0

Amning på mitt sätt

Det här är absolut inga pekpinnar eller moralkakor om amning, utan jag tänkte bara skriva lite om hur det funkat/inte funkat för mig. Dels vill jag minnas och dels kan det kanske ge lite stöd eller tips åt nån som läser.

Innan Svante föddes var jag osäker på om jag ens skulle gilla att amma, var lite rädd att det skulle kännas äckligt & konstigt. Ingen romantisk bild alltså. Men jag visste ändå att jag ville försöka. När han till slut kom så var det lite krångligt på BB, han fick inte tag och orkade inte suga, dels var han ju tre veckor tidig och sedan skulle det ju visa sig att han hade gulsot vilket också påverkar sugförmågan. Det var lite bökigt men jag kände ingen stress över att han fick tillmatas, jag hade ju inga direkta krav på hur det skulle vara. Snarare var jag positivt överraskad att det inte alls kändes äckligt!

För att det över huvud taget skulle bli amning så fick jag testa med amningsnapp och det gjorde stor skillnad. Först då fick han tag. Det krävdes även en hel del masserande av fötterna för att han skulle hålla igång (barn har tydligen sugreceptorer under fötterna och i handflatorna).

Att amningen skulle ta mycket tid i början förstod jag, men att jag skulle bli så trött av det och knappt hinna gå på toa fortfarande efter två månader var lite jobbigt. Svantes amning tog en vansinnigt massa tid, varje pass tog minst en timme ofta en och en halv och då kunde han ändå bli hungrig igen bara en kvart senare. Det verkade finnas mycket mat men det är svårt att säga när maten tog slut och han bara ville snutta. Jag lät honom hållas.

Men eftersom jag bokstavligen satt fast i två månader så började jag bli trött. Dessutom gjorde det rätt ont många gånger, nappen stasade och jag skrek högt ibland! Att bli nypt i en timme är heller inte så skoj. Såhär i efterhand borde jag nog inte ha stått ut med det så länge som jag gjorde, men även jag som inte hade ställt massa krav på mig själv innan fick väl en släng av amningspress. Men jag vågade inte avbryta honom. Så himla dumt.

Eftersom gulsoten inte gav med sig så fick vi testa att endast mata på flaska med ersättning i tre dygn medan jag pumpade ur och slängde för att utesluta att det berodde på min mjölk. Då var Svante fem-sex veckor tror jag. Det kändes först jättejobbigt, jag hade ju kämpat så för att få det att funka, men när jag fick reda på fakta så kändes det bättre. Barnmorskan på BB sa helt fel till mig – att om mjölken var orsaken så skulle jag sluta amma helt, det är alltså inte sant. Men vi matade på flaska och det gick väldigt smidigt, har förstått efteråt att det inte heller är så lätt för alla men vi hade tur. Den rostfria flaska med tillhörande giftfri napp som M hade köpt på nätet funkade perfekt direkt, märket heter Pura.

När jag sedan började amma igen så behöll vi även flaskan som komplement, ett mål om dagen blev på flaska. Det var så mycket lugnare att lägga sig på kvällen och veta att natten inte måste innebära två timmar amning, jag behövde inte vara ”nervös” för natten länge. Jag ammade först och sedan fick M ge på flaska, även min stela rygg mådde bättre av det. Jag helammade alltså till ca 1,5 månader. Efter nån vecka med flaska på natten så började vi ta till den även på dagen en eller två gånger beroende på vad vi gjorde. Jag har ju jobbat lite då och då och dessa dagar har det varit perfekt att M kunnat mata nån gång så jag fått lite mer sammanhängande tid till jobbet, alltså några timmar (sen har ju brösten ändå sprängts!).

