8

4 månader på en läskig dag…


Jag får nästan panik vid tanken på Trump som president! Vad händer med världen våra barn ska växa upp i?! Så satans läskigt. Men det ger ju lite hopp iaf att se USA-kartan med statistik över hur de unga har röstat, då hade Clinton vunnit stort och en kvinna fått styra för första gången.

Även om vi föräldrar haft en trumpen morgon så gäller det inte Beppe. Han är glad som en speleman, världens charmigaste lilla bebis. Fast inte så liten iofs; 68,5 cm och 8,45 kg visade det sig på BVC idag. Han följer sin kurva perfekt vilket känns fint.

Jag helammar fortfarande, vill fortsätta med det några månader till, fast kan nog inte låta bli lite smakportioner. Ev testar vi gröt också, bara för att veta att vi har ett alternativ om det behövs (så jag kan få åka iväg själv en stund).

Shit vad jag älskar den här lilla parveln!

❤️

6

Aj, han bits!

De senaste veckorna, sedan Svantes åtta tänder blivit tillräckligt stora, så har han börjat bitas. Nu får han ju ordentligt tag med tänder både uppe och nere så jag antar att det är väldigt roligt.

Men, inte för mig.

Nån som vet om det är nåt alla barn går igenom och att det blir ointressant efter ett tag? Eller bör vi försöka göra nåt för att han inte ska bli en unge som bits?

Han biter ofta i mina kläder, allra mest i min axel. Men han biter även i min tröja som en hint att han vill ha käk. Idag bet han dessutom i mina bröstvårtor när han tröttnat på att äta (eller så var mjölken slut). Så fort han bet sådär medvetet så stängde jag kiosken så att säga och erbjöd andra sidan, men det blev lika där efter han ätit klart. Jag måste verkligen sluta amma, men mjölken minskar inte så fort eftersom det snuttas hela nätterna.

Tror jag ska ringa BVC om råd imorgon. Men jag tar gärna emot tips av erfarenheter av bitande små barn!

God natt!

4

Tretton dagars nedräkning…

Nyss ringde de från operation, jag fick tid den 10/11 snortidigt på morgonen, men då är jag först ut och har minst väntetid. Även om jag hoppades på en snabbare tid så är det ändå en stor lättnad att jag har en deadline – ett mål att sikta mot. Tretton dagar, det ska jag väl fixa, om så med fasta. Blir det någon avbokning före min tid så ringer de, men det är ju lite strul att få ihop det med ledighet och skjuts så det kanske kan bli svårt med kort varsel.

Dagens plan är för övrigt att jag & Svante & hunden är hos min svägerska idag. Svärmor hjälper mig med hundarna (två hanar och båda terriers, ett jäkla liv alltså!). De jobbar skift men jag får vara i huset under dagen medan de kommer och går. Det känns skönt att inte vara helt själv och framförallt att det är nära till akuten ifall nåt händer.

Svantes feber ebbade ut i natt och vi fick sova ut alla tre, ännu en stor lättnad!

I övrigt är dagens projekt att få igång amningen igen, mjölken tog nästan slut igår vilket kändes jobbigt. Men efter att ha läst lite på Amningshjälpen och pratat med BVC så känns det lugnare. Inte så konstigt att det blev så när stress, oro och smärta (något jag haft en hel del av senaste veckan) producerar adrenalin som hindrar mjölken att rinna till. Att jag dessutom äter mycket mindre pga gallan gör även det sitt till. Så nu ska jag dricka mycket, äta ofta och amma så ofta jag kan.

Jag gillar bra planer som sagt. Och tack för all pepp!

5

En bumling men flera gallstenar

Imorse var jag på sjukhuset och gjorde ultraljud för att leta gallsten. Kunde såklart inte låta bli att tänka på om jag kommer att få chansen att göra fler UL i mitt liv med roligare bilder på skärmen. Vi vill ju väldigt gärna att Svante ska få syskon i framtiden. Men det var ju inte det saken gällde idag.

Mycket riktigt fanns det ett helt gäng med stenar i gallblåsan i varierande storlek, de största på knappt 1 cm. Läkaren skulle rapportera till AT-läkaren jag mötte på akuten, och som beställt undersökningen, som sedan skulle kontakta mig inom två veckor. När jag var hemma tre timmar senare så ringde AT-läkaren med besked(!) snacka om bra service! Kontentan blev att jag ska få träffa kirurgen för konsultation och så får vi se vad hen tycker vi ska göra, troligtvis avvakta med ev operation ett tag.

Vi var även på BVC imorse. Svante väger nu 6060 gram och är 62 cm, vi måste snart byta blöjstorlek insåg vi – hej vad det går!

God natt!

