7

Hur slutat en amma?!

Beppe blev 10 mån härom dagen. Och han vill fortfarande väcka mig tre ggr varje natt och vill amma. Jag börjar få panik. Behöver sova, vill få ta hand om storebror ibland, måste kunna sova borta en natt om tre veckor. Ja ni fattar väl!

BVC var inget stöd, har tyvärr fått ny sköterska där och hon är inte alls så bra som den förra. Hon hänvisade till Amningshjälpen, men deras sida har blivit hackad så där finns inget att läsa just nu.

Så jag behöver era tips, hur har ni gjort för att trappa ned eller sluta amma?

Vi testar nu detta upplägg:

Jag nattar i bärsele efter kvällsgröt, ibland en skvätt välling om det behövs. När det är läge så flyttar vi in B till hans spjälsäng (står vid vår säng). Jag lägger mig hos storebror (rummet bredvid) och M är själv med B så att han inte känner doften av mig (bäddade rent för säkerhets skull). Sen tar M så många uppvak han pallar! Jag går bara in när M säger till.

Första natten var vidrig, B var sååå ledsen och jag bet i kudden för att inte grina eller kasta mig in för att trösta. M pallade till 02.30, sen fick jag amma och vi somnade om.

Andra natten gick lite bättre. Många uppvak med inte lika ledsen, M behövde inte bära runt på B utan kunde ge vatten på nappflaska i spjälsängen och det funkade iaf ett par gånger. M pallade till 03.30, en timme längre alltså. Sen fick jag amma och vi sov till 7.20

Det känns som att vi kan va nåt på spåren. Jag hoppas att mjölken börjar minska nu för jag har kunnat klara mig med stamma 2-3 ggr istället för 7/dygn. Men det är kämpigt och psykiskt påfrestande.

Tips, pepp och anekdoter mottages tacksamt!

0

Beppe 9 månader

Jag har kommit ifrån bloggandet lite, men vill ändå skriva lite för att minnas själv. Så dags för en kort rapport…

Härom dagen blev Beppe 9 månader, och sedan en vecka så kryper han! Några veckor tidigare än sin storebror. Han satt stadigt för över en månad sen. Så kul att se alla framsteg, han kan redan klättra upp/ner för våra höga trösklar som är som trappsteg. Och han ställer sig ofta upp, lätt framåtböjd, mot tex en väska. Hoppas han börjar gå lite tidigare än sin bror, så de kan ha kul ute i sommar.

Beppe älskar mat och i den mån jag förmår så får han äta tillbehör/plockmat men oftast blir huvudmålet medelst sked. Jag ammar fortfarande rätt mycket, vilket jag vill trappa ned nu – främst på nätterna. Vi behöver en bra plan känner jag, gjorde ett försök förra månaden då vi bytte barn att natta vilket slutade med att jag fick natta båda eftersom lillebror bara skrek hos pappan. Flaska vill han typ inte ha alls, och vi vill väl helst inte börja med välling nu när storebror precis har slutat, känns liksom dumt och onödigt. 

På dagarna sover han en stund vid 9.30 och sen efter lunch vid 13, vissa dagar räcker det och vissa dagar somnar han på em/tidig kväll också. Somnar i min famn för natten runt 20.30, vi lägger honom i hans säng efter nån timme. Dock vaknar han och vill amma (minst) tre gånger varje natt, visserligen effektivt och somnar oftast om fort, men det sliter på mig. Så nätterna och amning behöver som sagt en ny plan…

Beppe är lika go och glad som sin bror, skrattar ofta och blir inte ledsen för småsaker. Han gillar att gunga och att dansa och älskar att bli buren i selen (bär mycket på ryggen i Tulan men har inte lärt mig knyta sjalen på ryggen än).

För två månader sedan började jag så smått med EC/babypotting och rätt fort började vi pricka in så Beppe oftast bajsar på toaletten. Det märks att han uppskattar det, och det känns så bra att lägga grunden till Potträningen redan nu. Förhoppningsvis kan vi klara oss med tygblöjor och EC tills de är utväxta (vid jul typ) och sen försöka bli av med blöjor helt. Vi får se hur det går, men det borde gå lite smidigare med den här starten.

Annars har senaste veckorna mest handlat om att potträna Svante. Han har inte velat alls förut så vi behövde en plan och köpte boken Potträning på 3 dagar då den kändes vettig. Det var väldigt intensivt och vi var helt slutkörda efter de första fyra dagarna, sen blev alla förkylda och det gick bara runt i tre veckor, så det drog nog ut processen lite. Men efter första veckan hade vi bara en olycka/dygn, sen stod det liksom still i två veckor tills o helgen då han äntligen började säga till när han behövde gå på toa. Nu är det en olycka varannan dag, oftast i samband med sömn, så nu är han pottränad på en trygg grundnivå och vi kommer aldrig mer köpa blöjor till honom! Skötbordet är även sålt (byter på golvet alt. gästsängen). Så himla skönt!

