0

3 månader

I söndags blev Beppe 3 månader, det känns bra att han växer och blir äldre, mer stabil och större gensvar. Gulliga unge! (Om än något hoptryckt på bilden…)

Sedan några veckor helammar jag(!) och han vägrar ta flaska nu, haha! Det trodde jag inte för två månader sedan… dock vill jag ju ha möjligheten att ge på flaska för att få större frihet själv, men det kommer väl tillbaka när han blir lite större.

Beppe sover bra, oftast 5-6 timmar i sträck i sin säng på natten, efter att ha snuttat sig till sömns i soffan, och sen bredvid mig med några matpauser till morgonen. Tacksam för varje okej natt, eftersom storebror ser till att ingen tar sovmorgon. Dagtid sover han bra på promenad i vagnen eller sele.

Eftersom han är lillebror och jag är tryggare i min roll så får Beppe följa med överallt. Det är nästan som semester att åka och handla själv med honom, smidigast är att ha sitter i bärselen och jag kör kundvagn, det är sånt meck att ta med barnvagnen varje liten tur till affären. Senaste veckorna har han tex varit med på möte på universitetet, biblioteket, färgaffären och på scen när jag var konferencier på en kvällsgrej. Sånt som kändes mycket läskigare med första barnet.

Hade tänkt att lillebror skulle ta napp, men han visar noll intresse, så risk att han tar till tummen som storebror. Men det ska väl lösa sig det med. 

Dagens besök på BVC gick strålande, trots vaccinationer. Beppe väger nästan 7,6 kg och är 65,5 cm lång, känns fint att vikten la sig bra längs kurvan speciellt nu när jag helammar och att längden kom ikapp (+5 cm på en månad!) och mer därtill. Pratade även om hur man hanterar en påfrestande 2-åring på BVC, men mer om det en annan dag.

Nu myser vi i soffan en stund innan vi ska promenera till föris. Hoppas lillebror slipper skyhög feber efter vaccineringen, är trött på det efter att storebror haft 39,5 denna vecka…

Tjing!

Annonser
0

Bättre förberedd idag

Eftersom Svante haft feber i flera dagar så är han hemma från föris (men tror han kan gå imorgon…), det innebär att jag behöver söva mitt på dagen. Som jag skrev (skrek!) igår så är det inte så enkelt. Men idag gick det så bra! En enorm lättnad.

Jag gjorde typ som vanligt, men med en liten skillnad, jag vände sittdelen så att Svante tittade framåt (hade så förut men bytte av nån anledning) för att han inte skulle se mig och bli triggad/provocera mig. Kanske var det bara tur eller så gjorde det skillnad, för inom en kvart sov båda barnen! I 2,5 timme! Halleluja!

För att lättare hantera situationen igår och inför framtiden så googlade jag lite och läste en bra artikel om barns utveckling i åldern 2-3 år på 1177. Så skönt att få lite saker bekräftade och inte behöva känna sig sämst. Stärkande att inse att många saker som är viktiga gör vi redan av oss själva, försöker påminna mig om det när jag 

Om barnet till exempel kastar ut saker på golvet eller inte vill klä på sig så kan man bli arg på själva handlingen, till exempel säga ”jag vill inte att du gör så, det blir så stökigt. Gör så här istället”. Man ska undvika anklagelser som ”vad jobbig du är” eller ”du är hopplös”.

Vi har visserligen bara sagt fel nån enstaka gång, men det är ju lätt att trilla dit när man är i affekt. Jag behöver verktyg för att veta hur jag ska hantera jobbiga situationer, för att känna att jag orkar och är trygg och inte riskerar att vilja ruska om storebror i ren desperation. Bra att ha lite fakta i ryggen.

0

Mina sämsta sidor

Jag är så jävla less och trött och frustrerad  och förbannad att jag nästan skakar. Eftersom barnmisshandel inte är något jag vill utöva så måste jag istället skriva av mig. Ggggrrrraaaaaahhhj!#^%##£!!!
Det som triggar mig att känna såhär är när Svante stretar emot och vägrar sova middag. Det är fanemig inte lätt att få två små att sova samtidigt, det säkraste sättet är att gå ut med vagnen. Men när jag promenerat i 75 min och lillebror somnat och vaknat och somnat igen utan att storebror är i närheten av att somna så är det lika bra att ge upp. Han bara pratar och stör och vägrar lyssna. Det pressar mig då jag är rädd att det ska eskalera och väcka Beppe.

Istället gick vi in i hopp om att få Svante att somna i sängen, men det förutsätter att lillebror sover i vagnen. Men icke. Trots tusen hyssjanden så vägrar storebror att va tyst så självklart vaknar lillebror. Så jag skiter i sovandet idag. Nu sitter vi i soffan och kollar på gamla Tintinavsnitt. 

Konsekvensen blir att jag inte får något andrum alls idag, vilket jag behöver för att orka. Vill ju orka leva och inte bara överleva under föräldraledigheten. Jag mår inte bra om jag inte får möjlighet till att göra nåt för mig själv, jag har massor jag behöver göra men som får stå åt sidan. Typ söka jobb och utbildning, göra knip/mag/ryggövningar. Inga extrema glammigheter alltså. Det skulle jag också behöva förresten. Och visst gör jag saker, men inte tillräckligt. Istället tröstäter jag pga understimulans. Klockrent!

Vad gör ni när ni känner att smockan hänger i luften? När frustrationen tar fram ens allra sämsta sidor och en typ vill lämna barnen i skogen och springa iväg?

