3

Jädra foglossning

Den här veckan har foglossningen tyvärr blivit värre. Jag använder mitt bälte och kämpar med att inte sitta med benen i kors, men träningen har blivit lidande i två-tre veckor nu så kanske det är boven. Eller så är det bara ett faktum att det händer mycket i kroppen nu.

Än är det hanterbart, men det är jobbigt att ha ont varje gång jag sätter mig eller reser mig från en stol, då är det runt svanskotan det värker. Men allra mest känns det i framfogen, och det kan komma när som helst. 

Det är känsligare att hämta på föris nu, eftersom det innebär att jag måste gå 1,5 km dit och sedan 1,5 km hem i uppförsbacke med en tung vagn att knuffa. Konstaterade nyligen att Svante väger nästan 5 kg mer än sin jämnåriga kompis – just nu hade det varit väldigt skönt med en liten plutt till unge. Men jag får slita på med 92 cm och 16,5 kg!

Nästa vecka måste jag gå på vattengympa igen, det känns viktigare än någonsin. Borde även träna själv här hemma, göra några övningar ur häftet jag fick hos BM varje dag. Det tar emot, jag har liksom inte plats för det ‘kravet’ i huvudet, men bara jag kommer igång så kanske det kan rulla på. 

Träffen hos BM i förrgår gick iaf bra. Jag fick höra finfina hjärtljud! Nästa besök är om fyra veckor, då hoppas jag att min mage har vuxit lagom mycket – vill inte att den skjuter iväg och föder en heffaklump därinne. 

Nä, dags att leta fran det där träningshäftet…

Kram!

4

Det börjar kännas nu

Vips så är jag i vecka 25 (24+1 idag) och igår blev jag kallad tjockis av min kompis mamma som jag inte sett på nåt år (gaaahhh! finns så mycket jag kan skriva om det, fick kämpa för att varken klappa till tanten eller säga nåt dräpande till svar. Men jag tror ni fattar grejen). Kontentan är väl att jag numer har en rejäl kula, och det börjar kännas, trots att jag bara gått upp typ 6 kg sen jag plussade.

Det börjar bli obekvämt att sitta i soffan på kvällen, och nätterna känns bitvis knöliga med kuddar mellan knäna och behov av en gaffeltruck för att vända mig. Då och då sköljer en enorm trötthet över mig, som nu på fm när jag skulle fixa mackor till matsäck, orkade bara bre en smörgås innan jag fick hålla mig i diskbänken. Behövde sätta mig att vila i kökssoffan en halvtimme innan jag orkade resa på mig igen. Turligt nog passade mina föräldrar på att gå ut och leka med Svante och hunden. Lyxigt med engagerade barnvakter, men nu är vi på väg hem igen efter en påsk i norr.

Illamåendet har minskat nu, har knappt haft kväljningar på två-tre veckor! Men min mat-och-sov-klocka tickar högre och högre, noga det där!

Imorgon ska jag till barnmorskan för första gången sedan inskrivningen i december. Det är en jäkla skillnad på att vänta första och andra barnet på besöken hos vården, men det har känts bättre än jag trodde. Ny BM för mig, men hon är bekant sedan BB, verkar skärpt men rört hård och vass – ingen som lindar in saker direkt. Hoppas hon inte har nån anledning att skälla på mig imorgon bara.

Fortsättning följer…

1

Bortamatch

Nu har min jobbvår med många resor dragit igång, den här veckan har jag två uppdrag tjugo mil bort och sover hos min kollegas syster. Skulle ha sovit hos kollegan men hennes varmvattenberedare hade pajat och katten hade kissat i soffan som jag skulle ha fått sova i. Så jag tackar för att syrran ställde upp. Har eget gästrum och en riktig säng, vilket min kropp är väldigt tacksam över.

Dagen har gått jättebra, men jag vill verkligen hem. Jag har ett stort behov av att känna mig fri och kunna styra själv. Så trots att jag är bland vänner och allt är bra så vill jag få vara själv (på hotell) eller hemma med M. Nästa vecka drar jag till Malmö och då har jag och kollegan varsitt enkelrum på ett schysst hotell, det gör att resan känns okej.

Även om jag älskar mitt jobb och är glad för att jag har lyckats boka in så mycket under våren, efter en minst sagt motig början på jobbåret, så tar det ändå emot lite. Jag har ingen lust att pressa mig längre, ingen lust att bära tung packning (något jag inte kommer ifrån i mitt jobb även om jag gjort mitt bästa för att slimma den), ingen lust att åka bort från M. Jag både fasar för och känner spänning inför hur min kropp kommer att utvecklas under våren, vad jag kommer att klara av och hur min arbetsförmåga kommer att påverkas.

