19

Svante 2 – Beppe 0

Idag kl 12 på Svantes födelsedag föddes lillebror Beppe! 53 cm och 3815 gram, mjuk, söt & välmående!

Vi mår alla bra även om det var en pers för mig. Allt gick bra enligt BM men jag hade inte samma kontroll som sist och blev väldigt rädd när det väl tog fart. Efter en segdragen natt så tog de hål på hinnorna och då hände liksom allt på tre intensiva timmar. Då var jag redan väldigt trött efter ett dygn utan sömn och hängde nog inte med i tempot och fick svårare att hantera smärtan. 

Men nu är det gjort, och jag är sjukt lycklig över det! Och vi är såklart galet lyckliga att Svante fått ett syskon, dock väldigt knasigt att de fick samma födelsedag – det lär de ju hålla emot oss resten av livet 😂

Nu längtar jag efter sömn och att få åka hem så snart det känns stabilt nog. Vill gärna lyckas amma lite först.

Tack till alla ni fina som stöttat längs vägen! ❤️

Annonser
4

1 år, det bästa året!

 

Igår fyllde Svante 1 år, hipp hurra! Vi firade hela dagen då mina föräldrar samt min storebror med sina barn sov över. På kvällen kom M’s mamma, storasyster med man och son, och min vän L som är Svantes fadder. Fullt hus, mycket mat att laga och mycket tårta att baka. Jag gjorde regnbågstårta som blev riktigt lyckad (och mäktig).

  

Som tur var sov Svante 9,5 h i ett sträck på natten så vi var alla hyfsat utvilade inför födelsedagen. Det har varit lite jobbiga nattningar och oroliga nätter till och från de senaste två veckorna, troligtvis pga en fas då många saker tyder på det. Men igår var han sitt soliga jag igen.

Nu har alla precis åkt iväg igen, lugnet är välkommet. Vi behöver ladda om inför morgondagens barnkalas då vi bjudit Svantes ”kompisar”, det verkar som vi blir många. 15 vuxna och 14 barn. Herregud! Så nu bakar jag ännu en regnbågstårta, fast den räcker inte ens till hälften av gästerna. Tror inte jag orkar baka mer, kanske får köpa en färdig tårta också. Vi ska ju hinna hacka fruktsallad till alla småbarn också. Jaja, lyxproblem.

Och så en liten lägesrapport för att minnas. Svante snackar och gör miner hela tiden. Skrattar när man busar. Kryper snabbt och ställer sig överallt, klättrar uppför långa trappan i ett svep. Han tar några steg ibland när han tex skjuter en stol framför sig, men jag gissar att det dröjer minst en månad (eller två) innan han börjar gå.

Han älskar mat. Och frukt. Det finns ingen botten, så snart får vi nog se upp så han inte äter för mycket. Ska bli spännande att höra vad läkaren säger på 1-årskontrollen nästa vecka. Svante är ju väldigt långt och väldigt tung, men inte alls tjock. Det går alltså utmärkt att växa upp som vegetarian!

Nu har han somnat i vagnen och huset är helt tyst, bäst jag passar på och njuter lite av lugnet (före stormen). Och av att vi har fått komma hit, världens bästa år har vi haft. Önskar er alla att få uppleva detsamma, snarast!

Kram!

11

Nu åker vi hem och äter tårta!

Idag visade blodprovet på ett mycket lägre och bättre bilirubinvärde (235) så doktorn sa att vi kunde avsluta ljusbehandla och få åka hem idag, tjohoo! Vi behöver inte ens boka ett återbesök utan vi kan själva hålla lite koll på hudfärgen och om Svante blir slö, och BVC kan ju hjälpa oss hålla koll också.

Idag fyller min mamma 70 år och hon och pappa åkte ner till oss igår eftersom vi skulle fira födelsedagen i vårt hus idag. Men nu blev det ju lite oväntade förändringar eftersom Svante dök upp då tidigt och dessutom blev sjuk så ställde vi in kalaset, tyckte inte att min bror med familj skulle behöva stressa hit i sitt tajta semesterschema. Men tårtorna jag hade beställt behöll vi, dock behöver vi inte tre stycken så vi lämnade en tårta till personalen på BB vilket kändes väldigt rätt att göra. Tyvärr jobbade inte någon av de som vi haft mest och bäst kontakt med just när vi åkte, men de går nog på sitt skift snart. Alla har varit så himla bra så vi har trivts väldigt bra, men efter nästan sex dagar så blir det skönt att få komma hem och fira med tårta och champagne – både mamma och Svante!

15

Inför min födelsedag

Imorgon fyller jag år, 32 närmare bestämt, och det blir liksom aktuellt att sammanfatta och se tillbaka. Det gjorde jag visserligen på midsommar också, men tankarna snurrar ikväll med.

Jag vet inte hur jag firade förra året, däremot minns jag min 30-årsdag och kalaset strax därpå. Då hade vi försökt i nästan ett år och jag kände mig väldigt stressad och åldersfixerad. Jag ville ju så gärna få bli gravid innan 30, helst föda samma år. Men det blev ju inte så. Åldersstressen har följt med mig sedan dess, men har tack och lov avtagit med tiden. Perspektivet förändras när man inser hur länge och mycket många får kämpa, då spelar nåt år hit eller dit inte så stor roll. Det är hur länge jag/vi orkar kämpa som är avgörande, inte hur mycket man fyller år.

Men visst har jag lite kvar av min fåfänga dröm om flera barn innan jag närmar mig 40. Det grundar sig i att min mamma var 38 när hon fick mig, ingen konstig ålder idag men när jag växte upp så kändes det lite ovanligt. Alla andra hade föräldrar som var betydligt yngre. Jag har delvis därför känt att jag jobbat i motvind vad gäller ålder, inte för egen del utan för min mors. Hon fyller sjuttio i sommar, och jag är innerligt glad att hon fortfarande är pigg och frisk. Jag vill ju så gärna att Bumlingen ska lära känna och minnas mina föräldrar eftersom de står mig så oerhört nära. Själv har jag visserligen träffat alla fyra mor/farföräldrar men inte haft någon vidare nära relation med dem. Mest farmor då, men hon var inte riktigt psykiskt frisk så det var en rätt speciell relation.

Imorgon vaknar jag med vetskapen att jag har världens bästa födelsedagspresent i magen. Det gäller för både mig och min mamma. Passande nog åker vi norrut imorgon för att hälsa på mina föräldrar resten av veckan (plus att jag har två fotograferingar i trakterna). Jag är så lyckligt lottad, något jag tänker på när jag vaknar varje natt och har ont i hela kroppen och får släpa mig ner för trappen till badrummet. Kroppen må vara trött och sliten, men jag är tacksam att jag fått chansen.