5

Sextio procent

Exakt 60% visar gravidappen idag, bara 112 dagar kvar nu. Häftigt och overkligt men väldigt roligt!

Vi har just kommit hem från barnmorskan på MVC, lyxigt nog kan vi vila undan vädret ett tag och sen äta en andra frukost innan vi behöver åka till stan för att jobba. Känns extra förmånligt en dag som denna när det regnar och jag oväntat kaskadkräks.

Besöket hos BM gick fort och bra. Första gången M fick höra hjärtat slå, vilket var väldigt roligt. Hon hittade hjärtat direkt och det slog stadigt i 140-150 bpm. Galopp galopp. Mitt blodtryck låg också stadigt på samma värde som för tre veckor sedan, dvs 100/70.

Det var även första gången vi mätte magen/livmodern, måttet var på 24 cm vilket tydligen var precis ovanför den gröna normalkurvan. Det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver, jag hoppas verkligen att Bumlingen inte skenar iväg i vikt. Hoppas därför att mitt blodsocker också var bra.

Nästa besök är om exakt tre veckor, mitt önskemål att inte behöva vänta i fyra veckor. Känns som ett lagom intervall och det var inga problem alls att ta besöken lite tätare även fortsättningsvis och det är jag tacksam för.

Det var allt för nu…

2

Tätare kontroller

Pratade med vår barnmorska idag eftersom jag skulle ringa efter vi gjort RUL för att boka nästa besök hos BM, och vi bokade in den 7 april.

Frågade hur ofta vi ska ses nu, och det blir var fjärde vecka, men först dröjer det ju fem-sex veckor. Jag nämnde även varför vi gjorde RUL en vecka tidigare än planerat – att jag varit lite orolig då jag inte känt något och magen har stått stilla, och att jag egentligen ville ha en extra koll men hade blivit hänvisad hela tiden.

Det var ju dumt tyckte BM att det hade blivit så. Därför tyckte hon att vi lika gärna kunde ta en extra träff i mitten på mars, och om jag vill så kan vi ses var tredje vecka istället. Först tänkte jag ‘nej inte behövs det, jag mår ju bra nu’, men sen insåg jag att varför inte bara tacka och ta emot?! Så nu har jag en extra träff i mars för att lyssna på hjärtat och jag behöver aldrig vänta mer än tre veckor mellan kontrollerna om jag inte vill annat.

Det känns riktigt skönt faktiskt. Och jag tror att det är bra att mota Olle i grind vad gäller oron.

Pratade sen med min vän A som fick barn i oktober och hon tyckte att jag absolut skulle ta alla besök jag kunde och inte be om ursäkt för det. Vem tjänar på att jag biter ihop och härdar ut liksom? Så jag ska sluta vara ‘duktig flicka’ och ställa alla frågor och be om all hjälp jag kan behöva på vägen.

Det kan låta självklart men faktum är ju att en är så van att inte vara till besvär, vänta på sin tur och vara nöjd med det en får. Därför behöver även en hyfsat rättfram feminist som jag påminnas om att våga ta för mig mer och ställa krav.