4

Hormonerna anfaller

Lever det ljuva livet med baby blues och förstoppning… Lyckan går hand i hand med ångesten, jag vet ju att det är så i början men fan vad jobbigt det är bitvis ändå. 

Det första dygnet var jag så trygg och stabil, grät inte en tår (inte för att det är nåt att sträva efter!) men i bilen på väg hem från BB så brast det första gången. Eller, det brast väl strax innan när BM frågade om jag haft en bra förlossning. Jag behöver bearbeta den frågan känner jag, kanske borde prata med en auroraBM vid tillfälle. Kanske återkommer till ämnet när jag har tid och ork.

Jag vill helst inte bli ledsen när Svante är med, han är ju så liten så han kanske blir rädd eftersom han inte kan förstå (fast det kan väl inga barn egentligen). Vill ju vara hans vanliga mamma för att han ska vara trygg och inte känna sig utkonkurrerad. Men det är ju svårt eftersom jag måste amma och skydda lillebror, mota bort vänliga försök till syskonkontakt med snoriga händer som plötsligt kastar saker. Det är så jobbigt att behöva vara en höjning försvara sin bebis från den man älskar mest i världen!

Det är miljoner små saker som snurrar i huvudet och jag kämpar med att hantera allt. I grunden mår jag bra men hormonerna har kickat in så allt slår bakut då och då. Skalet är sååå tunt och under ytan är jag väldigt skör. Kände det när vi fick besök ikväll av barnens farmor, faster & vuxna kusin. Det är bara min svärmor som jag har svårt för, hon vill bara väl men hon har noll taktkänsla och jag orkar inte blotta mig för henne. Och jag kan bli så arg över hur onödiga saker hon säger/gör men biter ihop, pallar inte att brista. Jag är nyförlöst, barnet är bara två dygn gammalt, jag vill varken få kommentaren ”är han lite gul?” som hälsningsfras eller prata om förlossningen över en bit tårta, eller höra nån konstig historia om döda hundvalpar. Gah!

Har massor av tankar men får inte ut mer idag. Mår bättre nu efter att ha grinat mot Ms axel och fixat en amning som inte fick mig att vilja skrika högt. Jag fortsätter att försöka ta en timme i taget och inte tänka på framtiden eftersom det gör mig orolig.

God natt!

19

Svante 2 – Beppe 0

Idag kl 12 på Svantes födelsedag föddes lillebror Beppe! 53 cm och 3815 gram, mjuk, söt & välmående!

Vi mår alla bra även om det var en pers för mig. Allt gick bra enligt BM men jag hade inte samma kontroll som sist och blev väldigt rädd när det väl tog fart. Efter en segdragen natt så tog de hål på hinnorna och då hände liksom allt på tre intensiva timmar. Då var jag redan väldigt trött efter ett dygn utan sömn och hängde nog inte med i tempot och fick svårare att hantera smärtan. 

Men nu är det gjort, och jag är sjukt lycklig över det! Och vi är såklart galet lyckliga att Svante fått ett syskon, dock väldigt knasigt att de fick samma födelsedag – det lär de ju hålla emot oss resten av livet 😂

Nu längtar jag efter sömn och att få åka hem så snart det känns stabilt nog. Vill gärna lyckas amma lite först.

Tack till alla ni fina som stöttat längs vägen! ❤️

0

Vecka 39 – otålig

Ny vecka igen, såhär länge har jag aldrig varit gravid förut, och jag börjar bli otålig. Blev lite peppad tidigare när jag började få förvärkar igen, typ tio gånger på en och en halv timme. Känns ju som att det närmar sig lite iaf. 

Men även fast jag är otålig och vill att det ska dra igång så är jag samtidigt lite skraj. Hur ska jag orka, tänk om jag får panik av smärtan etc. Och hur ska Svante känna ifall vi måste dra i all hast på nån obekväm tid?! 

