0

Beppe 9 månader

Jag har kommit ifrån bloggandet lite, men vill ändå skriva lite för att minnas själv. Så dags för en kort rapport…

Härom dagen blev Beppe 9 månader, och sedan en vecka så kryper han! Några veckor tidigare än sin storebror. Han satt stadigt för över en månad sen. Så kul att se alla framsteg, han kan redan klättra upp/ner för våra höga trösklar som är som trappsteg. Och han ställer sig ofta upp, lätt framåtböjd, mot tex en väska. Hoppas han börjar gå lite tidigare än sin bror, så de kan ha kul ute i sommar.

Beppe älskar mat och i den mån jag förmår så får han äta tillbehör/plockmat men oftast blir huvudmålet medelst sked. Jag ammar fortfarande rätt mycket, vilket jag vill trappa ned nu – främst på nätterna. Vi behöver en bra plan känner jag, gjorde ett försök förra månaden då vi bytte barn att natta vilket slutade med att jag fick natta båda eftersom lillebror bara skrek hos pappan. Flaska vill han typ inte ha alls, och vi vill väl helst inte börja med välling nu när storebror precis har slutat, känns liksom dumt och onödigt. 

På dagarna sover han en stund vid 9.30 och sen efter lunch vid 13, vissa dagar räcker det och vissa dagar somnar han på em/tidig kväll också. Somnar i min famn för natten runt 20.30, vi lägger honom i hans säng efter nån timme. Dock vaknar han och vill amma (minst) tre gånger varje natt, visserligen effektivt och somnar oftast om fort, men det sliter på mig. Så nätterna och amning behöver som sagt en ny plan…

Beppe är lika go och glad som sin bror, skrattar ofta och blir inte ledsen för småsaker. Han gillar att gunga och att dansa och älskar att bli buren i selen (bär mycket på ryggen i Tulan men har inte lärt mig knyta sjalen på ryggen än).

För två månader sedan började jag så smått med EC/babypotting och rätt fort började vi pricka in så Beppe oftast bajsar på toaletten. Det märks att han uppskattar det, och det känns så bra att lägga grunden till Potträningen redan nu. Förhoppningsvis kan vi klara oss med tygblöjor och EC tills de är utväxta (vid jul typ) och sen försöka bli av med blöjor helt. Vi får se hur det går, men det borde gå lite smidigare med den här starten.

Annars har senaste veckorna mest handlat om att potträna Svante. Han har inte velat alls förut så vi behövde en plan och köpte boken Potträning på 3 dagar då den kändes vettig. Det var väldigt intensivt och vi var helt slutkörda efter de första fyra dagarna, sen blev alla förkylda och det gick bara runt i tre veckor, så det drog nog ut processen lite. Men efter första veckan hade vi bara en olycka/dygn, sen stod det liksom still i två veckor tills o helgen då han äntligen började säga till när han behövde gå på toa. Nu är det en olycka varannan dag, oftast i samband med sömn, så nu är han pottränad på en trygg grundnivå och vi kommer aldrig mer köpa blöjor till honom! Skötbordet är även sålt (byter på golvet alt. gästsängen). Så himla skönt!

Hade vi vetat nåt om Potträning tidigare så hade vi gjort det tidigare, helst innan han fyllde 2, men då kom ju lillebror… Men mitt tips är iaf att ta tag i det innan självständighetsprocessen drar igång (runt 2,5 år). Då går det smidigare.

Så vi har det bra, om än intensivt. Längtar tills våren är mer stabil och hostan ett minne blott. Då blir vi nog mer redo att ta tag i amning/nätter.

För egen del älskar jag att få plugga mån-tis, halva kursen i projektledning är nu kirrad, och längtar till höstens heltidsstudier. Jag är så trött på att vara hemma och det är så mycket bråk med Svante nu. Därför känns det även väldigt bra att jag äntligen har börjat springa igen, alltså jogga lugnt. Har börjat på en träningsplan för att orka springa en mil i sommar, men är glad & nöjd över att jag redan kan springa 5 km. 

Nä nu måste vi packa ihop oss och hämta storebror på föris, förhoppningsvis iklädd samma byxor som i morse…!

Kram!

