5

Barnbesked!

Jag fick just ett fantastisk barnbesked, från mina vänner som kämpat och längtat så länge! Tur jag är själv på mitt kontor idag för jag kunde inte hålla tårarna borta.

Efter sju års kämpande, med tretton IVF-insättningar och en avbruten graviditet i vecka 15 i bagaget så ska mina vänner äntligen få bli föräldrar till en liten flicka som föddes i början på detta år. Snabba ryck blev det, de reser om bara två veckor! 

Jag är så löjligt lycklig för deras skull!

Annonser
8

Blogg på is

IMG_4738
Som märkts så skriver jag väldigt sällan här. Jag har mest haft bloggen som sporadisk dagbok för att minnas Svantes första år, jag hoppas ju att få anledning att gå tillbaka och läsa om alla detaljer när vi får göra samma häftiga resa en andra gång. För visst drömmer jag om syskon.

Egentligen har jag inget större intresse av att skriva om barnet och föräldraskap, det bara blev så av farten. Det kändes trist att bara sluta tvärt med bloggen, den har ju trots allt betytt väldigt mycket.

Så jag tar en paus nu. Men låter bloggen ligga kvar, för om ett år eller så gissar jag att vi börjar med syskonförsök. Då anar jag att behovet av att skriva återkommer. Fast säkert kommer det en liten blänkare då och då när andan faller på. 

Passar på att tipsa om ett av årets bästa sommarprat – Annika Norlin. Lyssna!

Stor kram till alla som följt och stöttat, och ett ton med pepp till er som fortfarande kämpar!

5

Lutealfas, mens & stulet namn

Idag är inte min bästa dag. Jag har mens, igen, känns som det är hela tiden nu bara för att jag sluppit det i ett och ett halv år. Men allt är ju som det ska nu, hoppas jag. 

Jag är trött, äter Naproxen för att slippa ha ont, men är ändå väldigt seg och långsam. Och hjärnan är totalt obeslutsam och jag har nära till gråt. 

Fick nyss ett SMS från min barndomsvän som fött sitt tredje barn imorse. Superroligt och skönt att allt gått bra såklart. Men ändå det där stinget, speciellt då de hade valt precis det namnet som vi vill att vår framtida dotter ska få heta. En bagatell, jag vet, men ändå så blir jag lite ledsen. Antagligen avundsjuk. Blä. Hon har fått tre barn på fem år, alla kom till välplanerat på första försöket. Ja, ni fattar.

Själv funderar jag på min egen fertilitet och på om det finns en förklaring till att vi behövde IVF. Undrar såklart om vi måste räkna med att det alltid krävs hjälp. Vi är ju oförklarligt barnlösa, man hittade inga orsaker alls. Men det är en grej jag skulle vilja få klarhet i, och det är min lutealfas – om den är för kort. Därför har jag skaffat en app (Clue) för att hålla lite koll på min cykel, och som det verkar så är min lutealfas 9 dagar, i kortaste laget alltså. Lutealfasen är alltså tiden från ägglossning till mens, och den är i snitt 14 dagar och den är konstant oavsett om man har oregelbundna cykler. Det krävs minst 10 dagar för att kroppen ska kunna bli gravid. 

Så jag undrar om någon är påläst om detta? Är det där med 10 dagar hugget i sten?

Sedan undrar jag över ev samband mellan vitamin B12 och fasens längd? Läste någonstans att det kunde hänga ihop, men det var ingen säker källa direkt. Där påstods det att man kan påverka lutealfasen genom att äta B-vitamin. I mitt fall vore det perfekt, dådet upptäcktes under min graviditet att jag hade extrem brist på B12 – mina depåer var helt slut vilket tar tre år att tömma. Dvs jag har haft brist redan när vi började flrsöka få barn. Kan det vara vårt problem?

Jag äter sedan ett år tillskott och ska göra det resten av livet. Nu har jag bra värden igen, så isåfall borde ju även lutealfasen hunnit påverkats om det nu hänger ihop? Eller tar det lite tid eftersom jag nyligen fått tillbaka min mens (inne på min tredje cykel nu)?

Någon som vet nåt om detta? Som pratat med läkare om detta? Jag vill hemskt gärna veta mer så att jag på sikt kan diskutera med en läkare själv när det börjar bli aktuellt med syskonförsök.

Kram!

4

Första natten utan Svante

Är bortrest på jobb, sover på hotell i Göteborg inatt, min första natt utan Svante(!) 

Jag njuter av att få rå mig själv och att få sova själv i en stor säng med välpressade lakan. Räknar med att ingen väcker mig vid 04 för att krypa runt i sängen i en och en halv timme. Hemma har nattningen lyckats, första gången M fixar det själv. Hoppas att vi kan bryta rutinen att mamma (läs: mina bröst) krävs.

