8

Energin återvänder

Äntligen börjar jag känna igen mig själv och återfå både glädje och energi, det har kommit sakta de senaste två veckorna i och med att jag har fått vila på dagarna och det faktum att det brukar bli bättre såhär dags i graviditeten. Idag är jag på vecka 13+3, så redan är en tredjedel avklarat vilket känns häftigt.

Men jag tror även lättnaden över att KUB gick bra samt att vi tagit oss igenom gårdagens begravning gör sitt till. Två ståta stenar har lyfts. Gårdagen var väldigt fin och det kändes bra att vi var där, men fy satan vad jobbigt det var. Vår vän var ju sjuk länge så hon hade planerat själv och skrivit brev som förrättaren läste upp – till vänner, sina föräldrar, sin fru och sin dotter. Alla bröt ihop, alla skydd runt hjärtat rämnade. Även om jag kommer att sakna vår vän så tar den sorgen inte så stor plats i mitt liv, för vi umgicks inte så nära de sista åren, utan mina tankar går främst till hennes familj.

Men det var ju ett peppigt (inte deppigt) inlägg jag skulle skriva. Bäst jag torkar tårarna och kommer in på det positiva spåret igen. Jag har även fått ny energi och glädje för jag vet vad jag ska bli när jag blir stor! Är riktigt sugen på att plugga faktiskt, så imorgon anmäler jag mig till högskoleprovet så fort anmälan öppnar. Jag behöver inga skyhöga poäng (har nog lagt psykologtankarna åt sidan) men jag måste fixa ett anständigt resultat, och jag har tre chansen på mig så det borde funka. Planen är att börja plugga HT 2017 och läsa tre år, eller ev bara fem terminer om jag kan och vill räkna in en kurs jag läst för tolv år sedan. Utbildningen startar tyvärr bara på hösten, annars hade jag kunnat börja ett halvår tidigare om jag kortat ner mammaledigheten. Men ett nytt yrke, som ändå hänger lite ihop med mitt nuvarande, tills jag fyller 38 känns som en bra plan. Det ger mig iaf väldigt mycket hopp just nu. Älskar ju mitt jobb och att driva eget AB, men villkoren är så dåliga i branschen att det inte finns nån anständig framtid. Och då försvinner glädjen, tryggheten har ju alltid varit vacklande men nu är den helt borta.

Tänk att få en anställning, och kollegor, och en lön som är samma varje månad! Vilken utopi för en som alltid varit enmansföretagare i en hård bransch i ständig kris. 

Loggade in på CSN tidigare idag och konstaterade att jag bör ha rätt att låna fullt 5,5 terminer vilket är himla skönt att veta. Upptäckte dessutom att man får extra studiebidrag om man har barn, nästan en hel tusenlapp i månaden om man har två barn, det är ju helt fantastiskt!

Tanken slog mig just att om jag bara får ett anständigt resultat på HP i april så borde jag nog söka redan inför denna hösten. Som en backup ifall det skulle gå snett med graviditeten. För gör det det så behöver jag verkligen nåt nytt att fokusera på istället för att vänta. Hängslen och livrem.

Älskar hur som känslan över att ta tillbaka kontrollen över sitt liv, jag hatar att känna mig livegen eller att leva i limbo. Och nu har jag en plan, en realistisk och vettig plan, som ger mig hopp.

Kram!