Jag hoppas att det drar igång på dagtid, vill inte behöva tveka och vela mitt i natten om vi ska ringa hit barnvakt eller ej. Allt känns liksom läskigare på natten.

Nä, nu blir det dusch och sedan vila. M och Svante sover middag nu så det ska även jag passa på att göra.

Avslutar med en bild från gårdagens utflykt, Svante gillade sandlådan. Han ska få en liknande här hemma bara vi får sanden levererad nån gång (fraktbolaget krånglar).

0

Sammandragningar vs. Förvärkar

Vad är egentligen skillnaden mellan dessa? Det funderade jag på klockan halv fem i natt när jag inte kunde sova. Så jag googlade och hittade en bra förklaring, dels på 1177 och dels på Babyhjälp.

I grunden är det en och samma sak, livmodern drar ihop sig och övar inför förlossningen. Jag har rätt mycket sammandragningar då magen blir stenhård och jag kan få lite svårt att gå och sträcka på mig, men det gör inte ont. Om samma sak händer men med intervaller och att det även gör ont, ungefär som molande mensvärk, så är det  förvärkar. Det är vanligast hos omföderskor. Inget jag hade alls när jag väntade Svante, och jag har inte känt det än i denna graviditet heller. Förvärkar kan hålla på många veckor innan det är dags, men är vanligast typ från vecka 30.

Natten innan jag födde Svante minns jag att magen var stenhård och jag sov lite sämre, det kändes som om jag hade en sammandragning hela natten igenom. Det var säkert pauser men dessa sov jag isåfall igenom. Sedan vaknade jag sju på morgonen av att vattnet gick och fem minuter senare var värkarbetet igång. Så därför reagerar jag ändå lite när jag får många sammandragningar rätt tätt.

Det ska iaf bli väldigt spännande att se hur allting börjar denna gång, om det finns likheter eller om det blir nåt helt annat… 🙂

0

Check på checklistan!


Bara trettio dagar kvar nu, galet! Så det känns väldigt skönt att jag igår kväll kunde pricka av det sista på checklistan i min app, det var två amningströjor som kom på posten samt att M köpte en amningskudde i nyskick som jag hittade i en grupp på FB för bara 80kr – perfekt! Självklart finns det massor kvar att fixa här hemma, men vi hinner det vi hinner.

Häromdagen skrev jag till slut en förlossningsplan som jag läste högt för M innan jag lade ner den i BB-väskan. Den går i stora drag ut på att jag hoppas kunna göra som förra gången och klara mig med profylax och lustgas då jag är lite rädd för att få epidural samt att min stora rädsla är att spricka mycket och behöva sys mycket, händer det så måste de verkligen se till att jag är tillräckligt bedövad för det var jag inte sist så då fick jag lätt panik!

Till midsommar går min svägerska på semester vilket känns väldigt bra tajmat, då har hon möjlighet att komma till oss och passa Svante och hunden även om det drar igång mitt i natten.

Just nätterna börjar bli lite läskiga för min del nu. Om jag blir väckt så har jag svårt att somna om, antingen sparkar det för mycket eller för lite i magen, jag är tung, varm och otymplig och tankarna bara snurrar i huvudet. Så jag hoppas att den dagen det är dags verkligen är på dagtid så jag känner mig lite piggare och starkare. Eller, egentligen vill jag bara slippa att vara osäker på om det är på G eller inte mitt i natten, slippa att vela.

Nu när alla praktiska inköp är avklarade så ska jag äntligen få lyxa till det, i em ska jag på pedikyr & manikyr! Som jag längtat! Ville ju göra det innan Svante föddes men han kom så tidigt så jag fick avboka min tid. Men den här gången ska det alltså bli av! Extra lägligt då vi är bjudna på poolparty imorgon, då slipper jag gömma mina fötter (som jag liksom inte riktigt når utan att få kräkreflexer av ansträngningen). 

Oh Happy Day!