Det har passat mig och även M väldigt bra att kunna blanda, det har verkligen underlättat. Svante har varit lika nöjd oavsett. Bara vetskapen att inte ständigt behöva sitta fast och att istället kunna få avlastning har gjort mig gladare. Nu har jag möjlighet att göra nåt annat ibland, tex måla och greja med renoveringen, eller bara duscha i lugn och ro. Jag behöver input för att må bra, och då vi bor på landet där vi knappt känner någon så blir jag väldigt ensam om dagarna. Och att sitta ensam och glo på allt som ska renoveras hemma utan att kunna göra nåt sliter på mig i längden. Jag behöver få göra saker hemma, få jobba nån timme i veckan och komma hemifrån och träffa folk nån gång i veckan för att må bra. Kan jag bara göra det så är mammalivet prima! När vi åker med M till stan (det gör vi en dag varje vecka som förebyggande rutin numer) så behöver vi stanna där tills M slutar, då är det skönt att kunna fixa en flaska när man är i en affär eller på en restaurang och slippa stressen över att amma mitt bland folk.

Vi var även tacksamma att vi hade rutin på flaska nu när jag fått problem med gallsten. Skönt att inte behöva oroa sig även för det när man måste till akuten mitt i natten. Dessutom fick ju Svante hög febern i helgen och orkade inte amma som vanligt, då var det ju extra viktigt att han åt/drack ordentligt. Lösningen var att ge på flaska fler måltider för att det var lättare att få i sig och vi visste ju då exakt hur mycket han åt. När febern var som högst så fick han utspädd ersättning för att få mer vätska. Många fördelar att delamma alltså.

Den senaste veckan har jag fått testa nya rutiner. Mjölken minskade kraftigt när jag fick två täta gallstensanfall, smärta stress & oro drar ju igång adrenalin som hämmar produktionen. Stor risk då att man hamnar i moment 22, och blir stressad av att inte kunna amma och det stockar sig ännu mer. Men när jag fick en ny plan i samråd med vår BVC-sköterska så kändes det lugnt igen. Den nya rutinen är att amma båda brösten vilket tar mellan 15-30 minuter (det tog tidigare två timmar) och är Svante inte nöjd med det så gör vi en flaska. Lite ovant men väldigt skönt faktiskt. Inget stressande med pump eller så. Jag hoppas att mjölken kan hålla sig på den här nivån ett tag nu, det har ökat något sedan i måndags då det knappt fanns nån alls. Men sinar det snart igen så får det vara så, det handlar egentligen mest om att Svante blir hård i magen om han får enbart ersättning, men då får vi testa magdroppar mm. Nu äter han förresten Nan 1 Pro då den funkar lite bättre på hans mage än Baby Semp.

Jag använder förresten fortfarande amningsnapp. Först var planen att bli av med den då den är lite bökig ibland och så ska de ju kokas och grejas med. Och när Svante var typ 2,5 månad så började han kunna få tag utan napp men då gjorde det så galet ont igen så jag började grina. Sen bestämde jag att det orkar jag inte med. Orkar inte att härda brösten en gång till så det får va, man får faktiskt välja sina strider.

Vad är kontentan då, jo att jag vill att alla ska känna att det är okej att göra på sitt eget vis. Det är viktigt att föräldrarna mår bra för då mår barnet också bra. Det är inte värt att bli stressad och få ångest över amningen, ersättning finns ju och den är verkligen inte farlig! Man måste hitta sitt eget sätt, bara Du vet vad Du mår bäst av oavsett vad folk runt omkring dig säger. Det här blev mitt sätt.

IMG_3057.JPG

Annonser
4

Tretton dagars nedräkning…

Nyss ringde de från operation, jag fick tid den 10/11 snortidigt på morgonen, men då är jag först ut och har minst väntetid. Även om jag hoppades på en snabbare tid så är det ändå en stor lättnad att jag har en deadline – ett mål att sikta mot. Tretton dagar, det ska jag väl fixa, om så med fasta. Blir det någon avbokning före min tid så ringer de, men det är ju lite strul att få ihop det med ledighet och skjuts så det kanske kan bli svårt med kort varsel.

