5

Kaos

Hur gör folk som alltid har det städat? Jag fattar inte hur man orkar, inte ens innan vi fick barn. Och nu, nu är det ständigt kaos!

Svante älskar att tömma återvinningen (som vi aldrig hinner åka och slänga innan den tagit över hela köket), själv orkar jag inte böja mig som gravid. Så inget blir upplockat. En strålande kombination! Idag har M varit borta hela dagen med bandet, så han har mycket att ta tag i imorgon stackarn. Då har jag inte visat resten av huset eller ens diskbänken…

Svante somnade nyss, efter en timmes snurrande i sängen. Så nu är det soffläge med en skål kinapuffar som gäller. 

God natt!

  

0

Måndag hos barnmorskan

Måndag morgon betyder besök hos barnmorskan på MVC för oss, var tredje vecka har vi tid än så länge men efter nästa besök så blir det varannan vecka. En bra start på veckan för både mig och M så det känns som en bra rutin. Idag är det dessutom exakt tre månader till BF!

Dagens besök gick snabbt och smidigt. Alla värden såg bra ut, blodsocker på 4,7 och blodtryck på 105/70 om jag inte minns fel. Bumlingens hjärta hördes klart och tydligt mellan sparkarna och tickade på i 130 bpm. Magen var lite svår att mäta, jag är ju rätt lång så troligtvis är min mage extra lång just därför. SF-måttet var iaf 26 cm, två centimeter mer än för tre veckor sedan, och låg precis på kurvan. Känns väldigt lyxigt att alla värden och mått följer skalan, jag är så glad att det går lättare att vara gravid än att bli gravid, så skönt att slippa motvind och uppförsbacke!

Barnmorskan frågade som vanligt om vi hade något vi undrade över och då tog jag faktiskt upp en grej jag upptäckt senaste veckan. Jag har nämligen känt en slags knöl i ena bröstet, en förhårdnad som är lite öm och som jag inte hittar på det andra bröstet. Jag (och M såklart) ville gärna veta om det var vanligt att det blir knutar och förhårdnader när det ändå händer en hel del med brösten under en graviditet. BM sa att så kan det absolut vara, vissa får igång mjölkproduktionen tidigare än andra och det kan påverka bröstens ”konsistens”. Hon sa även att man brukar ha som regel att avvakta 2-3 veckor och se om det förändras, men är knölen kvar vid nästa besök så bokar vi en läkartid. Det känns som en bra plan, jag vill inte stressa upp mig över detta och är väl inte så orolig just nu, men jag vill verkligen inte ignorera det, speciellt inte när jag just läst Jeane Quidotes blogg. Jag ryser i hela kroppen över orättvisan och det hemska beskedet och hoppas innerligt att behandlingen ska gå bra. Så jag gör hellre en undersökning extra än att låtsas som ingenting även om jag måste medge att det känns olustigt att ens behöva säga högt att jag känner en knöl.

Nästa vecka är det förresten dags för föräldragruppens första träff. Tiden är lite opraktisk för oss som har nästan sju mil dit från jobbet och M som jobbar eftermiddagar kan bara jobba två timmar och måste sen ta ledigt för att vi ska hinna dit i tid. Men vi gör så första gången iaf, det känns viktigt att åka dit och få träffa de andra blivande föräldrarna. Det är fem par som är kallade och fyra hade tackat ja hittills, alla väntar sitt första barn. Det ska bli sjukt spännande att se vad de andra är för typer, om det är några vi klickar med eller om vi får våra fördomar besannade. Känns kursen jättebra och deltagarna likaså så får vi göra vad vi kan för att komma på de andra träffarna, amningsinformationen och studiebesöket på förlossningen ska vi absolut går på iaf.

Fortsättning följer.

0

Flashbacks

Igår var vi till veterinären med älskade lilla hunden. Han har en ögoninfektion men troligtvis inget värre än så (hoppas innerligt).

När vi kom dit så fick jag en flashback till förra veterinärbesöket. Det var förra sommaren, samma dag som vi såg vårt livs första plus men även samma dag som jag fick missfall. Jag mindes direkt att jag även vid det besöket behövde sitta ner hela tiden för jag var både trött och hade ont. På deras WC konstaterade jag att blödningen tilltog. Men vi kunde inte ta in det då, vi förstod ingenting. Allt fokus var dessutom på hunden som skrek av smärta. Fy satan vilken dag det var.

Så att vara där igår, utan smärta och blod, men med stor mage kändes både konstigt och som en rejäl revansch. Livet tog en ny vändning till det bättre, snacka om att vi är tacksamma för det!

4

En tredjedel kvar

Idag visar appen att det är 93 dagar kvar, dvs en tredjedel rätt precis. Helt galet konstigt att vi redan hunnit såhär långt men såklart jätteroligt!

Nu kan vi båda verkligen njuta av graviditeten, ingen oro på flera veckor faktiskt och på måndag är det redan dags för att lyssna på hjärtat igen. Känns som veckorna har gått väldigt fort sedan förra besöket och skönt är väl det, tre veckor är alldeles lagom långt intervall för BM-besök.

Just nu ligger vårt fokus mest på trädgården, det är så kul och tacksamt att röja sly, träd och buskar i finvädret. Så det fortsätter vi med i helgen. Jag har köpt en större grensåg (Fiskars gör sjukt bra enhandssågar!) och en rejäl sekatör med långa skaft så jag slipper böja mig så mycket. Hittills har jag suttit på knä och sågat, vilket är mest ergonomiskt men nackdelen är att vi har flera huggormar på tomten så det känns ju inte helt optimalt att sitta ner. Dock lär jag ju resa mig snabbt om det kommer en orm, då glömmer nog kroppen min att den behöver ta det långsamt(!)

