2

Vecka 35 och jag tog slut

Imorse var jag så trött i ryggen att jag inte kunde stå upprätt förrän efter en timme. Sen var livet prima i fyra timmar, jag hann avklara revisor och diverse annat och lunch med en vän jag inte sett på ett halvår. Efter det skulle jag ha en efterlängtad 1,5 timme på stan för att göra ärenden och hitta bl.a amningskläder till mig själv. Det gick sådär.

Jag tog helt slut, kanske var värmen det som fick mig att må så dåligt. Trots långsamma myrsteg, toabesök, vatten och fika så blev det bara värre. Till slut satt jag i en galleria och kämpade mot illamående och ville bara försvinna. Visste inte hur jag skulle orka ta mig till bilen ens. Än mindre hur jag skulle fixa att köra hem fem mil eller orka hämta Svante. Så till slut insåg jag att jag var tvungen att ringa M, tack o lov var det rätt lugnt på hans jobb så han kunde smita därifrån och rädda mig. 

Hoppas verkligen att det här bara är en dålig dag och inte mitt nya tillstånd. För då klarar jag inte vara själv med Svante. Imorgon kan inte M rädda mig. Men det får morgondagen utvisa, hur allt känns. Nu ska jag först överleva kvällen. 

😨

15

Inför min födelsedag

Imorgon fyller jag år, 32 närmare bestämt, och det blir liksom aktuellt att sammanfatta och se tillbaka. Det gjorde jag visserligen på midsommar också, men tankarna snurrar ikväll med.

Jag vet inte hur jag firade förra året, däremot minns jag min 30-årsdag och kalaset strax därpå. Då hade vi försökt i nästan ett år och jag kände mig väldigt stressad och åldersfixerad. Jag ville ju så gärna få bli gravid innan 30, helst föda samma år. Men det blev ju inte så. Åldersstressen har följt med mig sedan dess, men har tack och lov avtagit med tiden. Perspektivet förändras när man inser hur länge och mycket många får kämpa, då spelar nåt år hit eller dit inte så stor roll. Det är hur länge jag/vi orkar kämpa som är avgörande, inte hur mycket man fyller år.

Men visst har jag lite kvar av min fåfänga dröm om flera barn innan jag närmar mig 40. Det grundar sig i att min mamma var 38 när hon fick mig, ingen konstig ålder idag men när jag växte upp så kändes det lite ovanligt. Alla andra hade föräldrar som var betydligt yngre. Jag har delvis därför känt att jag jobbat i motvind vad gäller ålder, inte för egen del utan för min mors. Hon fyller sjuttio i sommar, och jag är innerligt glad att hon fortfarande är pigg och frisk. Jag vill ju så gärna att Bumlingen ska lära känna och minnas mina föräldrar eftersom de står mig så oerhört nära. Själv har jag visserligen träffat alla fyra mor/farföräldrar men inte haft någon vidare nära relation med dem. Mest farmor då, men hon var inte riktigt psykiskt frisk så det var en rätt speciell relation.

Imorgon vaknar jag med vetskapen att jag har världens bästa födelsedagspresent i magen. Det gäller för både mig och min mamma. Passande nog åker vi norrut imorgon för att hälsa på mina föräldrar resten av veckan (plus att jag har två fotograferingar i trakterna). Jag är så lyckligt lottad, något jag tänker på när jag vaknar varje natt och har ont i hela kroppen och får släpa mig ner för trappen till badrummet. Kroppen må vara trött och sliten, men jag är tacksam att jag fått chansen.

2

Dubbelarbete

Inte så att det är jag som sköter både jobb och hem själv, utan att jag och M jobbar på två fronter samtidigt just nu. Jag har ju en hel del kvar att jobba undan för att kunna ta ledigt och koppla bort företaget för en stund. Samtidigt kan vi inte bara låta hemmet vara under tiden, även om vi inte haft nåt val bitvis, så vi försöker beta av på listan även i huset. Nu är vi äntligen igång med att städa och organisera, känns så skönt.

Varje liten grej som faller på plats känns som en stor seger. Igår monterade vi ihop och förstärkte spjälsängen som jag målat, en extra rundstav behövdes för att stadga upp sängen när vi bara använder tre sidor till en början. På kvällen gjorde vi äntligen ett ryck och städade sovrummet, sjukt välbehövligt!

Idag skulle M börja att städa och få ordning på vår ”garderob”, dvs ett litet rum bredvid sovrummet som nu består av fem kartonger och lika många IKEA-kassar med kläder. Själv är jag på kontoret och fixar bilder, behöver få undan en leverans för att det ska bli mindre stressigt på slutet. Som sagt, betar av lite här och där.

