälsa på mina föräldrar resten av veckan (plus att jag har två fotograferingar i trakterna). Jag är så lyckligt lottad, något jag tänker på när jag vaknar varje natt och har ont i hela kroppen och får släpa mig ner för trappen till badrummet. Kroppen må vara trött och sliten, men jag är tacksam att jag fått chansen.

2

Dubbelarbete

Inte så att det är jag som sköter både jobb och hem själv, utan att jag och M jobbar på två fronter samtidigt just nu. Jag har ju en hel del kvar att jobba undan för att kunna ta ledigt och koppla bort företaget för en stund. Samtidigt kan vi inte bara låta hemmet vara under tiden, även om vi inte haft nåt val bitvis, så vi försöker beta av på listan även i huset. Nu är vi äntligen igång med att städa och organisera, känns så skönt.

Varje liten grej som faller på plats känns som en stor seger. Igår monterade vi ihop och förstärkte spjälsängen som jag målat, en extra rundstav behövdes för att stadga upp sängen när vi bara använder tre sidor till en början. På kvällen gjorde vi äntligen ett ryck och städade sovrummet, sjukt välbehövligt!

Idag skulle M börja att städa och få ordning på vår ”garderob”, dvs ett litet rum bredvid sovrummet som nu består av fem kartonger och lika många IKEA-kassar med kläder. Själv är jag på kontoret och fixar bilder, behöver få undan en leverans för att det ska bli mindre stressigt på slutet. Som sagt, betar av lite här och där.

Längtar så mycket efter att kunna lägga jobbet åt sidan och fokusera på hemmet och förbereda för Bumlingen. Behöver lite tid hemma för att hjärnan ska ställa om och bli mer redo för vad som snart ska hända. Bara fyra fotograferingar och två jobbveckor kvar nu, sen hoppas jag att vi får våra två veckors semester hemma innan Bumlingen vill ut. Fem veckor till BF nu(!)

Nu är min lunchpaus på Max över. Ett ryck till på jobbet innan jag handlar mat och åker hem till M och hunden. Pepp pepp, jag grejar det här nu!

7

Midsommar 2013 vs. 2014

För exakt ett år sedan blev Bumlingen till, men det visste vi ju inte då. Eftersom vår första IVF-behandling blev ett antiklimax utan något ägg att återföra så fick vi möjligheten att chansa med en ny IVF direkt, det var på håret att min kropp skulle återhämta sig och vi skulle hinna innan sommarstängningen. Men det gick, väldigt bra dessutom.

Så på dagen före midsommarafton, verkligen sista chansen innan stängning, gjorde vi äggplock och fick ut femton mogna ägg. Själva midsommarafton firade vi i vårt nya hus som vi knappt hade börjat renovera. Hälften av gästerna visste ingenting om vår barnlöshet medan den andra halvan visste varför jag inte drack något. Festen var en bra distraktion för att inte tänka på hur det gick i labbet, men jag var väldigt trött efter två så täta behandlingar och givetvis var vi lite nervösa för om vi skulle få göra en återföring eller inte.

På Midsommardagen ringde väckarklockan 05.30 för vi skulle vara på sjukhuset vid 07. Två vänner hade sovit över och de visste läget, att vi skulle till sjukhuset men att de kunde ta sovmorgon medan vi var borta. Jag var trött men på helspänn, M var däremot väldigt bakis efter att ha agerat festvärd. Det slutade med att M följde med in till stan men stannade i vår lägenhet (i badrummet) medan jag själv gjorde återföringen på sjukhuset. Både komiskt och lite pinsamt.

Tre veckor senare kunde vi konstatera att vi fått vårt allra första plus. Det blev dock ett tidigt missfall, jag började blöda samma dag men gynakuten kunde inte avgöra hur det låg till så vi fick snällt vänta två veckor för att göra ett nytt test. Det var hela vår semester, två veckor då jag mådde riktigt dåligt med migrän, blödningar och total utmattning.

Men samtidigt som vi svävade i ovisshet så odlades resten av äggen vidare, och sex dagar efter äggplocket så fanns det två blastocyster att frysa in, det var allra sista dagen labbet var öppet. Den första blastocysten vi återförde tog sig aldrig, kanske var den ingen vinnare, kanske var min kropp inte mottaglig efter de täta IVF-erna. Men på vårt tredje försök, alltså med vår andra och sista eskimå, så lyckades vi. Helt otroligt fantastisk!

Så när vi firar midsommar idag, i med lite lugn grillning hos M’s syster, så är det med helt nya omständigheter. En nytt läge som vi drömt om så länge men knappt vågat hoppats på emellanåt. I år dricker jag heller ingen alkohol (verkligen ingen stor grej för mig som knappt konsumerat nåt ändå) men av en helt annan anledning. Jag är så sjukt tacksam över att få vara höggravid på midsommar och på min födelsedag som är om några dagar.

Jag önskar verkligen er alla som kämpar att ni också ska få uppleva det, och att. I som ruvar just nu kan få tänka tillbaka på den här midsommaren nästa år och konstatera att ni då inte visste att ni väntade ert efterlängtade barn. Men att embryot ni ruvade på när alla andra drack snaps var guldägget.

Ha en riktigt trevlig midsommar alla ni fina!