2

Färre krämpor om natten

Insåg att jag hittills nästan sluppit två ofarliga men jobbiga gravidkrämpor som jag hade rätt mycket i min förra graviditet. Det är sendrag/kramp i vaderna och karpaltunnelsyndrom, dvs. att handen domnar bort helt.

Minns inte vilken vecka dess besvär dök upp förra gången, men jag hade sendrag rätt ofta i flera månader. Händerna domnade varje natt i typ två månaders tid. Men även dagtid var jag svullen och öm i händerna, kunde t.ex inte knäppa fingrarna. Dock var det inte så illa att jag behövde skenor enligt läkaren på MVC. Båda besvären var främst när jag skulle sova, och jag vaknade ofta av att jag hade vansinnig kramp eller att handen var som stelfrusen. Verkligen inte nån skön känsla!

I den här graviditeten har jag haft små känningar av sendrag flera gånger men det har bara smällt till en enda gång hittills, och det var för flera veckor sedan. För några veckor sedan vaknade jag av att handen hade domnat bort, men det har tack o lov inte hänt fler gånger. Och jag är ändå i vecka 37, så det känns väldigt hoppfullt! 

Varför det är skillnad vet jag såklart inte säkert. Alla graviditeter är ju olika, såser kanske bara är tur/otur. Men båda besvären handlar i grunden om hur mycket vätska kroppen samlar på sig och därmed var och hur man blir svullen. Cirkulationen minskar och nerver kommer i kläm. Jag är knappt inte svullen alls ännu, får faktiskt på mig min förlovningsring även om den är lite svår att ta av vissa kvällar. Så jag har haft tur med det hittills. Men jag jobbar även mycket mindre nu, så det kanske har viss lindrande effekt just för händerna. Oavsett så är det lyxigt att slippa två besvär en haft innan, nu känner jag ju istället av fogarna men det påverkar iaf inte sömnen även om det gör extra ont att vända sig i sängen. 

Den här gången sover jag nog bekvämare, är inte lika beroende av att ha en kudde mellan låren även om jag oftast använder det. Minns att det var väldigt svårt att hitta en skön ställning förta graviditeten, jag försökte göra en lång kuddkorv av ett hoprullat täcke. Däremot har jag som sagt mer ont och svårare att röra mig om natten pga fogarna. Men överlag så känner jag mig iaf inte svagare den här gången, kanske lite starkare då jag faktiskt hittills klarar att ta hand om Svante samtidigt. En och en halv vecka kvar tills M (och jag) går på semester, jag hoppas jag orkar cykla till föris och vara själv på eftermiddagarna sex dagar till…

0

Sista rycket

Det här är officiellt sett min sista arbetsvecka. Egentligen var sista fotograferingen i måndags men jag gick med på en till plåtning för samma kund idag. Svårt att tacka nej till extra pengar även om jag helst hade sluppit mer jobb. Men för att det inte ska generera mer stress så har jag lyckats boka hjälp av en bildretuschör som får göra klart jobbet åt mig. Annars skulle jag inte orka.

Igår kändes det som en bra plan, men just nu så är jag inte lika övertygad. Sömnen är inte så bra längre, jag vaknar ofta och behöver gå upp flera gånger varje natt. Kroppen gör ont och är väldigt trött hela tiden. Först framåt lunchtid börjar kroppen vakna, hoppas att den gör det även idag.

Nu är det tyvärr inte alls lika roligt att vara gravid längre. Jag börjar inse att det kan bli sjukt jobbigt på slutet och jag fasar för att gå över tiden. Men även om det kommer att göra lika ont och vara lika obehagligt att vara instängd i sin egen kropp så tänker jag ändå att det måste bli lite lättare när jag slipper jobba. Två dagar kvar med stora krav, sen lättar det. Det bara måste gå.

Igår hämtade vi vår nya fina barnvagn, en Buggabo Buffalo i svart/petrol, det var en konstig känsla! Tror M tyckte det var häftigt och lite svindlande, han såg iaf väldigt stolt ut när han lyfte vagnen ur bilen utanför huset. Vi kan inte fatta att vi snart är där. Samtidigt har fyra (eller sex) veckor sällan känts så långa som nu.

Nu blir det myrsteg till köket och en varmvattenflaska som komplement till frukosten…!

4

Symptom vecka 33

För att minnas i efterhand så är det dags att lista mina symptom. De jag kommer på såhär på morgonkvisten är:

– Stor mage, börjar kännas tung emellanåt.
– Känner Bumlingen röra sig ofta.
– Långsam, speciellt rörelser i sidled eller att böja sig (undviker det i möjligaste mån, annars böjer jag mig på utandning).
– Måste ha något att hålla mig i för att resa mig från golvet, det tar mycket kraft.
– Illamående och magkatarr. Kräks efter frukost ibland, trots Omeprazol och Postafen.
– Ömma och svullna händer, speciellt varma dagar (karpaltunnelsyndrom).
– Snarkar!
– Svårt att ta djupa andetag till och från.
– Törstig, föredrar syrligt och beskt.
– Nästäppa.
– Bristningar (tigerrandig under magen).
– Plötsliga förändringar i kroppen beroende på hur Bumlingen rör sig. Kan få ont, bli illamående eller kissnödig på en sekund. Ofta går det över på en kort stund.
– Läcker när jag hostar & nyser, använder trosskydd.
– Drömmer intensivt och galet, dock ingenting om barn eller förlossningen.
– väldigt varm om nätterna, lite svårt att hitta bekväm sovposition.

Men nu ska jag, trots alla ”krämpor”, göra frukost och gå ut med hunden, för att sen åka till tippen med M och slänga massa ris & sly. Vi skulle behövs åka minst fem vändor men ett släp är bättre än inget!

Ha en fin lördag alla ni!

5

Läkarbesöket

Dagens besök MVC gick snabbt och bra. Jag var inte så orolig för knölen i bröstet då den kommit och gått ett antal gånger sedan jag upptäckte den för två månader sedan. Men det var ändå väldigt skönt att få en proffesionell bedömning. Läkaren kunde inte hitta nål knöl alls så hon sa att jag kunde vara helt lugn. Det är troligtvis en stinn mjölksäck.

Hon kände även på mina händer men sa egentligen ingenting om dem. Gissar att hon inte tyckte att jag hade så kraftiga symptom så att jag behöver skenor eller nåt.

När undersökningen var klar så ville hon att jag skulle ta några prover på labbet. Hon hade läst min journal (som hon tyckte var tunn verkade det som, trots att hon kunde se allt från fertilitetsenheten) vilket kändes väldigt bra. Förutom järnvärdet (ifall jag behöver öka dosen Niferex) så ville hon ta sköldkörtelvärdet, det var okej när jag började med IVF men kan ha påverkats av graviditeten.

Dessutom ville hon kolla B12 för det hade jag aldrig gjort hade hon sett, något hon tyckte var dumt då det borde ingå vid en fertilitetsutredning eftersom det tydligen kan påverka möjligheten att bli gravid. Läkaren tyckte att det var bra att veta inför framtiden och eventuella syskonförsök. Himla bra tänkt tycker jag, tacksam att hon tänkte till och vill förebygga. Jag har aldrig hört nåt om B12, någon annan som har koll? Brukar andra kliniker kolla det inför IVF?

Skönt att veta att MVC har en klok och proffsig läkare, och om drygt en vecka hör hon av sig med provsvaren. Ska bli intressant att ta del av!