2

Scener ur ett vardagsliv

På väg hem från föris. Liten somnar inte, måste åka vagn ett tag till. Stor vill prompt gå, hunden måste bajsa. Funkar tills stor rymmer åt ett håll o hund drar åt ett annat. Liten blir ledsen så fort vagnen är stilla. Stor tvingas åka vagn. Jag, som promenerat i 1,5 h, kissar på mig pga brottningsmatchen. Går vidare. Lugnt i två min. Då vill hunden hem. In med hunden, då står vagnen still och liten blir ledsen. Går vidare. Liten somnar till slut, så vi går in, han vaknar. Jag upptäcker att jag visst lagt två After eight i jackfickan, det är en enda klump av mobil, choklad, mynt, nycklar, mint & headset. Stor vill ha iPad o fika, liten får sitta i sjalen i hopp om sömn. Jag går runt o vaggar samtidigt som jag försöker tvätta rent tekniken igen. När det nästan är rent igen tittar jag på stor, som har spillt mjölk över hela sig – och paddan. Liten vägrar somna. Hunden går mig på fötterna (och nerverna). Ridå. 

Idag rullade Beppe från rygg till mage för första gången, så det blir ju inte lugnare framöver…

Tur att de är så gulliga! 

2

Hej vi mår bra


Jag har sällan tid eller ork över till bloggen som ni märker. Den är inte prioriterad, eller jag har väl inte så stort behov att skriva när det mesta rullar på. Men en liten kort rapport från soffan kommer här.

Svante är i brytningen för att sluta sova middag, tidigt i skedet än så länge. Det kommer bli en utmaning att vara själv på vardagar med den krisiga perioden 16-19, men där är vi inte än. Det känns dock skönt att släppa kravet att han måste somna efter lunch, för det har ju fått mig rätt desperat vid flera tillfällen. Planen är att alltid ta en promenad efter lunch, vill han sova så helt okej, annars vilar han ju iaf en stund i vagnen medan Beppe somnar. Väcka efter 1,5-2h och om han somnat för sent, alltså efter 15, så väcka efter en halvtimme. Det kom jag fram till med BVCs råd. Jag gillar att ha en plan, så kan jag improvisera utifrån den sen.

Beppe är precis på väg in i den fjärde utvecklingsfasen, den ska va fem veckor lång. Tack o lov verkar han bara reagera starkt första dagen i varje fas. Han gallskriker och är såååå ledsen vid några tillfällen på em/kväll, sen är det typ som vanligt. Hoppas det blir så även den här långa fasen. Utveckligen går snabbt annars, känns som lillebror är snabbare än storebror att lära sig grejer, han är nära att rulla runt nu och han skrattar när han tycker vi är roliga.

Själv har jag mest haft fokus på att byta inriktning på min sk karriär, sökt distanskurs till våren och planerar att plugga deltid nästa höst. Har några mindre jobb att göra nu som kräver lite planering och så renoverar vi lite smått – projekt gästtoalett som vi vill ha klart innan jul. Kul när det händer lite, nackdelen är att jag kommit av mig i min träning. Alltså grundträning av mage/rygg inför att kunna träna på vanligt vis igen, shit vad jag behöver det!

Men det som tagit mest tid senaste veckorna är att M haft skivrelease med massa rep och spelningar, så det har inte funnits så mycket energi kvar till mig själv när jag varit själv med barnen mycket mer. När jag väl kan andas ut på kvällen så orkar jag inget annat att slöa i soffan med Beppe och kolla på sista säsongen av Orange is the new black.

Nu ska vi kolla på Labyrint på Barnkanalen, Svante gillar robotar!

0

Mina sämsta sidor

Jag är så jävla less och trött och frustrerad  och förbannad att jag nästan skakar. Eftersom barnmisshandel inte är något jag vill utöva så måste jag istället skriva av mig. Ggggrrrraaaaaahhhj!#^%##£!!!
Det som triggar mig att känna såhär är när Svante stretar emot och vägrar sova middag. Det är fanemig inte lätt att få två små att sova samtidigt, det säkraste sättet är att gå ut med vagnen. Men när jag promenerat i 75 min och lillebror somnat och vaknat och somnat igen utan att storebror är i närheten av att somna så är det lika bra att ge upp. Han bara pratar och stör och vägrar lyssna. Det pressar mig då jag är rädd att det ska eskalera och väcka Beppe.

Istället gick vi in i hopp om att få Svante att somna i sängen, men det förutsätter att lillebror sover i vagnen. Men icke. Trots tusen hyssjanden så vägrar storebror att va tyst så självklart vaknar lillebror. Så jag skiter i sovandet idag. Nu sitter vi i soffan och kollar på gamla Tintinavsnitt. 

Konsekvensen blir att jag inte får något andrum alls idag, vilket jag behöver för att orka. Vill ju orka leva och inte bara överleva under föräldraledigheten. Jag mår inte bra om jag inte får möjlighet till att göra nåt för mig själv, jag har massor jag behöver göra men som får stå åt sidan. Typ söka jobb och utbildning, göra knip/mag/ryggövningar. Inga extrema glammigheter alltså. Det skulle jag också behöva förresten. Och visst gör jag saker, men inte tillräckligt. Istället tröstäter jag pga understimulans. Klockrent!

