11

Felsökning pågår

Dagens återbesök på BB visade att bilirubin gått upp något, till 258, tyyyypiskt! Läkaren ville därför försöka se om det kan finnas någon annan anledning till att gulsoten inte ger med sig trots att Svante fyller tre veckor idag. Tydligen kan spädbarn i ovanliga fall bli gula av bröstmjölken, inte för att det är fel på mjölken utan för att det blir en olycklig kombination. Därför får jag inte amma en droppe på tre dagar, istället får Svante äta ersättning på flaska och jag pumpa ur och slänga. På lördag tar de ett nytt blodprov och ser vad som hänt.

Jag insåg i bilen på väg hem hur jobbigt det kändes att inte få amma. Nåt jag aldrig trott att jag skulle känna. Men nu har vi ju fått ordning på det och jag var så glad över att Svante gått upp ett helt hekto på tre dagar. Så helt plötsligt riskerar jag att få sluta amma helt, för så blir det ju om värdet har sjunkit ordentligt till på lördag. Lite pest eller kolera-känsla inför beskedet, antingen så får jag inte amma eller så vet vi ändå inte varför gulsoten hänger kvar. Jaja, det visar sig.

Nu ska jag återgå till min första ensamdag. Logistiken funkar hittills, nu lite mer käk om Svante vill ha sen en hundpromenad och sen ska väl jag få nåt i mig.

Annonser
0

Små framsteg

Kort uppdatering. Ett extra dygns solande resulterade i en liten sänkning av bilirubin; 242. Läkaren verkade lite förvånad över att det sjunkit såpass lite men lät oss åka hem efter lunch med återbesök imorgon fm. Så det var med blandade känslor vi åkte hem.

Mitt mod går upp och ner, jag är inte orolig för Svante men jag vill få den här gulsoten ur världen nu. Samtidigt kan jag tänka mig ett dygn till på BB imorgon bara för att jag inte vill vara ensam hemma, M har nämligen en spelning som dök upp med kort varsel, och jag känner mig orolig och stressad för att vara själv till tre på natten med Svante och vår hund som bitvis är lite väl uppspelt inför tillskottet. Jag föredrar att ta små steg framför att hoppa, men det är väl lika bra att jag övar. Bara det att kväll och natt känns extra känsligt på nåt vis.

Vi får väl se hur det blir…

9

Femton kvadrat

20140728-175814-64694723.jpg
Vi är fortfarande kvar på BB. Läkaren tyckte att vi skulle trycka ner det jäkla bilirubinet ordentligt i skorna den här gången så att det blir sista gången. Hoppas planen fungerar. Idag låg värdet på 269 så det hade sjunkit hundra enheter redan. Svante ska sola till lunchtid imorgon, då är vi uppe i 5,5 dygn med solning vilket är en halvtimme från rekordet på det här bygget(!)

Vi börjar bli otroligt trötta på att leva på femton totalt intetsägande kvadrat med lika intetsägande mat och Tv-program som får en att känna sig imbecill tillslut. Det har varit jättebra att vara på BB och personalen är fantastisk men just nu känner jag mig som ett djur i bur. Vi blir båda smått apatiska efter en tid, det blir ju så med noll stimuli. Jag tappar energin och blir rädd att den är helt borta även när vi får åka hem och kan göra saker. Igår längtade jag hem för att få sortera garderoben som vi just börjat få ordning på. Men nu är energin och fokuset som bortblåst. En tillfällig depression känns det lite som.

Men jag är snart tillbaka igen, börjar återfödseln med en dusch innan Svante vill käka igen. Han äter med max två timmars mellanrum. Vi hänger upp tillvaron på Svantes mattider och våra egna mattider med fantasifull Landstingsmat. Cowboysoppa, smaka på den.

7

Inte som vi tänkt oss

Dagens besök på BB skulle ju gå snabbt och smidigt, värdet var ju på väg ned så vi var på vippen att strunta i vår övernattningsväska. Men den behöver vi visade det sig för bilirubinvärdet hade stigit igen. Inget skyhögt värde (356) men ändå över solgränsen, så det blir ännu ett dygn med ljusbehandling. Suck.