Längtar så mycket efter att kunna lägga jobbet åt sidan och fokusera på hemmet och förbereda för Bumlingen. Behöver lite tid hemma för att hjärnan ska ställa om och bli mer redo för vad som snart ska hända. Bara fyra fotograferingar och två jobbveckor kvar nu, sen hoppas jag att vi får våra två veckors semester hemma innan Bumlingen vill ut. Fem veckor till BF nu(!)

Nu är min lunchpaus på Max över. Ett ryck till på jobbet innan jag handlar mat och åker hem till M och hunden. Pepp pepp, jag grejar det här nu!

7

Midsommar 2013 vs. 2014

För exakt ett år sedan blev Bumlingen till, men det visste vi ju inte då. Eftersom vår första IVF-behandling blev ett antiklimax utan något ägg att återföra så fick vi möjligheten att chansa med en ny IVF direkt, det var på håret att min kropp skulle återhämta sig och vi skulle hinna innan sommarstängningen. Men det gick, väldigt bra dessutom.

Så på dagen före midsommarafton, verkligen sista chansen innan stängning, gjorde vi äggplock och fick ut femton mogna ägg. Själva midsommarafton firade vi i vårt nya hus som vi knappt hade börjat renovera. Hälften av gästerna visste ingenting om vår barnlöshet medan den andra halvan visste varför jag inte drack något. Festen var en bra distraktion för att inte tänka på hur det gick i labbet, men jag var väldigt trött efter två så täta behandlingar och givetvis var vi lite nervösa för om vi skulle få göra en återföring eller inte.

På Midsommardagen ringde väckarklockan 05.30 för vi skulle vara på sjukhuset vid 07. Två vänner hade sovit över och de visste läget, att vi skulle till sjukhuset men att de kunde ta sovmorgon medan vi var borta. Jag var trött men på helspänn, M var däremot väldigt bakis efter att ha agerat festvärd. Det slutade med att M följde med in till stan men stannade i vår lägenhet (i badrummet) medan jag själv gjorde återföringen på sjukhuset. Både komiskt och lite pinsamt.

Tre veckor senare kunde vi konstatera att vi fått vårt allra första plus. Det blev dock ett tidigt missfall, jag började blöda samma dag men gynakuten kunde inte avgöra hur det låg till så vi fick snällt vänta två veckor för att göra ett nytt test. Det var hela vår semester, två veckor då jag mådde riktigt dåligt med migrän, blödningar och total utmattning.

Men samtidigt som vi svävade i ovisshet så odlades resten av äggen vidare, och sex dagar efter äggplocket så fanns det två blastocyster att frysa in, det var allra sista dagen labbet var öppet. Den första blastocysten vi återförde tog sig aldrig, kanske var den ingen vinnare, kanske var min kropp inte mottaglig efter de täta IVF-erna. Men på vårt tredje försök, alltså med vår andra och sista eskimå, så lyckades vi. Helt otroligt fantastisk!

Så när vi firar midsommar idag, i med lite lugn grillning hos M’s syster, så är det med helt nya omständigheter. En nytt läge som vi drömt om så länge men knappt vågat hoppats på emellanåt. I år dricker jag heller ingen alkohol (verkligen ingen stor grej för mig som knappt konsumerat nåt ändå) men av en helt annan anledning. Jag är så sjukt tacksam över att få vara höggravid på midsommar och på min födelsedag som är om några dagar.

Jag önskar verkligen er alla som kämpar att ni också ska få uppleva det, och att. I som ruvar just nu kan få tänka tillbaka på den här midsommaren nästa år och konstatera att ni då inte visste att ni väntade ert efterlängtade barn. Men att embryot ni ruvade på när alla andra drack snaps var guldägget.

Ha en riktigt trevlig midsommar alla ni fina!

3

Mörbultad

Helt slut efter en lång dag på kontoret. Skrivbordsarbete tar mer på krafterna än man kan tro. Kroppen är såååå trött. Jag har gett upp det här mer att stå och jobba, orkar inte. Sitter men får ta paus ofta för rygg och axlars skull. Gör som Skalman och lever efter en mat-och-sov-klocka.

Längtar efter att slippa jobba, drömmer om lata lyxdagar med massage och pedikyr. När ska jag hinna det?

Väntar nu på att M ska repa klart så vi kan åka hem, han får köra för jag är en trafikfara. Jag tänker fälla ut benstödet och trycka på massageknappen på passagerarsätet, nöjd med alla extra ”pensionärsfunktioner” vi fick med den nya bilen.

Hoppas på en bra nattsömn utan obehagskänsla, vaknar ibland och känner mig väldigt obekväm och lite illa till mods, och en morgondag utan illamående.

Hoppas även på att det ska gå vägen för alla ni som ruvar, jag hejar på er allt jag kan!

Trevlig kväll!