Vad gör ni när ni känner att smockan hänger i luften? När frustrationen tar fram ens allra sämsta sidor och en typ vill lämna barnen i skogen och springa iväg?

Nä, nu ska jag sanera bajs, tredje gången på ett liten stund. Får se det som meditation, haha!

2

Får man grina…?

Får man grina när det ser ut såhär i hela jäkla huset? Alltså typ 200 kvm kaos.

Och såhär såg middagen ut. Resterna av den. Bjudmiddag som även skulle mätta grannen och hennes barn. Det ska föreställa bananpannkakor ifall nån undrar. Ett infall jag fick eftersom vi kokade äppelmos. Dåligt infall, dålig idé att göra nåt så husligt med fler barn än vuxna hemma och jag får springa genom hela huset och klättra på stolar för att abrupt stänga av brandvarnaren som självklart gick igång när jag försökte steka middagen. Middag åt två trötta tvååringar, en gravid och en trött ammande. Ett sällskap med stooooora marginaler vad gäller blodsocker på kvällstid, moahaha. 

Jag brukar skratta när allt går fel, men just ikväll orkar jag inte skratta. Jag orkar inte, det är liksom övermäktigt idag. Tur att det är ny dag imorgon.

Sa jag förresten att Svante verkar ha fått Svinkoppor?! Så han måste troligen stanna hemma resten av veckan…

PS. Äppelmoset blev iaf gott!

2

Vardagen tar form

Det har gått mycket fortare och smidigare än jag trott att få till en vardag som funkar. Det enda som känts jobbig är, som jag skrivit om tidigare, att få Svante att sova middag när jag är själv hemma. Men idag lyckades jag mirakulöst nog att få båda barnen att somna samtidigt, så jag kunde få blunda själv dessutom i en och en halv timme! Mäktigt stolt och nöjd över detta.

Att jag lyckas skriva är för att den minsta sover i vagnen medan den lite större badar balja. Själv sitter jag mitt emellan dem, på toaletten, haha! 

Beppe blir förresten snabbt större. Över en dag behövde han storlek 62, inte så konstigt visade det sig på BVC i tisdags då han hade gott upp 1,15 kg på 19 dagar! Gah! Och det på typ 60% amning och resten ersättning. Så nu väger han 6 kg och är 60 cm lång, min gullunge.

Nu knorras det i vagnen och i den i badet blir väl russin om jag inte avbryter 😉

Kram!

2

Mammamage


Nu när vardagen blivit just vardag och livet som tvåbarnsmamma rullar på (har fortfarande svårt att greppa det, två barn?! Jag?!) så vill jag försöka ta hand om mig själv för att må så bra som möjligt. Rent fysiskt så är det ryggen som är känslig, så jag måste träna upp rygg/mage igen efter graviditeten. Skrev lite om det härom veckan, att jag gjort plankan, och fick ett väldigt bra och viktigt tips från Synderskan då jag gjorde helt fel övningar. Hon tipsade om Mammamage appen. Tack!

Så det vill jag tipsa vidare om. För där fick jag lära mig att det är de djupa magmusklerna som är uttänjda och behöver byggas upp, och det gör man inte med situps och plankan, utan det är helt andra övningar som gäller. Om man har en såkallad Mammamage kan ett sätt att se det på vara att magen blir spetsig om man gör en situpsrörelse, och det blir verkligen min! 

Det är små specifika rörelser som krävs och det måste få ta tid att komma tillbaka. Jag kom ju i form efter Svante, men inte på djupet inser jag nu, så det känns väldigt bra att veta att jag tränar på rätt sätt och lägger en bra grund. För jag längtar verkligen efter att kunna springa och rida igen!
Jag gillar upplägget i appen med olika nivåer som man kommer åt först när man tränat tillräckligt många gånger och klarat ett test. Det finns även bilder och filmer som visar övningarna. Däremot gillar jag inte designen, inte bara för att appen är rätt ful, utan för att loggan stör mig. Varför måste det vara en insvängd midja med ett måttband runt?! Det handlar ju inte om att bli smal, utan att bli stark på ett sunt sätt. Dessutom på en rosa bakgrund, så ingen kan ta miste på vem som ska bli smal. Måste nog maila dem och påpeka detta känner jag nu.

Annars är jag glad & pepp idag, för jag har nyss lyckats natta Svante i sängen på ett lugnt och mysigt vis utan att Beppe klagade för mycket! Så lättad att det gick! Nu vilar vi i soffan, så bäst jag passar på att blunda lite jag med… 

Kram!