6

Det här är inte roligt längre

Kära M ordinerade mig att stanna hemma i onsdags då han hittade mig halvsovandes i fosterställning på badrumsgolvet. Förutom illamående och trötthet så pajade tjocktarmen, slutade ta upp vätska. Det gjorde mig hoppfull om att det var ett virus trots allt.

Igår blev jag sakta bättre och kunde jobba en liten sväng på eftermiddagen. Magen och tarmen var mycket bättre och jag kunde börja äta lite. Hopp om livet.

Idag vaknade jag dock svagt illamående igen. Helvete. Nu står jag på en iskall perrong och sippar pepparmintste för att lugna både kropp och själ. Vill verkligen klara den här arbetsdagen och fem timmar tågresa. Önskar det gick att boka platsönskemål med toalett!

Just nu tror jag att det var ett virus som kanske krockade med biverkningarna. Viruset verkar på väg ut ur kroppen men nu kvarstår biverkningen illamående. Och jag som får kväljningar bara av att borsta tänderna i vanliga fall, dåliga odds liksom. Tur att jag inte har anlag för åksjuka iaf!

Eftersom jag ska äta Femanest i åtminstone fyra veckor till så hoppas jag innerligt på att det lägger sig. Annars är det här ingen rolig resa. Men funkar det så är det ju värt det, även fast jag isåfall ska fortsätta med både Femanest och Lutinus i nio veckor.

På plussidan så ter sig en ny IVF rätt trevlig i jämförelse.