4

Vecka 18

Det rullar på rätt fort, även om jag själv känner mig likadan som för en månad sen. Illamåendet kommer och går, vissa dagar ingenting och vissa är riktigt jobbiga. Men ibland inser jag att magen nog växer ändå, har svårt att se det själv trots att jag haft gravidbyxor hela året(!)

Jag är sjukskriven på 50% nu, men jag har inte mycket jobb så det är lugnt på så vis – dock inte lika lugnt ekonomiskt sätt. Svante & jag har även varit förkylda hela året, så det har blivit lite VAB också.

Igår åkte mina föräldrar hem, mamma var här i 10 dagar så det blev väldigt tomt. Så lyxigt att få hjälp med hund, mat & disk och självklart även med att leka med Svante. Jag hade inte pallat senaste veckan annars. Jag är fortfarande rätt trött, måste sova middag för att alls orka.

Foglossningen har hållit sig i schack nu när jag sluppit köra barnvagn själv. Men jag känner av det till och från fast inte så kraftigt. Höftbältet hjälper nog och jag försöker träna, ännu rider jag och jag har även börjat med vattengympa.

Men den här gången tar graviditeten inte alls lika stor plats, kanske därför jag inte ”ser” magen. Huvudet har fullt upp med vardagen, och utöver det har jag många tankar kring jobbet och byte av yrke. Sen har det varit två jobbiga begravningar i januari, skönt att det är gjort iaf, det tog nog mer energi än vi trott. Och så är hunden dålig igen, sitter just nu hos veterinären och väntar på att han ska komma ut från röntgen. Troligtvis artros.

Nästa delmål är RUL den 19/2, än känner jag inga tydliga rörelser i magen så jag vill gärna få se Limpan sprattla. 

 
Svante gillar blåbär!

5

Återvändsgränd

Imorse ringde jag för att få telefontid hos vår barnmorska, men hon hade semester idag (kanske är det sportlov nu så hon är ledig hela veckan, vet inte). BM hänvisade till sina kollegor i grannkommunen så jag fick ringa dit istället. Där fick jag i alla fall en telefontid.

När den nya barnmorska ringde upp mig så berättade jag att jag varit orolig ett tag, även om jag inte har någon konkret anledning att vara det för. Hon ifrågasatte inte det, skönt, men däremot fanns det inget hon kunde göra. För enligt henne var det inga barnmorskemottagningar som kunde göra ultraljud (är det så överallt eller bara på små orter?!) och deras utrustning för att lyssna på hjärtat var inte tillförlitlig när man var så tidigt gravid som jag. Tidigt, hmnpf, jag tycker att det är hyfsat långt med 18 veckor, men tydligen inte. Det är långt ifrån säkert att de kan höra några hjärtljud ännu.

Så det är alltså ultraljus som gäller, och då måste man ringa direkt till kvinnokliniken och berätta samma sak igen och be om ett UL. BM kunde inte hjälpa mig att boka tid där, så jag fick ringa själv. Inte helt oväntat så hade KK inga telefontider kvar idag eftersom klockan hade hunnit bli halv elva. 

Så nu vet jag inte om jag ska försöka igen eller ge upp. Om jag får en telefontid imorgon så lär jag ju ändå inte få någon tid för UL förrän på onsdag tidigast. Kanske lika bra att bara vänta till vi har RUL om 8 dagar…

8

Styrkebevis?

Jag hade tänkt skriva om att det äntligen är barmark och hur mycket jag längtar efter våren i år, men luften gick ur mig.

Blir sakta friskare, ingen feber längre men fortfarande hosta och snorig. Har klarat mig utan Postafen den här veckan, ingen idé att ta piller när jag ändå är hemma. Men nu kanske jag borde ta medicin iaf. Mår illa idag, har redan kräkts en gång och känner att jag snart behöver göra det igen.

Tänker på vad någon läsare skrev för några veckor sedan – att illamående tyder på en stark graviditet. Hoppas att det stämmer i mitt fall, behöver något positivt att hålla fast vid just nu, eftersom jag oroar mig för om allt är som det ska i magen. Men att kräkas i vecka 18 borde väl vara ett bra tecken på att Bumlingen lever och frodas?!

Min käre far tyckte inte att jag skulle gå och oroa mig, utan ringa till BM imorgon och boka en tid för att lyssna på hjärtat. Det är visserligen bara 9 dagar kvar till RUL, men ändå. En vecka till med oro vore skönt att slippa. Speciellt nu när jag inte längre kan distrahera mig med att kolla på OS…

4

På väg uppåt

De senaste dagarna har jag varit helt ur form. Feber, hostat så jag kräkts och hjärnan full av snor. Så jag har varit hemma och vilat mig hela veckan, vilket är något nytt för mig som egenföretagare. Men det här med sjukskrivning skippar jag som vanligt, orkar inte ens sätta mig in i det.

Men inatt sov jag faktiskt rätt bra. Så idag mår jag bättre igen och hoppas och tror att det ha vänt nu. Skönt det, vill inte dra på mig lunginflammation på kuppen.

Med energin återvänder även hoppet. Även om jag är långt ifrån frisk så vill jag försöka göra nåt vettigt idag iaf, typ rensa bort lite prylar. Varje sak som kommer på plats är en liten seger, små små steg åt rätt håll. Annars blir det mest OS och några korta hundpromenader i blötsnön.

Är fortfarande lite orolig över Bumlingen, längtar till RUL med skräckblandad förtjusning. 11 dagar kvar nu.

14

Sjuk

Inte allvarligt sjuk, men tillräckligt tokförkyld, hostig och febrig för att jag ska bli deppig på kuppen.

Vår helg i Köpenhamn & Malmö har varit superbra, förutom att jag blev tröttare och tröttare. Fina hotell, världens bästa sällskap, god mat, Haim var jättebra, och Stora Vega var en riktigt bra (och snygg!) lokal.

Vi hade inte råd att shoppa så mycket, men unnade oss två vågade inköp till Bumlingen – ett påslakanset och en body. Våra allra första inköp! Båda ekologiska vilket känns extra bra. Trots att vi är i vecka 17 så känns det ändå nästan förbjudet att handla nåt, men samtidigt måste vi våga tro på det här nu. Två veckor kvar till RUL…

Väl hemma igår kväll så tog jag mig direkt till sängen, ville liksom gömma mig för verkligheten. Känner mig låg, om än lite mer positiv efter lite sömn. Jag borde ju vara jätteglad nu när allt vi har drömt om börjar slå in, men jag tampas fortfarande med tomheten ibland. Men jag hoppas att det blir annorlunda när det väl är augusti.

Det jag oroade mig mest för igår kväll var väl egentligen att jag är rädd för att bli ensam och isolerad i huset långt ute på landet i höst. Rädd att jag kommer att bli tokig på kuppen.

Nä, jag borde inte deppa. Jag behöver samla energi, börja med att blir frisk igen, och sedan bli mer konstruktiv. Tror att mycket handlar om att jag inte har någon hemkänsla i huset än. Vi har inget riktigt vardagsrum än och det är prylar, flyttkartonger och verktyg överallt.

Idag orkar jag verkligen inte ta tag i det, men en varm dusch, rena kläder och äntligen lite sol kanske kan göra dagen bra. Det känns iaf som en bra plan.

Hoppas att jag inte provocerar alltför många läsare med mitt deppande, jag vet att jag verkligen inte ska klaga. Men vissa dagar behöver jag bara ventilera för att gå vidare.

Kram!