Amning på mitt sätt

Det här är absolut inga pekpinnar eller moralkakor om amning, utan jag tänkte bara skriva lite om hur det funkat/inte funkat för mig. Dels vill jag minnas och dels kan det kanske ge lite stöd eller tips åt nån som läser.

Innan Svante föddes var jag osäker på om jag ens skulle gilla att amma, var lite rädd att det skulle kännas äckligt & konstigt. Ingen romantisk bild alltså. Men jag visste ändå att jag ville försöka. När han till slut kom så var det lite krångligt på BB, han fick inte tag och orkade inte suga, dels var han ju tre veckor tidig och sedan skulle det ju visa sig att han hade gulsot vilket också påverkar sugförmågan. Det var lite bökigt men jag kände ingen stress över att han fick tillmatas, jag hade ju inga direkta krav på hur det skulle vara. Snarare var jag positivt överraskad att det inte alls kändes äckligt!

För att det över huvud taget skulle bli amning så fick jag testa med amningsnapp och det gjorde stor skillnad. Först då fick han tag. Det krävdes även en hel del masserande av fötterna för att han skulle hålla igång (barn har tydligen sugreceptorer under fötterna och i handflatorna).

Att amningen skulle ta mycket tid i början förstod jag, men att jag skulle bli så trött av det och knappt hinna gå på toa fortfarande efter två månader var lite jobbigt. Svantes amning tog en vansinnigt massa tid, varje pass tog minst en timme ofta en och en halv och då kunde han ändå bli hungrig igen bara en kvart senare. Det verkade finnas mycket mat men det är svårt att säga när maten tog slut och han bara ville snutta. Jag lät honom hållas.

Men eftersom jag bokstavligen satt fast i två månader så började jag bli trött. Dessutom gjorde det rätt ont många gånger, nappen stasade och jag skrek högt ibland! Att bli nypt i en timme är heller inte så skoj. Såhär i efterhand borde jag nog inte ha stått ut med det så länge som jag gjorde, men även jag som inte hade ställt massa krav på mig själv innan fick väl en släng av amningspress. Men jag vågade inte avbryta honom. Så himla dumt.

Eftersom gulsoten inte gav med sig så fick vi testa att endast mata på flaska med ersättning i tre dygn medan jag pumpade ur och slängde för att utesluta att det berodde på min mjölk. Då var Svante fem-sex veckor tror jag. Det kändes först jättejobbigt, jag hade ju kämpat så för att få det att funka, men när jag fick reda på fakta så kändes det bättre. Barnmorskan på BB sa helt fel till mig – att om mjölken var orsaken så skulle jag sluta amma helt, det är alltså inte sant. Men vi matade på flaska och det gick väldigt smidigt, har förstått efteråt att det inte heller är så lätt för alla men vi hade tur. Den rostfria flaska med tillhörande giftfri napp som M hade köpt på nätet funkade perfekt direkt, märket heter Pura.

När jag sedan började amma igen så behöll vi även flaskan som komplement, ett mål om dagen blev på flaska. Det var så mycket lugnare att lägga sig på kvällen och veta att natten inte måste innebära två timmar amning, jag behövde inte vara ”nervös” för natten länge. Jag ammade först och sedan fick M ge på flaska, även min stela rygg mådde bättre av det. Jag helammade alltså till ca 1,5 månader. Efter nån vecka med flaska på natten så började vi ta till den även på dagen en eller två gånger beroende på vad vi gjorde. Jag har ju jobbat lite då och då och dessa dagar har det varit perfekt att M kunnat mata nån gång så jag fått lite mer sammanhängande tid till jobbet, alltså några timmar (sen har ju brösten ändå sprängts!).

Det har passat mig och även M väldigt bra att kunna blanda, det har verkligen underlättat. Svante har varit lika nöjd oavsett. Bara vetskapen att inte ständigt behöva sitta fast och att istället kunna få avlastning har gjort mig gladare. Nu har jag möjlighet att göra nåt annat ibland, tex måla och greja med renoveringen, eller bara duscha i lugn och ro. Jag behöver input för att må bra, och då vi bor på landet där vi knappt känner någon så blir jag väldigt ensam om dagarna. Och att sitta ensam och glo på allt som ska renoveras hemma utan att kunna göra nåt sliter på mig i längden. Jag behöver få göra saker hemma, få jobba nån timme i veckan och komma hemifrån och träffa folk nån gång i veckan för att må bra. Kan jag bara göra det så är mammalivet prima! När vi åker med M till stan (det gör vi en dag varje vecka som förebyggande rutin numer) så behöver vi stanna där tills M slutar, då är det skönt att kunna fixa en flaska när man är i en affär eller på en restaurang och slippa stressen över att amma mitt bland folk.

Vi var även tacksamma att vi hade rutin på flaska nu när jag fått problem med gallsten. Skönt att inte behöva oroa sig även för det när man måste till akuten mitt i natten. Dessutom fick ju Svante hög febern i helgen och orkade inte amma som vanligt, då var det ju extra viktigt att han åt/drack ordentligt. Lösningen var att ge på flaska fler måltider för att det var lättare att få i sig och vi visste ju då exakt hur mycket han åt. När febern var som högst så fick han utspädd ersättning för att få mer vätska. Många fördelar att delamma alltså.

Den senaste veckan har jag fått testa nya rutiner. Mjölken minskade kraftigt när jag fick två täta gallstensanfall, smärta stress & oro drar ju igång adrenalin som hämmar produktionen. Stor risk då att man hamnar i moment 22, och blir stressad av att inte kunna amma och det stockar sig ännu mer. Men när jag fick en ny plan i samråd med vår BVC-sköterska så kändes det lugnt igen. Den nya rutinen är att amma båda brösten vilket tar mellan 15-30 minuter (det tog tidigare två timmar) och är Svante inte nöjd med det så gör vi en flaska. Lite ovant men väldigt skönt faktiskt. Inget stressande med pump eller så. Jag hoppas att mjölken kan hålla sig på den här nivån ett tag nu, det har ökat något sedan i måndags då det knappt fanns nån alls. Men sinar det snart igen så får det vara så, det handlar egentligen mest om att Svante blir hård i magen om han får enbart ersättning, men då får vi testa magdroppar mm. Nu äter han förresten Nan 1 Pro då den funkar lite bättre på hans mage än Baby Semp.

Jag använder förresten fortfarande amningsnapp. Först var planen att bli av med den då den är lite bökig ibland och så ska de ju kokas och grejas med. Och när Svante var typ 2,5 månad så började han kunna få tag utan napp men då gjorde det så galet ont igen så jag började grina. Sen bestämde jag att det orkar jag inte med. Orkar inte att härda brösten en gång till så det får va, man får faktiskt välja sina strider.

Vad är kontentan då, jo att jag vill att alla ska känna att det är okej att göra på sitt eget vis. Det är viktigt att föräldrarna mår bra för då mår barnet också bra. Det är inte värt att bli stressad och få ångest över amningen, ersättning finns ju och den är verkligen inte farlig! Man måste hitta sitt eget sätt, bara Du vet vad Du mår bäst av oavsett vad folk runt omkring dig säger. Det här blev mitt sätt.

IMG_3057.JPG

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s