Hade vi vetat nåt om Potträning tidigare så hade vi gjort det tidigare, helst innan han fyllde 2, men då kom ju lillebror… Men mitt tips är iaf att ta tag i det innan självständighetsprocessen drar igång (runt 2,5 år). Då går det smidigare.

Så vi har det bra, om än intensivt. Längtar tills våren är mer stabil och hostan ett minne blott. Då blir vi nog mer redo att ta tag i amning/nätter.

För egen del älskar jag att få plugga mån-tis, halva kursen i projektledning är nu kirrad, och längtar till höstens heltidsstudier. Jag är så trött på att vara hemma och det är så mycket bråk med Svante nu. Därför känns det även väldigt bra att jag äntligen har börjat springa igen, alltså jogga lugnt. Har börjat på en träningsplan för att orka springa en mil i sommar, men är glad & nöjd över att jag redan kan springa 5 km. 

Nä nu måste vi packa ihop oss och hämta storebror på föris, förhoppningsvis iklädd samma byxor som i morse…!

Kram!

2

Mycket vill ha mer

Efter vår jobbiga start så var jag först bara otroligt lättad och tacksam över att kunna amma överhuvudtaget. Ångesten släppte, Beppe gick upp i vikt (drygt ett kilo första månaden!) och jag fixade första veckan hemma själv riktigt bra. Frid och fröjd alltså. 

Men ändå är jag inte helt tillfreds. Det började krypa på mig igår, och idag känner jag mig låg. Kanske mest för att jag är trött och har ont i magen – precis som mensvärk(!), men det som triggar är amningen. Återigen. Det verkar som om mjölken minskat i mängd under helgen, trots att jag ammar alla mål (och ger flaska efteråt typ fyra gånger per dygn). Brösten har slutat läcka och Beppe klunkar en stund men snuttar sen bara. Undrar varför det blivit så?! Jag vill ju så gärna att det ska funka. Ringer nog till BVC imorgon och rådfrågar. 

Någon som haft samma problem, att amningen plötsligt försämras?

0

På rätt köl

Nu är vi äntligen på banan känns det som. Jag mår bra, har inte känt nån ångest på typ en vecka, och alla är friska. Vi har haft flera fina dagar som en hel familj vilket gjort att jag läkt och hittat tillbaka till mig själv igen, fast en ny Karin – tvåbarnsmamma(!) Helt osannolikt att få skriva ut det, två barn, jag?! 

Amningen var ju det som i huvudsak gav mig ångest och spillde över känslan av otillräcklighet på allt annat. Så jag fick rådet att avstå amning ett tag och bara pumpa ur och ge på flaska. Det började jag med för två veckor sedan, och vid ett par tillfällen testade jag att amma men det gick inte alls – jag fick ont direkt och Beppe fattade inte hur han skulle göra. Så jag började ge upp hoppet, tänkte att nu har jag förstört chansen helt med att ge på flaska.

Men så i lördags kväll gjorde jag ett till försök, och då gick det mycket bättre. Han fick tag och gav inte upp direkt. Och shit vad glad jag blev, självförtroendet växte en halvmeter direkt, ett tydligt bevis på att jag verkligen ville att det skulle funka även om jag försökt övertala mig själv att det var okej mer bara flaska. Så sedan dess har jag ammat vid nästan varje måltid, så länge det har känts bra. Gör det ont så avbryter jag, vill inte ha fler negativa upplevelser, så då pumpar jag om det behövs. Men det är nu en gång per dygn. Efter de flesta amningar så får han även ersättning och det funkar bra. Nu börjar vi hitta ett sätt som passar oss bra och det är en enorm lättnad!

Kram!

2

Ny plan


Eftersom min mobil är överfull har jag inte tagit några bilder på ett tag, måste lösa det snarast. Måste även ta fram min riktiga kamera, men det blir ett för stort projekt liksom, hinner aldrig så långt.

Jo, igår var vi på BVC och vägde Beppe, han hade gått upp 1 hg på tre dagar så det var skönt. Nästa vägning blir på torsdag igen. Vi pratade om att jag mått dåligt hela helgen och funderar på att ge upp amningen helt även fast jag egentligen vill att det ska funka. Då föreslog BVC en ny plan för maten; att jag inte ska amma alls på ett tag utan pumpa ur och ge på flaska (orkar inte koppmata vilket hon inte tyckte behövdes heller). Efter min mat så ger vi även ersättning så vi ser att han blir mätt, det ska bli en skvätt över i flaskan när han ätit klart. Jag kände en stor lättnad efter besöket, nu slipper pressen ett tag men har kvar möjligheten att amma längre fram om jag vill och orkar.

