4

37+2 Idag kom Svante

Men hittills verkar inget vara på gång, trots att det är samma dag i graviditeten som Svante kom. Jag gissar att Limpan tittar ut den 9/7 och delar födelsedag med storebror istället 😄🎉

Måste bara säga att jag cyklade och hämtade på föris igår, klarade större delen av uppförsbacken på hemvägen. Alltså, vecka 38 och jag pallar att cykla med en tungklump bakpå! Jag är banne mig stolt, och glad att både knopp o kropp orkar. Men för att inte pressa mig för hårt på slutet så tar jag varannan dag såhär sista veckan, så idag hade jag bil – men det innebär att vi måste hämta M vid bussen ikväll istället, en mil bort. 



Bjuder på bilder från Svantes nya rum, han premiärsov där inatt och det gick jättebra! Han vaknade efter nollfyra och ropade på pappa så M gick dit och la sig och båda somnade om direkt. Vi är nöjda, rummet är en budgetfix med sånt vi redan hade, sånär på väggfärg för 500kr. Men det blev ett mysigt provisoriskt rum (på sikt ska barnen få ett annat rum, men det är mycket som ska byggas innan dess, typ trappor o golv 😅)

8

Vecka 38 – fullgånget

Nu är jag inne i vecka 38 och barnet anses som fullgånget, nu kan det komma ut när som helst enligt appen. Svante föddes ju 37+2, så jag vet att det verkligen kan bli när som helst. Jag känner inga tecken på att nåt är på gång än, men det gjorde jag ju inte första gången heller. Ser fram emot veckans besök hos BM, är Limpan fixerad nu? Hur stor är magen?

Det börjar bli sjukt spännande nu. Tankar på vem jag bär på börjar snurra. En lillebror eller en syster?! Jag vill veta nu!

Undrar hur det kommer ske denna gång. Blir det full fart eller utdraget? Blir det imorgon eller kommer jag gå över tiden? Hoppas verkligen inte att det drar över, jag är redan sliten.

Nedräkning till att M går på semester nu, bara fem dagar kvar med jobb. Mina två fotograferingar blev inställda, på gott och ont, skönt att inte behöva pressa kroppen men synd på ekonomin och det hade varit kul att hinna jobba en vända med min kollega. Men folk fick magsjuka och det kan vi inte riskera att dra på oss nu!

Medan jag väntar på att Limpan ska komma så har jag en lista på sånt som vore bra om det blev fixat. De stora grejerna är i princip klara. Men det finns lite mindre jobbgrejer kvar att göra och renoveringsmässigt så har vi lite fix kvar med de två rum vi (främst jag) jobbat på den i våras. Typ fixa mörkläggning till Svantes nya rum så att han och M lättare kan sova där.

Som sagt, nedräkning på alla håll och kanter!

PS. Bara för att jag skrev om färre krämpor så har jag nu haft en avdomnad stel hand två nätter på raken. Dock inte så illa som sist, ännu, peppar peppar.

2

Färre krämpor om natten

Insåg att jag hittills nästan sluppit två ofarliga men jobbiga gravidkrämpor som jag hade rätt mycket i min förra graviditet. Det är sendrag/kramp i vaderna och karpaltunnelsyndrom, dvs. att handen domnar bort helt.

Minns inte vilken vecka dess besvär dök upp förra gången, men jag hade sendrag rätt ofta i flera månader. Händerna domnade varje natt i typ två månaders tid. Men även dagtid var jag svullen och öm i händerna, kunde t.ex inte knäppa fingrarna. Dock var det inte så illa att jag behövde skenor enligt läkaren på MVC. Båda besvären var främst när jag skulle sova, och jag vaknade ofta av att jag hade vansinnig kramp eller att handen var som stelfrusen. Verkligen inte nån skön känsla!

I den här graviditeten har jag haft små känningar av sendrag flera gånger men det har bara smällt till en enda gång hittills, och det var för flera veckor sedan. För några veckor sedan vaknade jag av att handen hade domnat bort, men det har tack o lov inte hänt fler gånger. Och jag är ändå i vecka 37, så det känns väldigt hoppfullt! 

Varför det är skillnad vet jag såklart inte säkert. Alla graviditeter är ju olika, såser kanske bara är tur/otur. Men båda besvären handlar i grunden om hur mycket vätska kroppen samlar på sig och därmed var och hur man blir svullen. Cirkulationen minskar och nerver kommer i kläm. Jag är knappt inte svullen alls ännu, får faktiskt på mig min förlovningsring även om den är lite svår att ta av vissa kvällar. Så jag har haft tur med det hittills. Men jag jobbar även mycket mindre nu, så det kanske har viss lindrande effekt just för händerna. Oavsett så är det lyxigt att slippa två besvär en haft innan, nu känner jag ju istället av fogarna men det påverkar iaf inte sömnen även om det gör extra ont att vända sig i sängen. 

Den här gången sover jag nog bekvämare, är inte lika beroende av att ha en kudde mellan låren även om jag oftast använder det. Minns att det var väldigt svårt att hitta en skön ställning förta graviditeten, jag försökte göra en lång kuddkorv av ett hoprullat täcke. Däremot har jag som sagt mer ont och svårare att röra mig om natten pga fogarna. Men överlag så känner jag mig iaf inte svagare den här gången, kanske lite starkare då jag faktiskt hittills klarar att ta hand om Svante samtidigt. En och en halv vecka kvar tills M (och jag) går på semester, jag hoppas jag orkar cykla till föris och vara själv på eftermiddagarna sex dagar till…

0

Sammandragningar vs. Förvärkar

Vad är egentligen skillnaden mellan dessa? Det funderade jag på klockan halv fem i natt när jag inte kunde sova. Så jag googlade och hittade en bra förklaring, dels på 1177 och dels på Babyhjälp.

