0

Check på checklistan!


Bara trettio dagar kvar nu, galet! Så det känns väldigt skönt att jag igår kväll kunde pricka av det sista på checklistan i min app, det var två amningströjor som kom på posten samt att M köpte en amningskudde i nyskick som jag hittade i en grupp på FB för bara 80kr – perfekt! Självklart finns det massor kvar att fixa här hemma, men vi hinner det vi hinner.

Häromdagen skrev jag till slut en förlossningsplan som jag läste högt för M innan jag lade ner den i BB-väskan. Den går i stora drag ut på att jag hoppas kunna göra som förra gången och klara mig med profylax och lustgas då jag är lite rädd för att få epidural samt att min stora rädsla är att spricka mycket och behöva sys mycket, händer det så måste de verkligen se till att jag är tillräckligt bedövad för det var jag inte sist så då fick jag lätt panik!

Till midsommar går min svägerska på semester vilket känns väldigt bra tajmat, då har hon möjlighet att komma till oss och passa Svante och hunden även om det drar igång mitt i natten.

Just nätterna börjar bli lite läskiga för min del nu. Om jag blir väckt så har jag svårt att somna om, antingen sparkar det för mycket eller för lite i magen, jag är tung, varm och otymplig och tankarna bara snurrar i huvudet. Så jag hoppas att den dagen det är dags verkligen är på dagtid så jag känner mig lite piggare och starkare. Eller, egentligen vill jag bara slippa att vara osäker på om det är på G eller inte mitt i natten, slippa att vela.

Nu när alla praktiska inköp är avklarade så ska jag äntligen få lyxa till det, i em ska jag på pedikyr & manikyr! Som jag längtat! Ville ju göra det innan Svante föddes men han kom så tidigt så jag fick avboka min tid. Men den här gången ska det alltså bli av! Extra lägligt då vi är bjudna på poolparty imorgon, då slipper jag gömma mina fötter (som jag liksom inte riktigt når utan att få kräkreflexer av ansträngningen). 

Oh Happy Day!

Annonser
0

Bra besök hos BM

Det var skönt att träffa barnmorskan idag, för det snurrade lite i huvudet i natt. Vaknade av Svante efter 02 och kunde inte somna om, kände ett sånt tryck mot rumpan och så var det ju varm och trångt som det alltid blir med tre personer i en 1,40-säng. Sen när jag bytte säng så sparkade Limpan så mycket att det tog lång tid innan jag kom till ro. Av en slump vaknade jag till kl 8.30 på morgonen och fick ropa för att väcka de andra sömntutorna, haha! Svante han nästan i tid till föris 9.15 😅

Jo, barnmorskan var det. Allt såg bra ut med blodtryck och magens storlek mm. 33 cm är magen nu, så jag följer medelkurvan vilket känns skönt då Svante var så stor. Har gått upp 12-13 kg, känns helt okej, hoppas det bara blir nåt enstaka kilo till. BM kände hur Limpan låg och hen har lagt sig till rätta, kanske var det det jag kände i natt. Huvudet är ruckbart men såpass långt ner att BM inte trodde hen skulle vända på sig mer. Känns lovande! 

Frågade om förlossningsbrevet, och hon tyckte absolut att jag skulle skriva ett och ta med. Fick en mall att fylla i, bra att ta med brevet nu när det är fullt ös i sommartider med många vikarier. 

Berättade att min främsta rädsla är att bli sydd igen, det var enda gången jag fick panik och blev rädd för smärtan sist. BM lugnade mig med att förklara att det är mycket mindre risk för bristningar vid en andra förlossning. Såååå skönt att höra! 

Ett steg närmre målet!

4

Vecka 36

Bara en månad kvar nu, det känns både skönt och lite overkligt. Men jag börjar nog bli redo att föda barn snart. BB-väskan är äntligen packad och en väska till Svante är typ också kirrad. Det är nästan så jag vill att nåt ska hända, självklart inget farligt eller allvarligt, men bara nåt litet så vi får anledning att åka till förlossningen. Vi har aldrig varit där, vet knappt vart man ska parkera(!)

Imorgon ska jag till BM och då tänker jag fråga om förlossningen, undrar om jag ska skriva nåt papper att ta med eller om hon kan göra anteckningar i journalen. Undrar om de ens läser det där brevet?! Dock har jag en pensionär till vikarie, så jag är rädd att hon inte har nån koll.

Den här veckan har jag tillgång till bil så jag slipper cykla till föris. Så skönt! Jag börjar bli otymplig nu. Främst på nätterna, det känns som en bergsbestigning varje gång jag ska vända mig i sängen. Fogarna gör ont och många rörelser är obehagliga. Men på dagtid känner jag mig oftast rätt stark ändå. Tacksam för det.

