5

Lutealfas, mens & stulet namn

Idag är inte min bästa dag. Jag har mens, igen, känns som det är hela tiden nu bara för att jag sluppit det i ett och ett halv år. Men allt är ju som det ska nu, hoppas jag. 

Jag är trött, äter Naproxen för att slippa ha ont, men är ändå väldigt seg och långsam. Och hjärnan är totalt obeslutsam och jag har nära till gråt. 

Fick nyss ett SMS från min barndomsvän som fött sitt tredje barn imorse. Superroligt och skönt att allt gått bra såklart. Men ändå det där stinget, speciellt då de hade valt precis det namnet som vi vill att vår framtida dotter ska få heta. En bagatell, jag vet, men ändå så blir jag lite ledsen. Antagligen avundsjuk. Blä. Hon har fått tre barn på fem år, alla kom till välplanerat på första försöket. Ja, ni fattar.

Själv funderar jag på min egen fertilitet och på om det finns en förklaring till att vi behövde IVF. Undrar såklart om vi måste räkna med att det alltid krävs hjälp. Vi är ju oförklarligt barnlösa, man hittade inga orsaker alls. Men det är en grej jag skulle vilja få klarhet i, och det är min lutealfas – om den är för kort. Därför har jag skaffat en app (Clue) för att hålla lite koll på min cykel, och som det verkar så är min lutealfas 9 dagar, i kortaste laget alltså. Lutealfasen är alltså tiden från ägglossning till mens, och den är i snitt 14 dagar och den är konstant oavsett om man har oregelbundna cykler. Det krävs minst 10 dagar för att kroppen ska kunna bli gravid. 

Så jag undrar om någon är påläst om detta? Är det där med 10 dagar hugget i sten?

Sedan undrar jag över ev samband mellan vitamin B12 och fasens längd? Läste någonstans att det kunde hänga ihop, men det var ingen säker källa direkt. Där påstods det att man kan påverka lutealfasen genom att äta B-vitamin. I mitt fall vore det perfekt, dådet upptäcktes under min graviditet att jag hade extrem brist på B12 – mina depåer var helt slut vilket tar tre år att tömma. Dvs jag har haft brist redan när vi började flrsöka få barn. Kan det vara vårt problem?

Jag äter sedan ett år tillskott och ska göra det resten av livet. Nu har jag bra värden igen, så isåfall borde ju även lutealfasen hunnit påverkats om det nu hänger ihop? Eller tar det lite tid eftersom jag nyligen fått tillbaka min mens (inne på min tredje cykel nu)?

Någon som vet nåt om detta? Som pratat med läkare om detta? Jag vill hemskt gärna veta mer så att jag på sikt kan diskutera med en läkare själv när det börjar bli aktuellt med syskonförsök.

Kram!

4

Gluten och infertilitet


Härom sistens läste jag och glutenintolerans på 1177 då min mor har mycket problem med magen/tarmarna och trots utredningar inte hittat orsaken. Hon har på eget bevåg plockat bort gluten ur maten och mår lite bättre. Fast det gör ju alla som undviker gluten. Hur som, jag fick ändå en aha-upplevelse när jag läste om symptom, det som är fetmarkerat är sånt jag själv har/har haft problem med sedan tidiga tonåren:

De vanligaste besvären hos vuxna som har obehandlad glutenintolerans är:

  • trötthet 
  • diarré och andra mag-tarmbesvär 
  • kräkningar och illamående
  • viktminskning 
  • blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
  • värk i skelettet 
  • blåsor i munnen
  • blåsor på huden
  • svårigheter att få barn.

Jag tror inte att jag är glutenintolerant, jag har inte sett något tydligt samband mellan intag och magproblem, men jag har tillräckligt med indikationer så jag vill iaf göra en utredning. Och ska jag vara ärlig önskar jag nästan att jag fick diagnosen då det skulle kunna förklara vår oförklarliga barnlöshet och ge hopp om syskon utan IVF i framtiden.

Det som gör att jag ändå vill påbörja en utredning är, förutom symptomen ovan, det faktum att gluten är ärftligt och vanligare hos kvinnor. Min moster fick diagnosen när hon blev 70 år och min mor anar problem. Min läkare på MVC upptäckte min allvarliga brist på B12 förra året, jag måste äta tillskott resten av livet, och sa att det kunde bero på gluten och föreslog att jag kunde göra utredning när jag var ute ur bebisbubblan.

Enda sättet att veta säkert om man har glutenintolerans är ju att ta ett prov från tarmen, ingen kul grej att göra, men det finns ju lite olika blodprover att ta som kan ge indikationer. Så jag vill börja med det och så får jag se om det är värt att gå vidare.

Någon som har egen erfarenhet av gluten och fått infertilitet kopplat till det?

7

Så satans orättvist

Det handlar inte om mig, utan om mina vänner. Men jag blir så ledsen.

Pratade med min fina vän som jag lärt känna nära de senaste åren då hon stöttat mig genom barnlösheten eftersom hon och hennes man redan hade kämpat länge när vi började umgås. Vi hade inte pratat ordentligt sen i våras då vi bara setts samtidigt med andra. Men nu berättade hon att efter sex-sju års kämpande, med 13 misslyckade embryoåterföringar och snart 40 år fyllda, hade blivit spontangravid i våras! Men de hade fått dåliga siffror när de gjorde KUB så de gjorde fostervattenprov och fick beskedet att avbryta graviditeten i vecka 15. Ett och ett halvt dygn pågick förlossningen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Blir bara så jävla ledsen. Det är så förbannat orättvist.