Imorgon blir det lyxfrukost utan grötkladd innan det är dags för mer roligt jobb. Men sen får jag åka hem igen och bli mött vid tåget av min fina lilla familj.

Tog en liten promenad i närheten av hotellet (bor på Flora, har blivit en favorit) och insåg hur mycket som hänt sedan jag var här senast. På knappt två år. Förra gången jag var i GBG så ruvade jag och var nära att ramla ner i ett svart hål. Minns att jag gick förbi en fin butik med barnkläder och önskade att jag skulle få anledning att handla där. Idag hade den hunnit stänga, men jag kunde istället kila in på P.O.P och fynda en jacka som Svante ska få i present på sin 1-årsdag nästa vecka. Svindlande i all sin enkelhet.

Åh vad jag önskar er alla att få göra samma resa! 

PS. Jag hade gärna passat på att ta en fika med er fina kämpare som bor här, men fem jobb på två dagar är ett lite tajt schema. Men nån gång kanske vi ses?!

5

Syskondrömmar

Jag har inte velat skriva om det här med syskonförsök, vill inte verka stressad eller otacksam. För det är jag inte. Men visst finns tankarna där. Vi har ju alltid velat ha fler än ett barn, helst tre om vi får drömma lite teoretiskt. Hur det är i praktiken att ha tre (och att ens få tre) barn är en annan femma.

Men än så länge kan jag fantisera om syskon utan att känna press eller stress. Jag har ju inte ens fått tillbaka min mens än, trots att jag bara delammat sedan september, och det är rätt skönt faktiskt. En stressfaktor mindre. 

Nu när jag trivs och mår bra och för första gången på länge känner mig stark och att min kropp börjar få ny energi och ork så kan jag se hoppfullt på framtiden och nya försök. Jag tror att vi har en chans att lyckas på egen hand, vi är/var ju oförklarligt barnlösa, men vi räknar inte med det. 

Jag kan komma på mig själv med att tänka på vad jag vill göra nästa gång jag är gravid, vad jag vill träna då tex. Jag kan även fundera på vilken klinik vi ska använda om det behövs, ska vi testa Falun eller fortsätta på vårt lokala sjukhus. Kan till och med känna mig sugen på en ny behandling(!)

Planen är att spara ihop en rejäl slant till IVF och om vi inte behöver köpa behandlingar så använder vi pengarna till ett bröllop. Det är en romantisk plan, tyvärr så ser verkligheten annorlunda ut. De tusenlappar vi har lyckats spara förra året kommer troligtvis behövas till en massa annat alldeles för snart. Som att betala fasta kostnader med, för ekonomin är jäkligt tajt just nu eftersom jag knappt har nån lön innan jag fått rulle på frilansandet igen.

Men man måste få drömma, och det tänker jag fortsätta med!

4

Gluten och infertilitet


Härom sistens läste jag och glutenintolerans på 1177 då min mor har mycket problem med magen/tarmarna och trots utredningar inte hittat orsaken. Hon har på eget bevåg plockat bort gluten ur maten och mår lite bättre. Fast det gör ju alla som undviker gluten. Hur som, jag fick ändå en aha-upplevelse när jag läste om symptom, det som är fetmarkerat är sånt jag själv har/har haft problem med sedan tidiga tonåren:

De vanligaste besvären hos vuxna som har obehandlad glutenintolerans är:

  • trötthet 
  • diarré och andra mag-tarmbesvär 
  • kräkningar och illamående
  • viktminskning 
  • blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
  • värk i skelettet 
  • blåsor i munnen
  • blåsor på huden
  • svårigheter att få barn.

Jag tror inte att jag är glutenintolerant, jag har inte sett något tydligt samband mellan intag och magproblem, men jag har tillräckligt med indikationer så jag vill iaf göra en utredning. Och ska jag vara ärlig önskar jag nästan att jag fick diagnosen då det skulle kunna förklara vår oförklarliga barnlöshet och ge hopp om syskon utan IVF i framtiden.

Det som gör att jag ändå vill påbörja en utredning är, förutom symptomen ovan, det faktum att gluten är ärftligt och vanligare hos kvinnor. Min moster fick diagnosen när hon blev 70 år och min mor anar problem. Min läkare på MVC upptäckte min allvarliga brist på B12 förra året, jag måste äta tillskott resten av livet, och sa att det kunde bero på gluten och föreslog att jag kunde göra utredning när jag var ute ur bebisbubblan.

Enda sättet att veta säkert om man har glutenintolerans är ju att ta ett prov från tarmen, ingen kul grej att göra, men det finns ju lite olika blodprover att ta som kan ge indikationer. Så jag vill börja med det och så får jag se om det är värt att gå vidare.

Någon som har egen erfarenhet av gluten och fått infertilitet kopplat till det?