2

Mammamage


Nu när vardagen blivit just vardag och livet som tvåbarnsmamma rullar på (har fortfarande svårt att greppa det, två barn?! Jag?!) så vill jag försöka ta hand om mig själv för att må så bra som möjligt. Rent fysiskt så är det ryggen som är känslig, så jag måste träna upp rygg/mage igen efter graviditeten. Skrev lite om det härom veckan, att jag gjort plankan, och fick ett väldigt bra och viktigt tips från Synderskan då jag gjorde helt fel övningar. Hon tipsade om Mammamage appen. Tack!

Så det vill jag tipsa vidare om. För där fick jag lära mig att det är de djupa magmusklerna som är uttänjda och behöver byggas upp, och det gör man inte med situps och plankan, utan det är helt andra övningar som gäller. Om man har en såkallad Mammamage kan ett sätt att se det på vara att magen blir spetsig om man gör en situpsrörelse, och det blir verkligen min! 

Det är små specifika rörelser som krävs och det måste få ta tid att komma tillbaka. Jag kom ju i form efter Svante, men inte på djupet inser jag nu, så det känns väldigt bra att veta att jag tränar på rätt sätt och lägger en bra grund. För jag längtar verkligen efter att kunna springa och rida igen!
Jag gillar upplägget i appen med olika nivåer som man kommer åt först när man tränat tillräckligt många gånger och klarat ett test. Det finns även bilder och filmer som visar övningarna. Däremot gillar jag inte designen, inte bara för att appen är rätt ful, utan för att loggan stör mig. Varför måste det vara en insvängd midja med ett måttband runt?! Det handlar ju inte om att bli smal, utan att bli stark på ett sunt sätt. Dessutom på en rosa bakgrund, så ingen kan ta miste på vem som ska bli smal. Måste nog maila dem och påpeka detta känner jag nu.

Annars är jag glad & pepp idag, för jag har nyss lyckats natta Svante i sängen på ett lugnt och mysigt vis utan att Beppe klagade för mycket! Så lättad att det gick! Nu vilar vi i soffan, så bäst jag passar på att blunda lite jag med… 

Kram!

Annonser
2

Mycket vill ha mer

Efter vår jobbiga start så var jag först bara otroligt lättad och tacksam över att kunna amma överhuvudtaget. Ångesten släppte, Beppe gick upp i vikt (drygt ett kilo första månaden!) och jag fixade första veckan hemma själv riktigt bra. Frid och fröjd alltså. 

Men ändå är jag inte helt tillfreds. Det började krypa på mig igår, och idag känner jag mig låg. Kanske mest för att jag är trött och har ont i magen – precis som mensvärk(!), men det som triggar är amningen. Återigen. Det verkar som om mjölken minskat i mängd under helgen, trots att jag ammar alla mål (och ger flaska efteråt typ fyra gånger per dygn). Brösten har slutat läcka och Beppe klunkar en stund men snuttar sen bara. Undrar varför det blivit så?! Jag vill ju så gärna att det ska funka. Ringer nog till BVC imorgon och rådfrågar. 

Någon som haft samma problem, att amningen plötsligt försämras?

4

1 månad

Idag är vår älskade lilla Beppe 1 hel månad! En intensiv månad, första halvan var väldigt jobbig och varje dag var lång medan andra halvan passerade i hundra knyck.

Han är världens snällaste bebis, lugn och cool och blir sällan så ledsen så han skriker. Men nån gång varje dag, oftast på kvällen, får han ett panikutbrott som varar i några sekunder. Blixt från klar himmel, han kanske drömmer, låter hjärtskärande men går över fort när man tröstar.

Ljud störs han inte av, är väl van redan från magen då han ständigt hörde musik, storebror och hund. Sover sig igenom det mesta dagtid, tyvärr på bekostnad av sina föräldrars nattsömn. Inatt åt han vid 02 och jag tror vi slocknade först efter 05, så imorse var jag inte så pigg. Det är den största skillnaden med barn nummer två – det finns ingen tid att ta igen sig på. Kan bli slitigt om nätterna inte blir bättre snart.