Inatt sov jag lite sämre än jag brukar, nu börjar det bli jobbigt att vända sig på nätterna. Jag är ju bortskämd med att sova väldigt gott, något jag verkligen behöver och är himla tacksam för. Mitt enda sömnproblem är alla intensiva drömmar som har skruvats upp fem varv under graviditeten (jag hade livliga drömmar flera gånger i veckan redan innan). Men nu anar jag en sömnförändring till det sämre. Så imorse var jag rätt orolig för hur jag skulle orka med dagen när jag vaknade med magont (stort tryck på blåsan och lite annat i kläm typ). Fasade för att behöva spendera kommande natt på en madrass på golvet, men det slapp jag lyckligtvis.

Men min plan är att försöka ta en dag, ett jobb, i taget. Sakta beta av allt som behövs göras och inte oroa mig för hur det ska gå nästa vecka eller nästa månad. Idag gick det ju bra och imorgon blir det nog inga problem, nu får jag snart sova och efter jobbet så får jag åka hem igen. Längtar dit! Om jag somnar nu så blir det snabbare tisdag…

God Natt!

8

Kniiiiiip

Förutom att illamåendet hänger i fortfarande (om än mycket glesare mellan attackerna) så har jag varit förskonad från krämpor och symptom. Men nu börja jag ana vad som kan bli mitt problem. Att hålla tätt.

Jag läcker lite redan, tex när jag nyser. Känns ju sådär skoj. Blir väl till att shoppa nån form av skydd på Apoteket. Men det viktigaste är väl att börja med knipövningar. Dock vet jag inte hur mycket man behöver träna?! Det känns ju så konstigt att göra, och det är svårt att få kraft så jag har redan tappat förmågan känns det som. Fasar för att bli inkontinent och läcka som ett såll.

Någon som har nåt tips eller vet hur mycket man behöver träna!?

0

Sammandrag

Idag har jag för första gången fått sammandragningar när jag jobbat. Tror iaf att det var det och att det var pga jobbet. En intensiv förmiddag hos ny kund gjorde mig helt slut. Tappade matlusten och missade därmed lunchen och väl tillbaka på min lokal så fick jag lägga mig och halvsova en timme medan magen rumlade runt och var stenhård.

Nu mår jag bättre igen även om jag är lite trött. Men jag måste erkänna att det är lite läskigt och jobbigt att inte veta vad jag kommer att orka med framöver. Det kan ju gå väldigt fort från att kunna jobba rätt vanligt till att inte kunna jobba alls.

Men jag lär ju bli varse…

0

Vecka 25

Kan inte bestämma mig för om det går fort eller långsamt. Men vecka 25 låter ju rätt mycket, typ som att vi borde ha bestämt oss för barnvagn vid det här laget. Men vi är inte riktigt där än. Däremot så är jag redo att posta gravidbeviset jag fick (på egen begäran) av BM igår. Lika bra att Försäkringskassan kan påbörja mitt ärende i god tid ifall det blir nåt krångel för att jag har företag.

Simmade idag, kändes riktigt bra och jag simmade 1 kilometer på under 35 minuter. Bra jobbat av mig som varken kan crawla eller hantera kallsupar. Dock var jag inte lika pigg resten av dagen som jag var i bassängen…

Magen börjar bli stor nu, det är ju bara början på tillväxten än, men den är högst påtaglig! Jag fasar lite för vad som komma skall. Tänk om jag inte orkar jobba så mycket som jag planerat för?!

Eftersom februari var en jobbmässigt värdelös månad så har jag kämpat hårt för att få in nya uppdrag och det har lönat sig. Nu har jag rätt mycket inbokat fram till mitten av juni vilket känns jättebra. Jag behöver verkligen få in pengar så att min lön håller sig kvar på samma nivå som förra året. Men nu är jag lite orolig för att jag ska orka med alla resor och den fysiska biten av mitt jobb.

Aldrig är man helt nöjd… Nej, det kommer att gå bra, jag måste bara ta en dag, ett jobb, i taget. Och blir det för svårt att orka så måste jag våga säga nej och våga avboka även om det känns jättesvårt. Men viktigast är nog att jag inte grubblar på sånt här när jag är trött, bättre jag sover istället.

God natt!