Dagens plan är för övrigt att jag & Svante & hunden är hos min svägerska idag. Svärmor hjälper mig med hundarna (två hanar och båda terriers, ett jäkla liv alltså!). De jobbar skift men jag får vara i huset under dagen medan de kommer och går. Det känns skönt att inte vara helt själv och framförallt att det är nära till akuten ifall nåt händer.

Svantes feber ebbade ut i natt och vi fick sova ut alla tre, ännu en stor lättnad!

I övrigt är dagens projekt att få igång amningen igen, mjölken tog nästan slut igår vilket kändes jobbigt. Men efter att ha läst lite på Amningshjälpen och pratat med BVC så känns det lugnare. Inte så konstigt att det blev så när stress, oro och smärta (något jag haft en hel del av senaste veckan) producerar adrenalin som hindrar mjölken att rinna till. Att jag dessutom äter mycket mindre pga gallan gör även det sitt till. Så nu ska jag dricka mycket, äta ofta och amma så ofta jag kan.

Jag gillar bra planer som sagt. Och tack för all pepp!

7

Oro, rädsla och en plan mot stressen

Just nu mår jag bra rent fysiskt, men minsta lilla pirr i magen med omnejd får mig att rysa till. Väldigt rädd för ännu ett gallstensanfall. Vågar knappt äta någonting, ständigt hungrig och svårt att skilja på vad som är vad i kroppen som följd.

Så skiftar fokus för min oro till Svante. Han har hög feber för första gången, han fick inte ens det av tremånadersvaccinet. En ny våg av rädsla sköljer genom kroppen. Det är kanske inte jag som behöver åka till akuten…

Men jag har tur, en otrolig lyx, för mina föräldrar är fortfarande på besök (en natt till, imorgon åker de bort med Svantes stora kusiner som också sover här inatt). Min käre doktorfar har oväntat med sig stetoskopet i väskan så han kan lyssna på hjärta & lungor. Allt låter bra, tack och lov. Så vi ger en alvedon och gör mat på flaska som är lättare att äta än att amma. Maten gick lätt ner och febern ger med sig, andas ut.

Vi har en plan vilket känns väldigt skönt för mig. M stannar hemma imorgon, jag är sjukskriven för jag vågar inte vara själv på landet utan bil med febrigt barn och risk för kramp. På morgonen ringer vi dels barnmottagningen och frågar om vi ska dit och kolla sänkan mm, dels ringer vi kirurgen och försöker ligga på om tid för operation för min del.

Nu får älsklingen snutta sig till söms. Vi kollar nog på nåt lättsamt på paddan, Allt för Sverige skingrar tankarna en stund. Vid midnatt tar vi tempen på Svante igen och ger Alvedon om det behövs samt ersättning på flaska så vi är säkra på att han får i sig vätska. Han får såklart snutta om han vill. Sedan samma vid fyra-femtiden.

Jag gillar planer, hoppas den här håller nu och att mina gallstenar är snälla inatt.

God natt!

8

På akuten igen!

Ett nytt anfall av gallsten inatt. Gillar inte den här utvecklingen med värre och värre anfall och så här tätt! Blääääää!

Trots att jag hade bättre medicin hemma och var snabbare att ta den så har jag haft mer ont än i förrgår. Två suppar Diclofenac 50mg tog udden av smärta på vägen till akuten, men den motade mest Olle i grind. På akuten fick jag Spasmofen intramuskelärt men jag kände tyvärr ingen lindring alls av den, antar att det betyder att smärtan var mycket värre den här gången. Först vid dubbel dos morfin i blodet fick jag effekt, då försvann smärtan till 90%.

Nu kan inte operationen komma fort nog!

En sån himla tur att mina föräldrar hälsar på just den här veckan! Det underlättar enormt!
Pappa är med mig på akuten och just nu är han på BB och hyr en pump åt mig, lika bra att jag har en hemma nu med alla starka mediciner och skönt att ha det kirrat inför operationen.