Äter gör han var tredje till fjärde timme, maten kan dock ta lite tid eftersom jag ammar först och ger på flaska efteråt om han inte blivit så mätt så han somnat. Han får själv visa när han är hungrig och det funkar bra,

Vi är galet kära i lillebror, han är helt ljuvlig och vi kan inte riktigt fatta att vi fått två friska och så fina ungar! Även Svante verkar kär! Jag försöker njuta av nuet även om det är påfrestande såhär i början, men samtidigt kan jag knappt bärga mig inför framtiden. Är så nyfiken på vem Beppe är och hur bröderna kommer växa tillsammans.

2

Första vardagen

Idag började M jobba igen så jag har haft min första riktiga vardag själv hemma med två barn och en magsjuk hund. Och jag överlevde! Men nu är jag lite trött och drömmer redan om nästa vår eller när vi nu byts av jag och M, haha. Hemmafru är inte min melodi…

Men dagen har överlag varit riktigt bra. Jag har lyckats ligga steget före så att det har funkat att få ihop mat, amning, blöjbyten, mellanmål, hundpromenader och lek. Jag är nöjd över att jag fått ihop det och samtidigt haft rätt trevligt.

Det enda som var riktigt kämpigt var middagsvilan. Det tog 1,5h att få Svante att somna, jag gjorde vad jag kunde för att ge honom närhet och uppmärksamhet men Beppe behövde äta en flaska samtidigt och bajsade såklart också så det var väldigt svårt att räcka till. Det gjorde att allt spårade ur så Svante började provocera (eller vad jag nu ska kalla det) så jag var tvungen att ryta ifrån flera gånger, sista gången blev han jätteledsen och jag var desperat med dåligt samvete. Beppe fick då klara sig själv i nestet en stund, smackande oxh fortfarande inte helt mätt, så jag kunde hålla om Svante ordentligt tills han blev tröstas och äntligen somnade. En riktig pers. Men som tur är så kommer Svante sova på föris tre dagar varje vecka, och förhoppningsvis vänjer vi oss alla med de nya rutinerna snart.

De nya rutinerna kräver dock sin kvinna, jag behöver ha ork både fysiskt och psykiskt för att få en dräglig höst. Min rygg har sagt ifrån de senaste dagarna vilket skrämmer mig lite, så jag försöker komma igång att träna upp den. Varje fm måste jag försöka få till lite rygg- och magövningar, vad som helst bara det blir nåt. Situps klarar jag knappt alls, men jag fixade faktiskt plankan i 1 hel minut idag. Hoppas verkligen jag kan lyckas vända detta i tid nu.

När båda barnen senare sov, en på mig och en ätandes på mig, och jag låg i sängen som en svettig varmkorv så kunde jag ändå inte låta bli att le. Mina barn, mina underbara små pojkar, tänk att jag får vara deras mamma. Det är värt allt och lite till! 

0

På rätt köl

Nu är vi äntligen på banan känns det som. Jag mår bra, har inte känt nån ångest på typ en vecka, och alla är friska. Vi har haft flera fina dagar som en hel familj vilket gjort att jag läkt och hittat tillbaka till mig själv igen, fast en ny Karin – tvåbarnsmamma(!) Helt osannolikt att få skriva ut det, två barn, jag?! 

Amningen var ju det som i huvudsak gav mig ångest och spillde över känslan av otillräcklighet på allt annat. Så jag fick rådet att avstå amning ett tag och bara pumpa ur och ge på flaska. Det började jag med för två veckor sedan, och vid ett par tillfällen testade jag att amma men det gick inte alls – jag fick ont direkt och Beppe fattade inte hur han skulle göra. Så jag började ge upp hoppet, tänkte att nu har jag förstört chansen helt med att ge på flaska.

Men så i lördags kväll gjorde jag ett till försök, och då gick det mycket bättre. Han fick tag och gav inte upp direkt. Och shit vad glad jag blev, självförtroendet växte en halvmeter direkt, ett tydligt bevis på att jag verkligen ville att det skulle funka även om jag försökt övertala mig själv att det var okej mer bara flaska. Så sedan dess har jag ammat vid nästan varje måltid, så länge det har känts bra. Gör det ont så avbryter jag, vill inte ha fler negativa upplevelser, så då pumpar jag om det behövs. Men det är nu en gång per dygn. Efter de flesta amningar så får han även ersättning och det funkar bra. Nu börjar vi hitta ett sätt som passar oss bra och det är en enorm lättnad!

Kram!