7

Hur slutat en amma?!

Beppe blev 10 mån härom dagen. Och han vill fortfarande väcka mig tre ggr varje natt och vill amma. Jag börjar få panik. Behöver sova, vill få ta hand om storebror ibland, måste kunna sova borta en natt om tre veckor. Ja ni fattar väl!

BVC var inget stöd, har tyvärr fått ny sköterska där och hon är inte alls så bra som den förra. Hon hänvisade till Amningshjälpen, men deras sida har blivit hackad så där finns inget att läsa just nu.

Så jag behöver era tips, hur har ni gjort för att trappa ned eller sluta amma?

Vi testar nu detta upplägg:

Jag nattar i bärsele efter kvällsgröt, ibland en skvätt välling om det behövs. När det är läge så flyttar vi in B till hans spjälsäng (står vid vår säng). Jag lägger mig hos storebror (rummet bredvid) och M är själv med B så att han inte känner doften av mig (bäddade rent för säkerhets skull). Sen tar M så många uppvak han pallar! Jag går bara in när M säger till.

Första natten var vidrig, B var sååå ledsen och jag bet i kudden för att inte grina eller kasta mig in för att trösta. M pallade till 02.30, sen fick jag amma och vi somnade om.

Andra natten gick lite bättre. Många uppvak med inte lika ledsen, M behövde inte bära runt på B utan kunde ge vatten på nappflaska i spjälsängen och det funkade iaf ett par gånger. M pallade till 03.30, en timme längre alltså. Sen fick jag amma och vi sov till 7.20

Det känns som att vi kan va nåt på spåren. Jag hoppas att mjölken börjar minska nu för jag har kunnat klara mig med stamma 2-3 ggr istället för 7/dygn. Men det är kämpigt och psykiskt påfrestande.

Tips, pepp och anekdoter mottages tacksamt!

0

Beppe 9 månader

Jag har kommit ifrån bloggandet lite, men vill ändå skriva lite för att minnas själv. Så dags för en kort rapport…

Härom dagen blev Beppe 9 månader, och sedan en vecka så kryper han! Några veckor tidigare än sin storebror. Han satt stadigt för över en månad sen. Så kul att se alla framsteg, han kan redan klättra upp/ner för våra höga trösklar som är som trappsteg. Och han ställer sig ofta upp, lätt framåtböjd, mot tex en väska. Hoppas han börjar gå lite tidigare än sin bror, så de kan ha kul ute i sommar.

Beppe älskar mat och i den mån jag förmår så får han äta tillbehör/plockmat men oftast blir huvudmålet medelst sked. Jag ammar fortfarande rätt mycket, vilket jag vill trappa ned nu – främst på nätterna. Vi behöver en bra plan känner jag, gjorde ett försök förra månaden då vi bytte barn att natta vilket slutade med att jag fick natta båda eftersom lillebror bara skrek hos pappan. Flaska vill han typ inte ha alls, och vi vill väl helst inte börja med välling nu när storebror precis har slutat, känns liksom dumt och onödigt. 

På dagarna sover han en stund vid 9.30 och sen efter lunch vid 13, vissa dagar räcker det och vissa dagar somnar han på em/tidig kväll också. Somnar i min famn för natten runt 20.30, vi lägger honom i hans säng efter nån timme. Dock vaknar han och vill amma (minst) tre gånger varje natt, visserligen effektivt och somnar oftast om fort, men det sliter på mig. Så nätterna och amning behöver som sagt en ny plan…

Beppe är lika go och glad som sin bror, skrattar ofta och blir inte ledsen för småsaker. Han gillar att gunga och att dansa och älskar att bli buren i selen (bär mycket på ryggen i Tulan men har inte lärt mig knyta sjalen på ryggen än).

För två månader sedan började jag så smått med EC/babypotting och rätt fort började vi pricka in så Beppe oftast bajsar på toaletten. Det märks att han uppskattar det, och det känns så bra att lägga grunden till Potträningen redan nu. Förhoppningsvis kan vi klara oss med tygblöjor och EC tills de är utväxta (vid jul typ) och sen försöka bli av med blöjor helt. Vi får se hur det går, men det borde gå lite smidigare med den här starten.