Nä, nu ska jag sanera bajs, tredje gången på ett liten stund. Får se det som meditation, haha!

2

Får man grina…?

Får man grina när det ser ut såhär i hela jäkla huset? Alltså typ 200 kvm kaos.

Och såhär såg middagen ut. Resterna av den. Bjudmiddag som även skulle mätta grannen och hennes barn. Det ska föreställa bananpannkakor ifall nån undrar. Ett infall jag fick eftersom vi kokade äppelmos. Dåligt infall, dålig idé att göra nåt så husligt med fler barn än vuxna hemma och jag får springa genom hela huset och klättra på stolar för att abrupt stänga av brandvarnaren som självklart gick igång när jag försökte steka middagen. Middag åt två trötta tvååringar, en gravid och en trött ammande. Ett sällskap med stooooora marginaler vad gäller blodsocker på kvällstid, moahaha. 

Jag brukar skratta när allt går fel, men just ikväll orkar jag inte skratta. Jag orkar inte, det är liksom övermäktigt idag. Tur att det är ny dag imorgon.

Sa jag förresten att Svante verkar ha fått Svinkoppor?! Så han måste troligen stanna hemma resten av veckan…

PS. Äppelmoset blev iaf gott!

2

2 månader!


Idag är Beppe 2 månader. Så kort tid men galet att nåt så kort kan vara Allt!

Idag är en bra dag. Jag har faktiskt haft bra eller helt okej dagar senaste veckorna. Självklart är det kämpigt bitvis, men jag har känt mig stark nog för att vara positiv och kunna skratta åt eländet när allt kör ihop sig.

Men åter till Beppe. Han är helt ljuvlig. Världens coolaste och snällaste bebis. Jag är oerhört tacksam! Han äter effektivt (insåg nyligen att jag nog ammar rätt mycket, kanske 75%, för han äter flaska 2-3 ggr per dygn och sammanlagt max 200 ml) och mår prima. Han accepterar att sitta i babyskyddet eller babysittern medan tex lagar mat eller äter. Fast det sistnämnda brukar oftast krocka med hans egen måltid ☺️ 

Han älskar fortfarande att åka med i bärsjal och somnar oftast väldigt fort i den. Han har börjat le mer och mer, har inte lyckats fånga det på bild än dock. Men när han ler så är han väldigt lik mig! Det tycker jag är lite kul då Svante är lik sin pappa.


Som sagt, världens gulligaste, helt opartiskt 😉

2

Vardagen tar form

Det har gått mycket fortare och smidigare än jag trott att få till en vardag som funkar. Det enda som känts jobbig är, som jag skrivit om tidigare, att få Svante att sova middag när jag är själv hemma. Men idag lyckades jag mirakulöst nog att få båda barnen att somna samtidigt, så jag kunde få blunda själv dessutom i en och en halv timme! Mäktigt stolt och nöjd över detta.

Att jag lyckas skriva är för att den minsta sover i vagnen medan den lite större badar balja. Själv sitter jag mitt emellan dem, på toaletten, haha! 

Beppe blir förresten snabbt större. Över en dag behövde han storlek 62, inte så konstigt visade det sig på BVC i tisdags då han hade gott upp 1,15 kg på 19 dagar! Gah! Och det på typ 60% amning och resten ersättning. Så nu väger han 6 kg och är 60 cm lång, min gullunge.

Nu knorras det i vagnen och i den i badet blir väl russin om jag inte avbryter 😉

Kram!

2

Mammamage


Nu när vardagen blivit just vardag och livet som tvåbarnsmamma rullar på (har fortfarande svårt att greppa det, två barn?! Jag?!) så vill jag försöka ta hand om mig själv för att må så bra som möjligt. Rent fysiskt så är det ryggen som är känslig, så jag måste träna upp rygg/mage igen efter graviditeten. Skrev lite om det härom veckan, att jag gjort plankan, och fick ett väldigt bra och viktigt tips från Synderskan då jag gjorde helt fel övningar. Hon tipsade om Mammamage appen. Tack!

Så det vill jag tipsa vidare om. För där fick jag lära mig att det är de djupa magmusklerna som är uttänjda och behöver byggas upp, och det gör man inte med situps och plankan, utan det är helt andra övningar som gäller. Om man har en såkallad Mammamage kan ett sätt att se det på vara att magen blir spetsig om man gör en situpsrörelse, och det blir verkligen min! 

Det är små specifika rörelser som krävs och det måste få ta tid att komma tillbaka. Jag kom ju i form efter Svante, men inte på djupet inser jag nu, så det känns väldigt bra att veta att jag tränar på rätt sätt och lägger en bra grund. För jag längtar verkligen efter att kunna springa och rida igen!
Jag gillar upplägget i appen med olika nivåer som man kommer åt först när man tränat tillräckligt många gånger och klarat ett test. Det finns även bilder och filmer som visar övningarna. Däremot gillar jag inte designen, inte bara för att appen är rätt ful, utan för att loggan stör mig. Varför måste det vara en insvängd midja med ett måttband runt?! Det handlar ju inte om att bli smal, utan att bli stark på ett sunt sätt. Dessutom på en rosa bakgrund, så ingen kan ta miste på vem som ska bli smal. Måste nog maila dem och påpeka detta känner jag nu.

Annars är jag glad & pepp idag, för jag har nyss lyckats natta Svante i sängen på ett lugnt och mysigt vis utan att Beppe klagade för mycket! Så lättad att det gick! Nu vilar vi i soffan, så bäst jag passar på att blunda lite jag med… 

Kram!