Nu har vi testat ett dygn och det funkar bra. Det är visserligen segt att pumpa hela tiden men jag mår mycket bättre. Beppe äter väldigt mycket och är pigg & nöjd och sover bra. Ungefär 50/50 mjölk/ersättning så nu lär han gå upp ordentligt vilket känns tryggt.

Det går bra att ge på flaska, jag har hittills inte känt att det är nåt jobbigt. Han pickar inte som innan eftersom han blir mätt nu, så jag blir inte ledsen över att han letar mat som jag befarade.

Nu har han även fått sista dosen antibiotika och svinkopporna är borta, så skönt! Jag hann få fyra fem sår men det verka inte bli fler, och M & storebror har klarat sig helt! Det var jobbigt ett par dagar när jag knappt kunde ta i Svante för att han inte skulle bli smittad, ohållbar situation, så skönt att det är över nu.

Tack för alla snälla och stöttande kommentarer, det hjälper att få höra andras perspektiv. Kram!

3

Äntligen hemma?

Väl hemma 20.30 ikväll möttes vi av att en lastbil hade kört sönder vår uppfart inkl em gammal brunn. Tack för den liksom! Barnvänligt och väldoftande är det sannerligen nu…

Vi körde åtta mil omväg hemåt ikväll för att hyra en pump på BB, skönt att ha den nu då jag vill få upp produktionen igen samt veta hur mycket Beppe får i sig i helgen. Vill inte ge endast ersättning och riskera att magen pajar pga det, pallar inte ett barn med magknip eller förstoppning – det är nog för både bebis och föräldrar nu! Dock saknade pumpen instruktion vilket var lite stressande då det verkligen var brådis att ge mat, men vi fick ihop den till slut. 

Mitt i stressen så tjongade Svante en iPad i huvudet på sin lillebror, han förstod ju inte vad han gjorde såklart, men det brast för mig. Där tog all min motståndskraft slut. Svante undrade nog varför både mamma och lillebror skrek och grinade högljutt, stackaren. Men vi pussade godnatt i lugnare sinnesstämning och han somnade rätt snabbt.

Nu är Beppe mätt på lite av varje och verkar rätt pigg & nöjd, en enorm lättnad då han började bli slö på em. 

Jag ska pumpa klart strax så det finns lite mat redo, sen ska jag försöka få till lite amning vid nästa måltid. Men orkar bi inte kämpa med det i natt så får vi ta det imorgon. Jag måste vara lite snäll mot mig själv efter den här dagen (veckan), så vatten och medicin först och sen får det bli det som funkar bäst för stunden.
Nu kan den här jävla fredagen ta slut och ersättas av en vänligare lördag, snälla!

PS. Hunden lever, de hittade inget konkret trots röntgen mm. 2400kr men inget tydligare besked än att det ev är diskbråck. Väldigt märkligt. 

3

Svinkoppor

Vi fick tillbringa många timmar på sjukhuset igår, först på kvinnokliniken och sen på barnakuten. Vi kom hem mitt i natten så idag är vi rätt slitna.

Läkaren kollade och klämde på mina bröst och tyckte de kändes bra, så jag fick bara recept på alvedon och Ipren som jag ska knapra. Han tyckte vi skulle avvakta med antibiotika, men om febern stiger så måste jag åka in igen. Min snabbsänka var förhöjd, 93, ett värde i stil med influensa, så nånting är det ju. Men förhoppningsvis vänder det av sig självt. Antar det iaf, då läkaren knappt sa nånting och besöket gick väldigt fort (men väntan var lång).

Sen frågade vi om Beppes sår i ansiktet, som blev värre medan vi var där, och de ville att en barnläkare skulle kolla. Därav barnakuten. Den läkaren var däremot jättebra! Hon konstaterade snabbt Svinkoppor, men kollade massa annat också. De tog odling och vi fick recept på antibiotika som Beppe ska få 2 ggr/dag i en vecka.

Svinkoppor är helt ofarligt men jäkligt irriterande. Och väldigt smittsamt! Så nu måste vi vara väldigt noga med hygienen. Svårt tycker jag, som knappt hinner duscha, och med två blöjbarn i ett trångt badrum. Så det är väl bara en tidsfråga innan även jag ser ut som en pizza i nyllet…!

Och amma fixar jag bara att göra liggandes i sängen, så vi skulle behöva fler lakan att byta med. Måtte vår lilla tvättmaskin hålla ihop ett tag till, har inte råd att köpa ny (det är illa nog att vi måste köpa nya däck till bilen nästa vecka och igår gick Ms mobil sönder…)

Beppe verkar ha tagit fasta på att amma mycket nu, bra mot mjölkstockning men jäkligt jobbigt för mig. Brösten är som stora blåmärken! 

Så nu vill jag spola fram tiden ett par veckor till en dag jag inte har ont och alla är friska.