4

Vecka 18

Det rullar på rätt fort, även om jag själv känner mig likadan som för en månad sen. Illamåendet kommer och går, vissa dagar ingenting och vissa är riktigt jobbiga. Men ibland inser jag att magen nog växer ändå, har svårt att se det själv trots att jag haft gravidbyxor hela året(!)

Jag är sjukskriven på 50% nu, men jag har inte mycket jobb så det är lugnt på så vis – dock inte lika lugnt ekonomiskt sätt. Svante & jag har även varit förkylda hela året, så det har blivit lite VAB också.

Igår åkte mina föräldrar hem, mamma var här i 10 dagar så det blev väldigt tomt. Så lyxigt att få hjälp med hund, mat & disk och självklart även med att leka med Svante. Jag hade inte pallat senaste veckan annars. Jag är fortfarande rätt trött, måste sova middag för att alls orka.

Foglossningen har hållit sig i schack nu när jag sluppit köra barnvagn själv. Men jag känner av det till och från fast inte så kraftigt. Höftbältet hjälper nog och jag försöker träna, ännu rider jag och jag har även börjat med vattengympa.

Men den här gången tar graviditeten inte alls lika stor plats, kanske därför jag inte ”ser” magen. Huvudet har fullt upp med vardagen, och utöver det har jag många tankar kring jobbet och byte av yrke. Sen har det varit två jobbiga begravningar i januari, skönt att det är gjort iaf, det tog nog mer energi än vi trott. Och så är hunden dålig igen, sitter just nu hos veterinären och väntar på att han ska komma ut från röntgen. Troligtvis artros.

Nästa delmål är RUL den 19/2, än känner jag inga tydliga rörelser i magen så jag vill gärna få se Limpan sprattla. 

 
Svante gillar blåbär!

9

Frustration – ett friskhetstecken

Nu har jag varit sjukskriven i snart två månader, och jag håller på att bli tokig. Fy katten vad tråkigt det är! Jag blir frustrerad, uttråkad, deppig och tappar all energi & fokus. Enklare uttryckt; jag bryts ner av att bara gå hemma. Jag är verkligen inget hemmafrumaterial!

Men som min mor sa; det är ju ett friskhetstecken att du känner så! Och hon har ju rätt, men jag sitter liksom fast just nu eftersom jag inte har ett vanligt jobb att återgå till.

Idag fick jag iaf äntligen min sjukpenning beviljad, stor suck av lättnad. Nu väntar jag istället på läkarbesök och så får vi se om det blir sjukskrivning på deltid eller ej.

Jag frilansar ju, och efter två månader utan kontakt med jobbet så finns det inget att gå tillbaka till, utan det krävs väldigt mycket energi och fokus att dra igång från noll igen. Alltså dra igång med jobb som det inte finns nån garanti att jag får betalt för, väldigt peppande alltså.

Vi bor på landet, jag har fem mil till min frilanslokal, och vi har bara en bil och vi kan inte samåka med M’s jobb och Svantes tider på förskolan. Vi behöver verkligen en till bil men vi har inte råd just nu. Lite moment 22. Jag vet ju att jag måste gasa och satsa för att få igång jobbet igen, men det känns så segstartat den här gången. Kanske för att marknaden är på väg åt skogen, kanske för att jag är på väg ifrån branschen i mitt huvud.

Gnäll gnäll gnäll. Men det är nog just för att komma igång som jag behöver skriva- och gnälla av mig. Lättare att se vad jag ska göra. Steg ett är iaf att M får ta med min dator hem från lokalen ikväll, så att jag kommer åt mina bilder och annat jag behöver. Då kan jag göra lite jobb hemifrån och tjata på kunder att köpa grejer jag inte sålt ännu, och få lite översikt. Små steg framåt.

Fast först måste Svante bli av med febern så han kan börja på föris igen. Nästa vecka borde bli bättre, då ska jag även börja träna på simhallen tre mil bort. Upptäckte att vår granne åker dit tre gånger i veckan och jag får åka med om jag vill, det är helt fantastisk bra för då kan jag gå på vattengympa och det tror jag att både kropp & knopp mår bra av.

Så, nu ska jag sluta klaga och bära in min dator. Och ta ut hunden.

Kram!

————

EDIT: M glömde datorn för han ville skynda sig hem. Jag gick ut med hunden och grinade så brillorna immade igen och jag inte kunde se skillnad på väg och himmel och hund. Sen bestämde M att vi skulle packa in oss i bilen hela högen och dra in till stan och hämta prylarna. Det tar 45 min enkel väg. Så nu sitter jag i bilen och är snart framme på lokalen och Svante har slocknat i baksätet. Hepp!