6

En ny människa vs. En sämre kopia

Inatt sov jag hela natten i gästrummet medan M sov med Svante, vi gör sällan så kanske för sällan, vi trängs jämt i vår 1,40 säng och hjälps åt om nätterna. Något jag är tacksam för, men ibland är det nog bäst för alla att dela upp sig. Sagt och gjort. En hel natt god sömn, jag kommer vakna som en ny människa tänkte jag. Tji fick jag. Trots 8-9 timmar vila så mådde jag pyton imorse, Svantes pangförkylning hade istället tagit ett än värre grepp om mig. Jag känner mig som en karikatyr av mig själv, kan knappt stå upprätt. Hostan, eller om det är febern, gör dessutom att jag mår riktigt illa igen. Fy katten.

Tack o lov så är M hemma och vabbar idag, dock nästan lika käck som jag. Till lunch bestämde jag att vi skulle köpa falafel på lokala pizzerian (det är ett mirakel att vi har en i vår pyttelilla håla). Jag tvingade i mig pommes indränkta i sås i hopp om att det skulle vända illamående. Och ta mig tusan, det gjorde det! Jag trodde sömn och rikligt med vatten skulle få mig till en ny människa – men det var alltså transfetter och salt jag behövde. Haha.

Nu ska vi alla sova middag. Bara det att hunden (som just nu är nära att slumpas bort på Blocket!) gnäller som en tok. Så jag måste nog ut i kylan innan han väcker grabbarna. Huuu.

Trevlig fredag på er! 

 

1

100 dagar

Nu har jag varit gravid i 100 dagar enligt appen och är äntligen inne i den andra trimestern! Det känns väldigt skönt men även lite overkligt.
Igår var jag till sjukgymnasten, som turligt nog kunde ta emot mig samma dag jag ringde, och provade ut ett höftbälte för att lindra foglossningen. Hon var rätt säker på att det är just foglossning jag har. Bältet känns bra även om det inte är så smickrande då det klämmer upp allt hull till en rejäl muffinstopp, men det är smällar man får ta.

Under helgen tog jag det lugnt och M fick bära mer och skjutsa kundvagn etc, så jag hade knappt ont alls. Igår var jag själv hemma med Svante hela dagen då han hade 39,5 graders feber men det gick ändå bra med kroppen, jag kände bara lite på kvällen. Så kanske var det bältet som hjälpte, för jag gick ändå en promenad i snön med hunden i ena handen och Svante på snowracer i den andra. Det var dock mycke lättare än att köra vagnen hem från föris. 

Så just nu har jag lite hopp, ska bli spännande att se hur jag känner mig efter ridningen ikväll. Så länge jag inte får väldigt ont efteråt så är det helt ok. Fortsättning följer. 

 

 

4

Fladder

Vet inte vad det var jag kände, men något slags fladder i kombination med pulsslag i övre högra delen av magen kände jag ikväll. Jag har inte ens tänkt tanken att jag skulle kunna känna något såhär tidigt, så jag har aldrig letat tecken. Men nåt var det iaf. Häftigt och oväntat!

I övrigt så försökte jag klara mig utan åksjukepiller idag, men började må illa vid lunch så jag gav upp. Testar igen i helgen när jag ska vara hemma hela dagen.

Klarade även av en middag ute ikväll med några vänner/kunder/kollegor. Klarade av, ja ja, det jag menade var att jag var lite orolig för att någon skulle se att jag var gravid och ta upp det. Jag vill inte berätta för dem, iaf inte nu. Främst för att en av tjejerna är en bra vän men vi har inte setts på tu man hand på länge så jag har aldrig haft tillfälle att berätta för henne, hon vet inget om vår kamp heller, och jag vill att hon får veta först.

Dessutom så vill jag inte riskera att hon får veta mitt i en middag bland ”affärsbekanta” ifall att det är känsligt. Tror inte att det gör henne något, men hon är ett år äldre än mig och de har inga barn (vet att dem vill ha i framtiden), så därför vill jag vara noga. Men imorgon så ska vi på konsert ihop, min vän, hennes man och jag & M, så jag tänkte berätta för dem när vi käkar innan.

Men först ska jag och fladdret kolla på kvällens avsnitt av Project Runway, sen blir det dagens bästa – sova!

1

Ny trimester men ingen semester

Idag gick vi in i ny vecka 14+0 och även den andra trimestern. Överallt står det att nu börjar smekmånaden och att de flesta slutar må illa och istället blir pigga energimonster. I wish.

Inte för att jag ska klaga, många mår så mycket sämre, och jag är ju sjukt tacksam över att ens fått komma hit, men inte är jag pigg iaf.

Sjukt trött och Postafen gör det ju bara värre. Mår bättre, har inte kräkts på flera dagar, men är inte redo att skippa medicinen än. Ska dock göra nytt försök till det snart.

Mina kära föräldrar hälsar på, men jag har ingen chans att hänga med i min 70-åriga mors tempo! Men jag är så tacksam för att de vill så väl och hjälper oss med massa småfix som inte blivit av. Typ installera brandvarnare, röja i hallen så att vi inte behöver hugga oss fram med machéte etc.

Bästa hjälpen, som jag bad mamma om, var att hon skulle följa med mig till simhallen igår. Jag lyckas ju inte komma iväg själv, men med lite hjälp så gick det. Så glad för det! Vi simmade 600m, inte så långt men rätt lagom när jag inte tränat på nästan ett år. Nu är jag rätt pepp på att fortsätta. Behöver det verkligen!

Annars tänker jag mycket på er alla som är mitt i behandlingar just nu, med olika resultat. Ni är så jävla starka och jag hejar på er alla, sjukt mycket!