0

Tredje trimestern!

I måndags gick jag in i vecka 29 och även den sista trimestern. Är det nu man får kalla sig höggravid? Vissa stunder känner jag mig iaf det. När det är svårt att resa på sig, svårt att vända sig i sängen, svårt att få plats i sin egen kropp etc. 

För att minnas själv så blir det en kort lägesrapport. 

  • Jag är sjukskriven 50% graviditeten ut, det behövs för jag orkar inte en hel dag utan vila. Både fysiskt o psykiske trött, men på ett mycket behagligare vis än första trimestern.
  • Jag promenerar med hunden, men Max 1 km och oftast med SI-bälte. Foglossningen håller sig på samma nivå sedan en månad.
  • Jag cyklar till förskolan, orkar lyfta upp Svante i cykelstolen, går oftast i uppförsbacken på hemvägen – men jag pallade faktiskt att cykla hela vägen härom dagen! Hoppas jag kan cykla många veckor till.
  • Jag sover bra, har en kudde mellan knäna. Men det börja bli bökigt att vända sig i sängen.
  • De flesta morgnar mår jag lite illa, måste hulka över toan en stund men kräks väldigt sällan.
  • Är hungrig varannan timme typ! Dricker mindre juice nu, men mer mineralvatten (och Loka Crush om jag får chansen). Äter gröt till frukost, betydligt bättre än fruktyoghurt som jag konsumerade i några veckor.
  • De dagar jag har jobb eller ärenden att göra eller får besök mår jag mycket bättre. Jag behöver verkligen social stimulans! 

Annonser
2

Bajsmorgon

Min söndag började knappast på bästa sätt. Jag vaknade före 06 på morgonen av att jag var så täppt att jag inte kunde andas (har redan hunnit missbruka Nezeril nån månad, förkylningarna avlöser varandra och dessutom är jag konstant gravidtäppt), så det var lika bra att masa sig till toaletten. Jag skulle ju bara ner och kissa så jag orkade inte ta på min glasögonen.

Väl på toaletten insåg jag att jag även mådde illa. Hulkade ett tag och bestämde mig för att äta lite fil innan jag gick till sängen igen – att äta brukar ju motverka illamåendet. Så jag gick mot köket. I hallen gjorde jag dock nåt man inte ska göra – jag såg nåt mörkt på golvet och utan glasögon var det omöjligt att se vad det var. Så för att konstatera att det nog bara är en svart strumpa petade jag med tårna. Rakt i hundbajs! Bläääääää!

Jävla hund! Bortskänkes på Blocket!

Filen var ännu mer behövlig efter det, om än lite svårare att få i sig. Bara det att jag helt plötsligt hade varit uppe i 20 min – tydligen tillräckligt länge för att Svante skulle hinna vakna av min frånvaro. Och han ville inte somna om. Så det fick inte jag heller. 

Gissa om jag bara ville få somna och börja om dagen?!

Resten av dagen har iaf varit bättre. Lugn hemmadag, M har städat och jag har lagat mat. Jag har varit bitvis väldigt trött och fått ont, undrar om det är sammandragningar (kände likadant igår kväll). Kommer det igen så ringer jag förlossningen och frågar, för det ska ju inte göra ont redan nu väl?! 

70% avklarat nu! Härligt och konstigt!

5

Kaos

Hur gör folk som alltid har det städat? Jag fattar inte hur man orkar, inte ens innan vi fick barn. Och nu, nu är det ständigt kaos!

Svante älskar att tömma återvinningen (som vi aldrig hinner åka och slänga innan den tagit över hela köket), själv orkar jag inte böja mig som gravid. Så inget blir upplockat. En strålande kombination! Idag har M varit borta hela dagen med bandet, så han har mycket att ta tag i imorgon stackarn. Då har jag inte visat resten av huset eller ens diskbänken…

Svante somnade nyss, efter en timmes snurrande i sängen. Så nu är det soffläge med en skål kinapuffar som gäller. 

God natt!

  

2

Sjösjuk

I förmiddags var jag på vattengympa för första gången på en månad. Träningen gick bra – kanske lite för bra, för nu känner jag mig sjösjuk trots att jag har ätit och vilat i över 1 timme. Är det ett bra eller dåligt tecken?!

Högskoleprov gick förresten rätt bra, betydligt bättre än jag trodde detskulle göra. Jag kan komma in på juristlinjen ifall jag skulle vilja(!) Det kändes skönt att få ett kvitto på att jag inte är helt bortkopplad från hjärnkontoret och verkligheten. Mitt självförtroende har nog naggats en del i kanten under den här sjukskrivningen och tunga arbetsperioden med kris i min bransch. Så jag fick en liten revansch i alla fall.

Nu har jag ganska mycket kontorsjobb och göra och jag ska försöka att sitta på min nya pilates boll när jag jobbar vid datorn. Jag köpte nämligen en sån igår när jag ändå hade jobb i stan och hade fått lite pengar för VAB, hoppas det funkar (alltså att kroppen orkar). Vill verkligen inte att foglossningen ska bli värre, så jag försöker göra det jag kan för att mota Olle i grind.

Nu måste jag ta mig upp ur sängen har massor jag behöver göra innan jag ska cykla och hämta Svante på föris. Som att tina en muffins eller två (konstant hungrig). Och skicka massa mejl. Och gå ut med hunden och hämta posten. Jag hinner visst inte bokföringen idag heller.