I grunden är det en och samma sak, livmodern drar ihop sig och övar inför förlossningen. Jag har rätt mycket sammandragningar då magen blir stenhård och jag kan få lite svårt att gå och sträcka på mig, men det gör inte ont. Om samma sak händer men med intervaller och att det även gör ont, ungefär som molande mensvärk, så är det  förvärkar. Det är vanligast hos omföderskor. Inget jag hade alls när jag väntade Svante, och jag har inte känt det än i denna graviditet heller. Förvärkar kan hålla på många veckor innan det är dags, men är vanligast typ från vecka 30.

Natten innan jag födde Svante minns jag att magen var stenhård och jag sov lite sämre, det kändes som om jag hade en sammandragning hela natten igenom. Det var säkert pauser men dessa sov jag isåfall igenom. Sedan vaknade jag sju på morgonen av att vattnet gick och fem minuter senare var värkarbetet igång. Så därför reagerar jag ändå lite när jag får många sammandragningar rätt tätt.

Det ska iaf bli väldigt spännande att se hur allting börjar denna gång, om det finns likheter eller om det blir nåt helt annat… 🙂

2

Vecka 37

Ny vecka igen och det närmar sig med stormsteg! Det är mitt i natten och jag har svårt att sova sedan Svante väckte mig. Mår lite illa, men ett toabesök två glas vatten och byte till egen säng i svalare rum borde hjälpa. Fast i huvudet snurrar det. Och i magen.

Jag har nedräkning på alla håll och kanter. Saker som ska fixas i huset – jag målar & målar för att bli klar med hallen, nästa steg är Svantes rum som behöver lite fix. Väskan är packad så gott det går, bra-att-ha-prylar inhandlas efterhand som vi har råd. Jobbet försöker jag få undan successivt, bara två uppdrag kvar att göra (om jag orkar) och lite grejer att leverera, tar en bit i taget. Stryker sak för sak på olika fysiska och mentala listor. Lättnad för varje grej som blir klar. Ett steg närmre att gå in i bebisbubblan.

Nä, nu måste jag försöka somna om…

0

Check på checklistan!


Bara trettio dagar kvar nu, galet! Så det känns väldigt skönt att jag igår kväll kunde pricka av det sista på checklistan i min app, det var två amningströjor som kom på posten samt att M köpte en amningskudde i nyskick som jag hittade i en grupp på FB för bara 80kr – perfekt! Självklart finns det massor kvar att fixa här hemma, men vi hinner det vi hinner.

Häromdagen skrev jag till slut en förlossningsplan som jag läste högt för M innan jag lade ner den i BB-väskan. Den går i stora drag ut på att jag hoppas kunna göra som förra gången och klara mig med profylax och lustgas då jag är lite rädd för att få epidural samt att min stora rädsla är att spricka mycket och behöva sys mycket, händer det så måste de verkligen se till att jag är tillräckligt bedövad för det var jag inte sist så då fick jag lätt panik!

Till midsommar går min svägerska på semester vilket känns väldigt bra tajmat, då har hon möjlighet att komma till oss och passa Svante och hunden även om det drar igång mitt i natten.

Just nätterna börjar bli lite läskiga för min del nu. Om jag blir väckt så har jag svårt att somna om, antingen sparkar det för mycket eller för lite i magen, jag är tung, varm och otymplig och tankarna bara snurrar i huvudet. Så jag hoppas att den dagen det är dags verkligen är på dagtid så jag känner mig lite piggare och starkare. Eller, egentligen vill jag bara slippa att vara osäker på om det är på G eller inte mitt i natten, slippa att vela.

Nu när alla praktiska inköp är avklarade så ska jag äntligen få lyxa till det, i em ska jag på pedikyr & manikyr! Som jag längtat! Ville ju göra det innan Svante föddes men han kom så tidigt så jag fick avboka min tid. Men den här gången ska det alltså bli av! Extra lägligt då vi är bjudna på poolparty imorgon, då slipper jag gömma mina fötter (som jag liksom inte riktigt når utan att få kräkreflexer av ansträngningen). 

Oh Happy Day!

0

Bra besök hos BM

Det var skönt att träffa barnmorskan idag, för det snurrade lite i huvudet i natt. Vaknade av Svante efter 02 och kunde inte somna om, kände ett sånt tryck mot rumpan och så var det ju varm och trångt som det alltid blir med tre personer i en 1,40-säng. Sen när jag bytte säng så sparkade Limpan så mycket att det tog lång tid innan jag kom till ro. Av en slump vaknade jag till kl 8.30 på morgonen och fick ropa för att väcka de andra sömntutorna, haha! Svante han nästan i tid till föris 9.15 😅

Jo, barnmorskan var det. Allt såg bra ut med blodtryck och magens storlek mm. 33 cm är magen nu, så jag följer medelkurvan vilket känns skönt då Svante var så stor. Har gått upp 12-13 kg, känns helt okej, hoppas det bara blir nåt enstaka kilo till. BM kände hur Limpan låg och hen har lagt sig till rätta, kanske var det det jag kände i natt. Huvudet är ruckbart men såpass långt ner att BM inte trodde hen skulle vända på sig mer. Känns lovande! 

Frågade om förlossningsbrevet, och hon tyckte absolut att jag skulle skriva ett och ta med. Fick en mall att fylla i, bra att ta med brevet nu när det är fullt ös i sommartider med många vikarier. 

Berättade att min främsta rädsla är att bli sydd igen, det var enda gången jag fick panik och blev rädd för smärtan sist. BM lugnade mig med att förklara att det är mycket mindre risk för bristningar vid en andra förlossning. Såååå skönt att höra! 

Ett steg närmre målet!