Dags att åka hem igen. Hoppas att jag slipper mer smärta nu och att jag får sova snart.

5

Det blir operation

Igår träffade jag kirurgen för att prata om mina problem med gallsten, och efter 25 minuter var det bestämt att jag ska operera bort gallblåsan. Kändes först lite överrumplande att direkt få träffa operationssköterska och narkosläkare men idag känns det mest skönt att det är bestämt. Jag är inte så orolig för själva ingreppet, bara att det var väldigt obehagligt på uppviket förra gången (när jag opererade bort en polyp i livmodern). Däremot känns det lite bökigt med amningen men jag får väl hyra en pump att ta med.

Jag fick en liten känning i gallgången nyss, tror iaf att så var fallet. Men just den osäkerheten är väldigt begränsande, för så fort magen signalerar obehag så blir jag rädd för ett till anfall. I längden kan den rädslan ta över och det vill jag verkligen inte ska hända så det är lika bra att bli av med gallblåsan med alla jäkla stenar. Så nu väntar jag på kallelsen och hoppas att allt går bra och att det löser problemet.

Nu ska jag dricka proviva!

4

Voltaren rakt i skinkan

Ligger på akuten igen och väntar på ett ultraljud av magen/gallan. Vaknade vid 05 av ett begynnande gallstensanfall som blev riktigt illa. Hade en diclofenac hemma men den kräktes jag upp efter bara en kvart så jag var tvungen att åka in för smärtlindring. Vilken ljuv lättnad när sprutan i skinkan började kicka in!

Nu har jag bara ont i brösten, kunde ju inte amma på natten/morgonen pga smärtan så Svante fick ersättning. Skönt att han är van att få på flaska två gånger om dagen (jag ammar ca 80%)… Fick just veta att jag får gå till BB och pumpa ur innan röntgen, skönt!

När jag inte är på akuten och härjar så har jag det bra. Trivs väldigt bra hemma med Svante, M och hunden. Vi målar och snickrar så mycket vi orkar och hinner utan att pressa oss, det är så kul att vi kommer framåt med huset!

Nu är Svante i ett utvecklingssprång, det fjärde enligt Wonder Weeks, så han har lite humörsvängningar och gråter oftare och vill bli buren ännu mer. Men hittills är det ändå fullt överkomligt vilket är tur eftersom det kan vara i fem veckor. Han är så himla lugn och snäll i övrigt, världens goaste unge! Åh, nu längtar jag hem!

Kram!

6

Provocerande mycket sömn

Om du bara får sova två timmar i stöten så sluta läs här. Annars är risken för provokation för hög och jag vill inte få näthat på kuppen eller mjältbrand på posten…

I natt sov Svante nio (9) timmar i sträck, nytt rekord slaget med en hel timme! Själv somnade jag vid midnatt så jag sov drygt sex timmar, inte illa det heller. Vi är sjukt bortskämda med bra sömn, även om inte alla nätter är såhär lyxiga. Men vi får ofta sova fem timmar innan sötungen väcker oss och är hungrig, efter han käkat somnar han oftast om i en eller två timmar till. Enda haken är att han äter läääänge. Ofta två timmar mat och sedan lite sprattel. En vanlig natt sommar han vid 23 och vaknar vid 04 (plus minus en timme), käkar och är vaken i två timmar innan han sover lite till. Typ var femte natt är han vaken mycket längre och ligger och sprattlar, M brukar då få ha träningspasset med Svante.

På dagarna äter han väldigt ofta och väldigt länge fortfarande, han ammar gärna 1,5 timme i sträck. Men han behöver väl ta igen det han inte äter på natten kanske. Amning ska jag skriva om en annan gång. Nu har matvraket ätit klart verkar det som, så jag ska passa på att ta en dusch (är lite trött på mina armhålor efter två timmars ammande liggandes i sängen!).

Det var bara det jag ville säga! : )