0

100 dagar kvar

Det liksom slog mig idag, när jag såg att gavidappen visade 100 dagar kvar, att det bara är typ tre månader kvar nu. Det är alltså ingen evighet bort längre, och att det är inom räckhåll blev en liten aha-upplevelse för mig. Tre månader (jag rundar av eftersom jag ändå tror att Limpan kommer lite tidigt) är fullt överskådligt och det är läge att jag sätter mig med min kalender för att se vad som händer framöver i tillvaron. Jag behöver se svart på vitt att jag faktiskt har lite att göra och lite folk att träffa så att den här tiden känns rolig. Att jag inte är ensam och isolerad utan har en rätt trivsam tillvaro. 

Annars är prio ett idag att förbereda inför högskoleprovet imorgon. Jag har knappt pluggat alls, men det känns ändå rätt okej, jag måste inte skriva ett toppresultat på första försöker. Så jag fokuserar på det viktigaste – matsäck och att hitta till provlokalen, haha!  

 

4

Nya transportmedel

Drömmen om en till bil, som bara handlar om att känna sig rörlig och fri för jag vill verkligen inte behöva äga två bilar, är väldigt avlägsen pga ekonomin. M behöver vår bil dagligen för att pendla till jobbet 5 mil enkel resa, själv sitter jag således fast här hemma nu när jag är sjukskriven. Det går inga bussar där vi bor. 

Det känns okej för det mesta, jag är van, men igår kändes det riktigt jobbigt. Jag behöver ju träffa folk och mår så mycket bättre av att få röra på mig och ha saker att göra och människor att umgås med, så bitvis kan jag sakna att bo i stan. Jag hade varit aktiv på ett helt annat sätt där. Nu kräver allt jag gör så mycket kraft eftersom jag är helt själv och inte får nåt gratis (som att kunna fika med en vän). Men jag försöker göra det bästa av situationen. 

Foglossningen har nu blivit det tydligaste besväret och det som begränsar mest. Jag är mer fysiskt trött än psykiskt nu. Och i brist på bil så går jag och hämtar på föris varje dag, totalt 3 km promenad, men det är så tungt och jag blir helt dränerad på energi och riskerar att få mer ont. Så efter att ha fått betydligt mer ont senaste veckan så kom jag på en temporär lösning. Jag fiskade runt lite efter en vettig cykel att låna (har ju inte råd att köpa en just nu) och svärmor ville låna ut sin damcykel vilket är väldigt snällt för hon brukar använda den rätt mycket sommartid. Och när vi väl monterat över barnstolen från Ms herrcykel så var det äntligen dags för mig att prova cykla med Svante, och det gick! Jag blir väldigt trött och flåsig och feg är jag så det går lugnt i kurvorna, men jag är så glad att jag slipper gå jämnt. Istället för en timmes promenad så cyklar jag på mindre än halva tiden och behöver bara gå en halv uppförsbacke på hemvägen. Det känns som en revolution! Så nu cyklar jag på så länge jag orkar, med SI-bältet på. Fick pengar av kära mor till cykelhjälm, och fyndade en supercool i guldglitter på rea (allt blir roligare med lite färg) och då räckte pengarna även till ett gelsadelskydd som jag hoppas gör det lite bekvämare för rumpan och fogarna. Ska inviga grejerna i spöregn i eftermiddag. 

 

Vattengympan måste tyvärr vänta en vecka till för jag kommer verkligen inte i min baddräkt längre, känns så fjantigt men det går liksom inte. Men det vore ju galet om brist på baddräkt skulle vara det som gör att jag inte kan träna så därför beslutade jag att köpa en begagnad gravidbaddräkt, som borde passa i storlek, på Tradera igår kväll. 125kr med frakt känns som en vettig investering. Jag har ju flera klipp kvar på mitt träningskort så snart hoppas jag vara igång igen.

Utöver cykel så har vi fixat ännu ett transportmedel. Igår kväll kom en granne och bekant över med deras syskonvagn som de precis slutat använda, och vi slog till då vi fick ett schysst pris. Det är en Bugaboo Donkey Duo, en fin & dyr vagn, men det känns tryggt då vi varit så nöjda med vår Buffalo. Vi finansierar vagnen genom att sälja vår Bugaboo samt att sälja möbler o prylar till höger och vänster. Det känns både stort och konstigt att det står en stor fin syskonvagn i vår hall nu, vi har ännu lite svårt att fatta att vi väntar syskon! 

 

3

Jädra foglossning

Den här veckan har foglossningen tyvärr blivit värre. Jag använder mitt bälte och kämpar med att inte sitta med benen i kors, men träningen har blivit lidande i två-tre veckor nu så kanske det är boven. Eller så är det bara ett faktum att det händer mycket i kroppen nu.

Än är det hanterbart, men det är jobbigt att ha ont varje gång jag sätter mig eller reser mig från en stol, då är det runt svanskotan det värker. Men allra mest känns det i framfogen, och det kan komma när som helst. 

Det är känsligare att hämta på föris nu, eftersom det innebär att jag måste gå 1,5 km dit och sedan 1,5 km hem i uppförsbacke med en tung vagn att knuffa. Konstaterade nyligen att Svante väger nästan 5 kg mer än sin jämnåriga kompis – just nu hade det varit väldigt skönt med en liten plutt till unge. Men jag får slita på med 92 cm och 16,5 kg!

Nästa vecka måste jag gå på vattengympa igen, det känns viktigare än någonsin. Borde även träna själv här hemma, göra några övningar ur häftet jag fick hos BM varje dag. Det tar emot, jag har liksom inte plats för det ‘kravet’ i huvudet, men bara jag kommer igång så kanske det kan rulla på. 

Träffen hos BM i förrgår gick iaf bra. Jag fick höra finfina hjärtljud! Nästa besök är om fyra veckor, då hoppas jag att min mage har vuxit lagom mycket – vill inte att den skjuter iväg och föder en heffaklump därinne. 

Nä, dags att leta fran det där träningshäftet…

Kram!