15

På BB – igen (uppdaterad)

Igår började Svante se lite gulare ut igen, fast det är jättesvårt att avgöra skillnaden från timme till timme. Men vi bestämde att vi avvaktar till BVC-besöket idag.

Vårt första besök på BVC gick bra, vi kom i tid med ett sovande barn och sköterskan var trevlig och lugn. Han hade gått upp 80 gram i vikt sedan vi skrevs ut för två dygn sedan och vuxit en halv centimeter sedan födseln. Sköterskan tycke också att han såg lite gul ut och tyckte vi skulle ta en koll på BB för att lugna oss, vilket vi kände var bäst att göra. Så nu är vi tillbaka på BB igen och väntar nu på att de ska försöka sticka lilla stackarn. Bilicheckvärdet (mäts på huden) hade stigit från ca 100 när vi skrevs ut i måndags till 235 nu. Det är ju ett lågt värde, men vi vet ju att blodprovet visar betydligt högre värden än mätaren så det känns lite oroande. Vi vet nu att det inte är farligt, men vi fasar för ännu en ljusbehandling, vill verkligen slippa det.

Jag hoppas att barnmorskan som jobbar idag (ny för oss) lyckas bra med att sticka så att vi även kan få en blodgruppering. Ingen har hittills lyckats få tillräckligt med blod för fler prover än bilirubin. Jag har inte riktigt förstått hur blodgrupperingen hänger ihop med gulheten men det kan finnas något samband med hur snabbt Svante repar sig.

Håll tummarna för att vi får ett bra provsvar och att, även om nivån är högre än i måndags, vi ska slippa bli inskrivna igen. Nu vill vi få vara hemma!

************

De lyckades inte ta något blodprov idag, de gav upp efter 40 minuters försök. Stackars liten. Så vi fick åka hem eftersom värdet inte var högrisk. Imorgon ska vi tillbaka till BB för ett nytt test med bilicheck och troligtvis ett nytt försök med blodprov. Som barnmorskan sa ‘det kan bli en segdragen återhämtning det här’. Jag sa att vi åker gladeligen till BB varje dag för ett nytt test bara vi slipper sola. Men självklart gör vi allt som behövs bara Svante blir bra. Fortsättning följer alltså.

3

Inte trodde jag att amning var mysigt?!

Hela den här resan har fokus varit på att bli gravid och få ett barn, alltså inte en pytteliten bebis utan jag har sett typ en treåring framför mig. Kanske för att jag har noll erfarenhet av spädbarn och därför haft svårt att relatera. Därför har jag heller inte tänkt på hur det ska kännas och fungera i början mer än att jag haft en vag känsla av att jag nog inte kommer att gilla att amma och byta blöjor. Men tji fick jag!

Det kändes genast rätt att amma, inte alls som att ‘låt mina bröst vara’ som jag trodde innan. Det känns istället fint och bra och väldigt mysigt vilket överrumplat mig. Visserligen gör det djävligt ont ibland, men när det faktiskt funkar hyfsat och Svante är nöjd så gillar jag hela grejen. Kanske är det amningsnappen som gör att det nyps konstant?!

När vi åkte hem (och vände) i lördags så var jag rätt orolig för hur det skulle funka med maten. Vi hade ju fått stödmata med ersättning på BB. Jag var orolig för att vi inte hade en aning om hur mycket mat Svante behöver och jag var osäker på amningsteknik. Men eftersom vi var tvungna att återvända till BB så hann jag få in lite mer rutin och med kunskapen så har oron avtagit. Vi hann ställa fler frågor och få mer tid att öva vilket var himla bra.

Så nu har vi testat vår egen nya plan en natt och det känns riktigt bra. Vi bestämde att vi litar på Svantes egen mat & sovklocka och struntade i pumpen på natten. Det gick riktigt bra. Vi somnade vid midnatt efter att jag ammat en halvtimme. Vid 03 knorrade han till och jag ammade typ 40 min och M bytte blöja. Dock räckte det inte för att lille skrutten skulle bli nöjd så jag fick amma på andra bröstet också innan han somnade. Det tog totalt två timmar vilket var lite långt och troligtvis väldigt jobbigt i längden så till i natt har vi en ny plan. Att jag pumpar ur 30 ml som M kan mata extra med mitt i natten så att vi kanske kan klara oss med en vaken timme istället för två. Nästa gång vi vaknade var 8.30 och det kändes riktigt bra. Rytmen stämmer bra med den strikta var tredje timme-matningen som vi hade på BB under gulsotbehandlingen. Så jag är riktigt hoppfull!

Nu har jag just ammat klart och Svante sover tätt intill. Dags att pumpa för snart vaknar han nog och knorrar efter mer mat. Imorgon ska vi till BVC och det ska bli spännande att få veta vikten, då får vi ju veta om vår plan håller eller inte.