Annars har senaste veckorna mest handlat om att potträna Svante. Han har inte velat alls förut så vi behövde en plan och köpte boken Potträning på 3 dagar då den kändes vettig. Det var väldigt intensivt och vi var helt slutkörda efter de första fyra dagarna, sen blev alla förkylda och det gick bara runt i tre veckor, så det drog nog ut processen lite. Men efter första veckan hade vi bara en olycka/dygn, sen stod det liksom still i två veckor tills o helgen då han äntligen började säga till när han behövde gå på toa. Nu är det en olycka varannan dag, oftast i samband med sömn, så nu är han pottränad på en trygg grundnivå och vi kommer aldrig mer köpa blöjor till honom! Skötbordet är även sålt (byter på golvet alt. gästsängen). Så himla skönt!

Hade vi vetat nåt om Potträning tidigare så hade vi gjort det tidigare, helst innan han fyllde 2, men då kom ju lillebror… Men mitt tips är iaf att ta tag i det innan självständighetsprocessen drar igång (runt 2,5 år). Då går det smidigare.

Så vi har det bra, om än intensivt. Längtar tills våren är mer stabil och hostan ett minne blott. Då blir vi nog mer redo att ta tag i amning/nätter.

För egen del älskar jag att få plugga mån-tis, halva kursen i projektledning är nu kirrad, och längtar till höstens heltidsstudier. Jag är så trött på att vara hemma och det är så mycket bråk med Svante nu. Därför känns det även väldigt bra att jag äntligen har börjat springa igen, alltså jogga lugnt. Har börjat på en träningsplan för att orka springa en mil i sommar, men är glad & nöjd över att jag redan kan springa 5 km. 

Nä nu måste vi packa ihop oss och hämta storebror på föris, förhoppningsvis iklädd samma byxor som i morse…!

Kram!

5

Ett helt halvår!

Har tänkt skriva nåt om att Beppe blev 5 mån men hann aldrig dit, och idag är han 6 mån. Ett helt halvår! Vilket gör att storebror är prick 2,5 år idag! Älskade ungar! ❤

Världens snällaste bebis har två tänder (sedan över en månad tillbaka) och två framtänder som borde spricka igenom när som helst nu. Hoppas att det är anledningen till att han vaknar och vill äta två eller ibland fyra gånger varje natt. 

Han älskar att bli buren i sjalen, jag har börjat med vävd sjal nu och älskar när jag får till ett bra knyt! Han sover bara i sjal/sele eller i famnen nu, kommer inte till ro i vagnen (som jag typ bara använder 3 ggr/v när jag hämtar på föris). Han är sprallig och vill verkligen krypa, så han sätter fötterna i golvet och lyfter upp rumpa och knän och mosar sig fram på tandköttet, haha!

Jag helammar fortfarande, det går ju så himla smidigt! Det trodde jag verkligen inte i början. Det är så intensivt med två barn så det här med mat har vi liksom inte hunnit med än, haha. Bara lite provsmak på fingret, men imorse fick Beppe äta lite gröt iaf. Börjar bli dags för sånt nu för om en vecka(!!!) börjar jag plugga på halvtid. Shit! Men det är på distans så jag kan anpassa plugget efter amning mm. M har dessutom glömt förvarna sin chef om att han ska va ledig 2-3 dagar/v nu. Ja, ni hör ju vilken ordning vi har på tillvaron. Vi bara flyter med och släcker bränder. Fullt upp att bara hålla disken och tvätten stången! Och att elda för att ha varmare än 17 grader.

Julen var fin trots att hela familjen hade influensa. Vi har nyss återhämtat oss, fast M mår fortfarande sisådär. 

En kort rapport, alltid nåt, nu måste jag sjala upp och försöka få lite gjort!

Kram och god fortsättning! 🌟

8

4 månader på en läskig dag…


Jag får nästan panik vid tanken på Trump som president! Vad händer med världen våra barn ska växa upp i?! Så satans läskigt. Men det ger ju lite hopp iaf att se USA-kartan med statistik över hur de unga har röstat, då hade Clinton vunnit stort och en kvinna fått styra för första gången.

Även om vi föräldrar haft en trumpen morgon så gäller det inte Beppe. Han är glad som en speleman, världens charmigaste lilla bebis. Fast inte så liten iofs; 68,5 cm och 8,45 kg visade det sig på BVC idag. Han följer sin kurva perfekt vilket känns fint.