Men, tanken slog mig nu att det börjar ju dra ihop sig nu. Dags att vi gör ett nytt ryck att planera och inhandla sånt vi behöver till Bumlingen. Bäst jag gör en lista på sånt jag kommer på att vi måste fixa:

– Barnvagn (det dyraste och svåraste beslutet)
– Skötbord (alla är ju så fula!)
– Måla klart spjälsängen (och modifiera den till att stå med em sida öppen mot vår säng)
– Madrass & lakan till sängen
– Badbalja (och ev annat till badrummet)
– Skapa ordning i vår ”garderob” så vi kan fixa en byrå till Bumlingens kläder
– Tvätta alla kläder (har fyndat endel på Tradera) och se vad vi behöver komplettera med. Nästa helg ska vi dessutom låna en låda kläder från min bror.
– Bilbarnstol / babyskydd
– Babybjörn eller liknande behöver vi kanske ha, eller en bärsjal…
– Beställa ett babynest (jag har iaf fyndat ett fint tyg på Marimekko som vi ska använda, de sömmerskan hade i lager var alldeles för puttinuttiga för oss)

Det var väl vad jag kom på just nu. Puh! Vi har ju redan fixat lite, typ bytt bil så vi ens kan få plats med allt. Men det är nog bäst att vi börjar beta av listan så det inte blir nån stress på slutet. Vill ju också passa på medan jag är pigg och mår bra.

Med tanke på det så är det nog bäst att jag tar mina mediciner och äter lite frukost nu…

0

Allt faller på plats

Sitter återigen på tåget, på väg hem från Malmö. Två intensiva jobbdagar är över och jag känner mig stärkt och nöjd.

Första dagen var jobbig, jobbet gick bra men jag var helt slut stundvis. Magen var känslig till och från men jag kräktes aldrig. Hade behövt sova middag mitt i jobbet, men fick klara mig med att sitta ner och dricka vatten istället. Men när jobbet väl var klart så kändes det bra igen.

Idag gick det jättebra, mycket mer avslappnat att jobba först och resa sen. Känns även bra att veta lite mer vad jag fixar just nu och jag har ändrat lite i planerna för våren med min kollega så vi har en mer rimlig nivå på resor och intensitet.

Vi strök vårt tredagarsjobb i Göteborg, det får vi ta längre fram och dela upp. Och om jag inte kan åka iväg i höst så får min kollega hitta nån annan att göra de jobben med. Roliga jobb och kul stad men det känns väldigt skönt att slippa den pressen nu. Vi har även delat upp en annan resa i maj till två separata dagar, skönt för då slipper jag sova borta och kan åka över dagen istället. Då kan jag även välja om jag ska åka tåg eller ta bilen och ha med en assistent ifall jag behöver. Bara vetskapen om möjligheterna minskar ju stressen.

Den sista jobbresan som är bokad är i slutet på juni, bara en månad innan BF alltså. Det är ju lite av en chansning men det verkar bli ett bra upplägg iaf. Dels så ska vi norrut och kan bo hos mina föräldrar, det är tryggt och bra, och dels så ser det ut som att M kan få semester den veckan så han följer med. Hur bra som helst faktiskt, jag slipper köra om jag är trött och vi kan åka upp dagen innan jobbet och stanna efteråt. På så vis får vi lite semester på annan ort också, för i juli så lär vi ju inte orka/våga åka så långt hemifrån…

Jag känner mig riktigt nöjd med min nya plan, bitarna faller liksom på plats mer och mer. Veckorna innehåller lagom mycket jobb, inte för många resor eller stora grejer samtidigt och det finns luft i kalendern så jag hinner vila upp mig mellan varven. Nu känner jag varken stress eller oro för resten av våren vilket såklart är bra för magen. En sådan lättnad!

0

Vecka 27 – Mot Malmö!

Nu sitter jag på tåget mot Malmö och det känns riktigt bra. Efter lite förvirring igår då det visade sig att min kollega hade åkt en dag för tidigt (det var både mitt och hennes fel) så fick jag ytterligare perspektiv på den här jobbresan. Tack och lov så blev kollegan inte toksur.

Jag har slimmat packningen så mycket som möjligt för att inte bära nåt i onödan, mellanmål och medicin har jag också med mig. Så det här blir en bra resa.

Idag är det dessutom ny vecka, 27 närmare bestämt. Det kändes riktigt bra att få läsa högt ur faktaapparna för M i bilen på väg till tåget imorse. Det stod att nu överlever de flesta barn om de skulle födas redan nu. Inget vi vill såklart men det ger ändå en viss trygghet. Jag känner till tre barn som fötts den här veckan och två av dem är fullt friska medan ett fick allvarliga skador av blodproppar. Väldigt riskfyllt alltså men ändå möjligt.

Redan i bilen imorse så längtade både M och jag hem, haha! Vi börjar få såpass bra ordning i huset så nu känns det verkligen som vårt hem. Och vi har jobbat på duktigt med att tämja trädgården under påsken så det känns jättekul. Vi vill inte jobba nu utan fortsätta såga undan sly och flytta buskar och odla. Tur att den här veckan är kortare så att vi snart får en ny helg att vara i trädgården på, måtte solen hålla i sig!