Samtidigt plingade min mobil till och jag får ett sms från M som skriver att hans vän ska bli pappa i maj. Jättekul såklart, men det känns så konstigt eftersom han länge sagt att han aldrig ska ha barn. Men när han och hans tjej hälsade på oss och Svante i augusti så såg de väldigt barnsugna ut. Och räknar man på det så blev hon nog gravid precis då. Skulle inte förvåna mig om de åkte hem från oss och låg ett par gånger och sen var det klart.

Krocken gör det liksom ännu mer bisarrt. Att det ska vara så galet orättvist. Jag önskar så att jag kunde göra nåt åt det men det funkar ju tyvärr inte så.

God natt!

6

Zimmergren ger ut bok om sin barnlängtan

Sitter på tåget till huvudstaden och läser i Kupé, omslagsreportaget handlar om Klara Zimmergren och hennes kommande bok Längtan bor i mina steg om hennes och makens kamp för att få barn. Självbiografin ges ut av Forum förlag nu i maj.

Med tanke på hur jäkla bra Klara är som manusförfattare, komiker och inte minst i radion, så tror jag att det här kan bli en modern klassiker för alla barnlängtande. Hennes sommarprat i P1 var viktigt för mig och jag minns att jag uppmanade min mamma att lyssna för att hon lättare skulle förstå.

20140509-104402.jpg

1

Fråga Doktorn

Har en lugn förmiddag och slog på TVn och hamnade mitt i reprisen av Fråga Doktorn på SVT med temat Längtar efter barn. Rätt bra nivå på frågorna och diskussionerna då det är riktiga experter i panelen, de dementerar tex att stress påverkar fertiliteten.

Det ringde in en man på 65 år som för fyrtio år sedan fick beskedet att han inte hade några spermier alls och därför inte kunde bli biologisk pappa. En enorm sorg, och han fick beskedet i ett kortfattat brev på posten och inget samtal från läkaren ens. Han bröt ihop och grät när han berättade det. Så otroligt gripande och sorgligt. Snacka om livslång sorg!

Det är alldeles för sällan man får höra mannens erfarenheter tycker jag. Det är kanske fortfarande ännu mer tabu för en man än för en kvinna att prata om barnlöshet. Men jag hoppas så att det kommer upp till ytan framöver.

Lite otippat att jag tipsar om att kolla på Fråga Doktorn, men idag gör jag det, kanske framförallt att anhöriga som inte är så insatta bör kolla på programmet.

3

Filmer jag mår bra av

Imorse när jag satt i väntrummet på vårdcentralen för att ta blodprov inför KUB så började jag tänka på vilka filmer jag sett den senaste tiden och varför. Eftersom jag varit väldigt trött och rätt låg ett bra tag nu så har jag tittat en hel del på film. Jag har försökt välja filmer som gör mig glad och får mig att glömma verkligheten en stund. Lyckliga slut men lite substans. Och inget dravel om hur lätt det är att skaffa barn. Därför tänkte jag tipsa om några filmer jag gillat och som fyllt sitt syfte, ifall det är fler som behöver muntras upp en stund.

The Way Way Back
Väldigt bra drama/komedi där Steve Carell spelar en väldigt osympatisk styvfar. Men tonårsgrabben i huvudrollen satsar på revansch. Många härliga neurotiska karaktärer och roliga repliker.

Stuck in Love
Titel och omslag till trots är det här ingen vanlig skräpig romcom, utan en film med mer mörker och substans. Dock inte alls jobbig att se även om det dyker upp både drogproblem och cancer. En fin film om kärlek och en förvirrad familj med stora barn.

Dorfman in Love
Även denna ser riktigt B ut på omslaget men är en befriande romcom om en charmig udda tjej. En skön huvudroll som inte är den vanliga pinnsmala blondinen. Men man får ändå allt man vill ha av en romcom.
OBS! Liten liten varning för extra känsliga då det pratas lite om ”babymaking window”.

Andra bra filmer att fly verkligheten med:

Despicable Me 1 & 2
Roligt animerat om en superskurk. Suveränt bra soundtrack av Pharell Williams (vi var tvungna att spela ”Happy” på högst volym efteråt och spontandansa i vardagsrummet, det trots att jag var toktrött).
OBS! Första filmen, liten varning om du befinner dig i en känslig och utdragen adoptionsfas.

Iron Man 1-3
Snygg och rolig action, helt fri från barn! Vill man förlänga underhållningen så se The Avengers innan 3an, och innan Avengers så se de andra superhjältarnas filmer också (de är dock rätt lökiga i jämförelse men rätt underhållande).

Hobbit 1 & 2
Eftersom sagan nästan helt saknar kvinnor, sånär på nån alv, så blir det inget familjefokus direkt. Räcker dessutom många timmar.

En oväntad vänskap
Troligtvis en av 2011s bästa filmer. Blir man inte på bättre humör av denna, åtminstone för en stund, så vet jag inte vad som hjälper i filmväg.

I princip alla filmer av Wes Anderson.

Klassiska bra romcoms att se om är:
The Holiday (helt barnfri om jag minns rätt)
Love Actually (extra kul om man ska se Hobbit)