2

Vi lever idyllen

  

 

 Kort sommarhälsning; vi är hemma på landet och så glada att vi köpte det här stället! Just nu mår vi alla så himla bra, även om allting inte är en räkmacka. Men det är det ju aldrig, däremot har vi en vardag vi trivs väldigt bra med. Och det är ju det som räknas!

1-årskontrollen gick bra, vi fick bekräftat att Svante växer prima och inte alls väger för mycket. Han är ju stor & lång helt enkelt. 84 cm lång och 13,48 kg närmare bestämt. Dvs 4 cm och 460 gram på två månader. Innan har han ju gått upp ett kilo i månaden så det var skönt att se att han följer kurvan sin och inte skenar iväg. 

Nu ska vi gunga, igen! (Bild kommer senare)

Kram!

4

1 år, det bästa året!

 

Igår fyllde Svante 1 år, hipp hurra! Vi firade hela dagen då mina föräldrar samt min storebror med sina barn sov över. På kvällen kom M’s mamma, storasyster med man och son, och min vän L som är Svantes fadder. Fullt hus, mycket mat att laga och mycket tårta att baka. Jag gjorde regnbågstårta som blev riktigt lyckad (och mäktig).

  

Som tur var sov Svante 9,5 h i ett sträck på natten så vi var alla hyfsat utvilade inför födelsedagen. Det har varit lite jobbiga nattningar och oroliga nätter till och från de senaste två veckorna, troligtvis pga en fas då många saker tyder på det. Men igår var han sitt soliga jag igen.

Nu har alla precis åkt iväg igen, lugnet är välkommet. Vi behöver ladda om inför morgondagens barnkalas då vi bjudit Svantes ”kompisar”, det verkar som vi blir många. 15 vuxna och 14 barn. Herregud! Så nu bakar jag ännu en regnbågstårta, fast den räcker inte ens till hälften av gästerna. Tror inte jag orkar baka mer, kanske får köpa en färdig tårta också. Vi ska ju hinna hacka fruktsallad till alla småbarn också. Jaja, lyxproblem.

Och så en liten lägesrapport för att minnas. Svante snackar och gör miner hela tiden. Skrattar när man busar. Kryper snabbt och ställer sig överallt, klättrar uppför långa trappan i ett svep. Han tar några steg ibland när han tex skjuter en stol framför sig, men jag gissar att det dröjer minst en månad (eller två) innan han börjar gå.

Han älskar mat. Och frukt. Det finns ingen botten, så snart får vi nog se upp så han inte äter för mycket. Ska bli spännande att höra vad läkaren säger på 1-årskontrollen nästa vecka. Svante är ju väldigt långt och väldigt tung, men inte alls tjock. Det går alltså utmärkt att växa upp som vegetarian!

Nu har han somnat i vagnen och huset är helt tyst, bäst jag passar på och njuter lite av lugnet (före stormen). Och av att vi har fått komma hit, världens bästa år har vi haft. Önskar er alla att få uppleva detsamma, snarast!

Kram!

5

Lutealfas, mens & stulet namn

Idag är inte min bästa dag. Jag har mens, igen, känns som det är hela tiden nu bara för att jag sluppit det i ett och ett halv år. Men allt är ju som det ska nu, hoppas jag. 

Jag är trött, äter Naproxen för att slippa ha ont, men är ändå väldigt seg och långsam. Och hjärnan är totalt obeslutsam och jag har nära till gråt. 

Fick nyss ett SMS från min barndomsvän som fött sitt tredje barn imorse. Superroligt och skönt att allt gått bra såklart. Men ändå det där stinget, speciellt då de hade valt precis det namnet som vi vill att vår framtida dotter ska få heta. En bagatell, jag vet, men ändå så blir jag lite ledsen. Antagligen avundsjuk. Blä. Hon har fått tre barn på fem år, alla kom till välplanerat på första försöket. Ja, ni fattar.

Själv funderar jag på min egen fertilitet och på om det finns en förklaring till att vi behövde IVF. Undrar såklart om vi måste räkna med att det alltid krävs hjälp. Vi är ju oförklarligt barnlösa, man hittade inga orsaker alls. Men det är en grej jag skulle vilja få klarhet i, och det är min lutealfas – om den är för kort. Därför har jag skaffat en app (Clue) för att hålla lite koll på min cykel, och som det verkar så är min lutealfas 9 dagar, i kortaste laget alltså. Lutealfasen är alltså tiden från ägglossning till mens, och den är i snitt 14 dagar och den är konstant oavsett om man har oregelbundna cykler. Det krävs minst 10 dagar för att kroppen ska kunna bli gravid. 

Så jag undrar om någon är påläst om detta? Är det där med 10 dagar hugget i sten?

Sedan undrar jag över ev samband mellan vitamin B12 och fasens längd? Läste någonstans att det kunde hänga ihop, men det var ingen säker källa direkt. Där påstods det att man kan påverka lutealfasen genom att äta B-vitamin. I mitt fall vore det perfekt, dådet upptäcktes under min graviditet att jag hade extrem brist på B12 – mina depåer var helt slut vilket tar tre år att tömma. Dvs jag har haft brist redan när vi började flrsöka få barn. Kan det vara vårt problem?

Jag äter sedan ett år tillskott och ska göra det resten av livet. Nu har jag bra värden igen, så isåfall borde ju även lutealfasen hunnit påverkats om det nu hänger ihop? Eller tar det lite tid eftersom jag nyligen fått tillbaka min mens (inne på min tredje cykel nu)?

Någon som vet nåt om detta? Som pratat med läkare om detta? Jag vill hemskt gärna veta mer så att jag på sikt kan diskutera med en läkare själv när det börjar bli aktuellt med syskonförsök.

Kram!

4

Första natten utan Svante

Är bortrest på jobb, sover på hotell i Göteborg inatt, min första natt utan Svante(!) 

Jag njuter av att få rå mig själv och att få sova själv i en stor säng med välpressade lakan. Räknar med att ingen väcker mig vid 04 för att krypa runt i sängen i en och en halv timme. Hemma har nattningen lyckats, första gången M fixar det själv. Hoppas att vi kan bryta rutinen att mamma (läs: mina bröst) krävs.

Imorgon blir det lyxfrukost utan grötkladd innan det är dags för mer roligt jobb. Men sen får jag åka hem igen och bli mött vid tåget av min fina lilla familj.

Tog en liten promenad i närheten av hotellet (bor på Flora, har blivit en favorit) och insåg hur mycket som hänt sedan jag var här senast. På knappt två år. Förra gången jag var i GBG så ruvade jag och var nära att ramla ner i ett svart hål. Minns att jag gick förbi en fin butik med barnkläder och önskade att jag skulle få anledning att handla där. Idag hade den hunnit stänga, men jag kunde istället kila in på P.O.P och fynda en jacka som Svante ska få i present på sin 1-årsdag nästa vecka. Svindlande i all sin enkelhet.

Åh vad jag önskar er alla att få göra samma resa! 

PS. Jag hade gärna passat på att ta en fika med er fina kämpare som bor här, men fem jobb på två dagar är ett lite tajt schema. Men nån gång kanske vi ses?!