Personalen känner oss vid det här laget, det är ju skönt, men alla tycker att det är lika tråkigt att det blivit så segdraget för oss och Svante. En sköterska frågade hur vi kände, om vi bryter ihop, men det känns stabilt med mig och M. Fast vi blev lite tagna på sängen den här gången, vi var ju säkra på att få åka hem och greja.

Vi behöver verkligen få lite tid hemma bara vi för att hitta våra egna rutiner. Min mamma har ju varit hos oss hela tiden och hjälpt oss en massa, även pappa är här nu, men de åker hem idag. Lite antiklimax att vi hamnade på sjukhuset igen bara. Jag börjar bli lite stressad över att M börjar jobba om en vecka och vi fortfarande inte har haft en enda dag själva hemma. Jag är nervös för hur jag ska klara att vara helt själv. Vi fick tips om att M kan vabba men vi har inte hunnit ringa Försäkringskassan än, vi har inte fått nån ordning på det än, vilket känns lite stressande. Det står ju att man måste anmäla VAB samma dag det gäller och det har vi ju inte gjort. Hoppas M orkar ringa FK imorgon och reda ut det.

Men först ska Svante sola, bara de har lyckats ta infektionsprov…

9

Utflykt med brösten i vädret

Det enda jag skriver om är bilirubinvärden, men det har liksom varit prio ett sedan Svante kom till världen. Och idag verkar det som att det har vänt! Bilicheck hade sjunkit från 281 till 244 på två dagar och vi är enormt lättade. Läkaren tyckte att Svante skulle slippa bli stucken idag så det blev inget blodprov, det tar vi på söndag istället.

En till vändpunkt blev det idag, vi lämnade tillbaka pumpen vi hyrt på BB. Jag har ju faktiskt inte använt den på hela veckan och vikten har ju gått åt rätt håll, om än långsamt.

Igår var vi på vår första ordentliga utflykt med Svante. Vi åt ute med mina förändrar och svärmor. På årets varmaste dag, inte helt genomtänkt kanske, men det gick ändå bra. Vi hittade ett bord i skuggan och hunden kunde bada i sjön intill. Med tanke på hettan var det ju extra viktigt att amma, vilket båda mina föräldrar hann påpeka innan vi ens gått från parkeringen. Lite lätt stressande. Jag var ju tokhungrig och ville gärna få nåt litet i mig först för att ens orka. Det känns ju dessutom inte helt bekvämt att amma offentligt. Men det gick. Fast det kändes först som om jag satt med brösten i vädret och Svante boxade bort amningsnappen hela tiden. Men jag grejade det och hur stort det var kanske blir tydligare om jag förklarar att det inte var länge sedan jag blev bekväm med att ha klänning utan strumpbyxor mitt i sommaren utan att känna mig helt naken, haha.

0

På håret

Återbesöket på BB idag gick bättre än förväntat. Vi var helt inställda på att bli inskrivna för en tredje ljusbehandling men vi klarade oss med en hårsmån. Bilirubin hade ökat lite, från 316 till 339 på två dygn, men det var under solgränsen (tror den är satt till 350). Puh! Läkaren hade hoppats på en sänkning men vi får vara glada för att gulheten åtminstone har bromsat upp. Så nu önskar vi sjukt mycket att det har vänt till på fredag!

En annan bra sak var vikten, Svante hade gått upp 45 gram och är nu precis över 3,9 kg. Det var ett skönt besked för det betyder att amningen faktiskt funkar, visserligen helt beroende av amningsnapp, men det känns knappast som ett problem. Det viktiga är att vi kan lita på att Svante säger till när han är hungrig och att han får i sig tillräckligt då.

Nu blir det milkshake för att stå ut med värmen, jag vill ju helst vara inomhus hela tiden för där är det svalt. Men Svante behöver solljus så det är bara att gilla läget!

5

Vi slapp sola idag!

Wohooo! Bilirubinvärdet låg på 316 och precis under gränsen för att behöva sola. Så läkaren skickade hem oss igen med tid för återbesök på onsdag. Så himla skönt, nu jäklar hoppas jag Svante vill äta mycket och kissa/bajsa ut det där giftet så det vänder och blir bättre. Nu andas vi ut en liten stund.