0

Bra besök hos BM

Det var skönt att träffa barnmorskan idag, för det snurrade lite i huvudet i natt. Vaknade av Svante efter 02 och kunde inte somna om, kände ett sånt tryck mot rumpan och så var det ju varm och trångt som det alltid blir med tre personer i en 1,40-säng. Sen när jag bytte säng så sparkade Limpan så mycket att det tog lång tid innan jag kom till ro. Av en slump vaknade jag till kl 8.30 på morgonen och fick ropa för att väcka de andra sömntutorna, haha! Svante han nästan i tid till föris 9.15 😅

Jo, barnmorskan var det. Allt såg bra ut med blodtryck och magens storlek mm. 33 cm är magen nu, så jag följer medelkurvan vilket känns skönt då Svante var så stor. Har gått upp 12-13 kg, känns helt okej, hoppas det bara blir nåt enstaka kilo till. BM kände hur Limpan låg och hen har lagt sig till rätta, kanske var det det jag kände i natt. Huvudet är ruckbart men såpass långt ner att BM inte trodde hen skulle vända på sig mer. Känns lovande! 

Frågade om förlossningsbrevet, och hon tyckte absolut att jag skulle skriva ett och ta med. Fick en mall att fylla i, bra att ta med brevet nu när det är fullt ös i sommartider med många vikarier. 

Berättade att min främsta rädsla är att bli sydd igen, det var enda gången jag fick panik och blev rädd för smärtan sist. BM lugnade mig med att förklara att det är mycket mindre risk för bristningar vid en andra förlossning. Såååå skönt att höra! 

Ett steg närmre målet!

3

Griller i huvudet

Jag har tursamt nog inte behövt se en enda blodsdroppe på flera månader, bara nån gång i början av graviditeten vad jag minns nu. Så idag, fem minuter innan M skulle åka iväg (först till jobbet sedan 25 mil till för spelning ikväll och kommer inte hem förrän imorgon bitti) så ser jag blod på toapappret. Bara ett par droppar så jag blev inte orolig.

Men nu när jag varit ensam hemma en timme (på landet utan bil) så inser jag hur det snurrar i både kropp & knopp. Jag tror fortfarande inte att det är nåt att ens kolla upp eftersom det inte hänt nåt mer, men de röda prickarna tryckte på en knapp. Nu föll poletten ner – det kan ju faktiskt hända nåt när som helst! Shit vad jag känner efter helt plötsligt!

Funderar på om jag ska ringa en vän som bor i samma by och kolla om hon kan vara backup chaufför ifall nåt händer och jag behöver kolla upp det. Å ena sidan skulle det vara skönt att nån i närheten vet om läget, samtidigt så är hon en väldigt ny bekantskap och hon har fullt upp med sitt (och en benägenhet att oroa sig och hjälpa alla andra och glömma sig själv). Så jag avvaktar nog ett tag till.

Har iaf lyckats skriva en lista till BB-väskan och beställt lite grejer på nätet som jag behöver, typ ekologiska Amningskupor & bindor. 

Det närmar sig iaf och jag börjar känna en viss pepp & förväntan. Snart händer det!
EDIT:

Jag ringde först förlossningen, bara för att reda ut vart jag egentligen ska ringa den dagen nåt händer. Så nu vet jag att det i första hand är till det stora sjukhuset jag ska ringa, men att det lilla (som är närmre) tar emot mig för undersökning de två veckor till de har öppet om det inte är nåt värkarbete eller så. Bra att veta.

Sen pratade jag även med min vän/granne och hon vill gärna vara stand by ikväll/natt ifall nåt skulle hända. Hennes man fyller år idag men hon skippar gladeligen vin till maten för att kunna vara chaufför åt mig & Svante. Så snällt, och även om jag inte är orolig att nåt ska hända så känns det väldigt skönt och tryggt att veta. Så glad att börja lära känna fler vänner här, inte så ensamt längre!