Jag helammar fortfarande, vill fortsätta med det några månader till, fast kan nog inte låta bli lite smakportioner. Ev testar vi gröt också, bara för att veta att vi har ett alternativ om det behövs (så jag kan få åka iväg själv en stund).

Shit vad jag älskar den här lilla parveln!

❤️

2

2 månader!


Idag är Beppe 2 månader. Så kort tid men galet att nåt så kort kan vara Allt!

Idag är en bra dag. Jag har faktiskt haft bra eller helt okej dagar senaste veckorna. Självklart är det kämpigt bitvis, men jag har känt mig stark nog för att vara positiv och kunna skratta åt eländet när allt kör ihop sig.

Men åter till Beppe. Han är helt ljuvlig. Världens coolaste och snällaste bebis. Jag är oerhört tacksam! Han äter effektivt (insåg nyligen att jag nog ammar rätt mycket, kanske 75%, för han äter flaska 2-3 ggr per dygn och sammanlagt max 200 ml) och mår prima. Han accepterar att sitta i babyskyddet eller babysittern medan tex lagar mat eller äter. Fast det sistnämnda brukar oftast krocka med hans egen måltid ☺️ 

Han älskar fortfarande att åka med i bärsjal och somnar oftast väldigt fort i den. Han har börjat le mer och mer, har inte lyckats fånga det på bild än dock. Men när han ler så är han väldigt lik mig! Det tycker jag är lite kul då Svante är lik sin pappa.


Som sagt, världens gulligaste, helt opartiskt 😉

2

Mycket vill ha mer

Efter vår jobbiga start så var jag först bara otroligt lättad och tacksam över att kunna amma överhuvudtaget. Ångesten släppte, Beppe gick upp i vikt (drygt ett kilo första månaden!) och jag fixade första veckan hemma själv riktigt bra. Frid och fröjd alltså. 

Men ändå är jag inte helt tillfreds. Det började krypa på mig igår, och idag känner jag mig låg. Kanske mest för att jag är trött och har ont i magen – precis som mensvärk(!), men det som triggar är amningen. Återigen. Det verkar som om mjölken minskat i mängd under helgen, trots att jag ammar alla mål (och ger flaska efteråt typ fyra gånger per dygn). Brösten har slutat läcka och Beppe klunkar en stund men snuttar sen bara. Undrar varför det blivit så?! Jag vill ju så gärna att det ska funka. Ringer nog till BVC imorgon och rådfrågar. 

Någon som haft samma problem, att amningen plötsligt försämras?

0

På rätt köl

Nu är vi äntligen på banan känns det som. Jag mår bra, har inte känt nån ångest på typ en vecka, och alla är friska. Vi har haft flera fina dagar som en hel familj vilket gjort att jag läkt och hittat tillbaka till mig själv igen, fast en ny Karin – tvåbarnsmamma(!) Helt osannolikt att få skriva ut det, två barn, jag?! 

Amningen var ju det som i huvudsak gav mig ångest och spillde över känslan av otillräcklighet på allt annat. Så jag fick rådet att avstå amning ett tag och bara pumpa ur och ge på flaska. Det började jag med för två veckor sedan, och vid ett par tillfällen testade jag att amma men det gick inte alls – jag fick ont direkt och Beppe fattade inte hur han skulle göra. Så jag började ge upp hoppet, tänkte att nu har jag förstört chansen helt med att ge på flaska.

Men så i lördags kväll gjorde jag ett till försök, och då gick det mycket bättre. Han fick tag och gav inte upp direkt. Och shit vad glad jag blev, självförtroendet växte en halvmeter direkt, ett tydligt bevis på att jag verkligen ville att det skulle funka även om jag försökt övertala mig själv att det var okej mer bara flaska. Så sedan dess har jag ammat vid nästan varje måltid, så länge det har känts bra. Gör det ont så avbryter jag, vill inte ha fler negativa upplevelser, så då pumpar jag om det behövs. Men det är nu en gång per dygn. Efter de flesta amningar så får han även ersättning och det funkar bra. Nu börjar vi hitta ett sätt som passar oss bra och det är en enorm lättnad!

Kram!