På eftermiddagarna brukar jag bli riktigt trött. Försöker få till en vila innan jag hämtar Svante, men den blir alltid för kort. Så när vi cyklat hem är jag rätt slut, och då är räddningen att mysa i soffan med frukt och barnprogram. Favoriten är Sara & Anka, men Svante gillar också Hej Jycke och Fåret Shaun. Men den absoluta favoriten är att äta jordgubbar. Helst en hel liter själv om barnet själv får välja…

Den här gången är det inte förlossningen eller amningen eller hur man tar hand om ett spädbarn som jag är skraj inför. Utan min rädsla kretsar helt kring hur f-n jag ska klara av att vara själv med två små barn. Det känns bitvis helt omöjligt. Såpass jobbigt att allt det där andra bleknar bort. Men jag försöker slå bort tankarna på att jag kommer ha panik, oxh påminna mig om att då är jag inte längre gravid iaf. Och M får inte börja jobba om jag inte har läkt ihop. 

Mantrat: Folk har överlevt det här förut, så även jag kommer att hitta ett sätt.

8

Tips på bloggapp?

Någon som kan tipsa om en smidig och välfungerande bloggapp där man kan samla alla bloggar man följer oavsett vilket system de är gjorda i? Jag har testat Bloglovin i några dagar nu men den är verkligen inte bra, massa inlägg faller bort och det är krångligt att kommentera. Opålitlig och osmidig alltså.

Annars kan jag meddela att det är skönt att vara hemma i huset och att få sova i min egen säng i natt. Jag har mått bra idag trots lång resa och känner mig så redo jag kan inför morgondagens jobb. Det känns visserligen mest som nåt jag bara vill få gjort/bli av med, men jag hoppas (och tror) att det kommer att vara lite kul också när jag väl är igång. Sista plåtningen på ett bra tag, så himla konstigt.

Nu ska jag sova, ska bli väldigt intressant att se hur många gånger jag vaknar i natt. Natten som var vaknade jag ofta och gick upp fyra gånger trots medicin. Önskar att jag klarar mig med ett toalettbesök i natt. Men vi får väl se…

God natt!

0

En månad kvar

Idag är det exakt en månad till BF. Om trettio dagar förändras våra liv radikalt. Det är omöjligt att ta in, svindlande helt enkelt.

Dagen till ära har varit mycket bättre än igår. Lergigantabletten jag tog när jag vaknade vid 05 imorse verkar ha hjälpt mot illamåendet, jag drömde dock mycket och kände mig stressad nästan speedad trots att jag sov. Jag har heller inte känt av några foglossningar idag, lite trött i ryggen bara, sammandragningar och nåt hugg i underlivet var väl allt. Det trots att vi spenderade fem timmar på bondauktion i regnväder.

Hoppas att det fortsätter gå upp och ned, för så länge som jag får bra dagar och stunder så kan jag palla de jobbiga dagarna. Men om jag ska må som igår och ha så kämpigt på alla plan blir det svårt att inte bryta ihop. Då är det även risk att oron tar över, och det vill jag verkligen inte nu när förlossningen är så nära inpå.

Imorgon åker vi hem igen och jag gör ett sista ryck med en veckas jobb. Sen hoppas jag kunna andas ut och fokusera om. Längtar sjukt mycket till nästa helg. Då börjar ett nytt kapitel på nåt vis, iaf för en arbetsmyra som jag.

Innan jag slutar och somnar så vill jag säga världens största grattis till er som har plussat, jag är tokglad för er skull och ser verkligen fram emot att få följa med på den nya resan!

Kram & God Natt!

6

Foglossningar

Idag mår jag verkligen inte bra. Natten var inget vidare men morgonen blev ännu sämre. Kändes rätt hopplöst att kräkas massa galla vid niosnåret trots att jag tagit Omeprazol både vid 03 och 06.30. Helt slut redan innan frukost. Har nu fixat så jag kan hämta ut Lergigan på Apoteket, hoppas att det kan göra nån skillnad.

Sedan kom foglossningarna igång. Har känt lite ryggont tidigare men inte som idag, nu är jag mer säker på att det är just foglossningar eftersom det gör ont i ländryggen och strålar ut i benet och värken flyttas även till framsidan runt ljumskarna. Så det måste ju vara bäckenet jag känner av?! Samtidigt pressar Bumlingen sig väldigt hårt upp mot revbenen på höger sida så jag ser helt sned ut, får inte plats att andas och värken strålar ut mot sidorna av magen.

Idag är jag allt annat än kaxig. Kan knappt gå och hittar ingen position där jag helt kan slappna av. Hur gör ni som har så här ont i månader?

0

En trött kropp

Nu känns kroppen verkligen obekväm, inte så att jag tänker på det precis hela tiden, utan det kommer och går. Det beror väl kanske på hur mycket energi jag har att tackla det med. På nätterna har jag verkligen inte den energin, och det sliter på psyket att vakna varje natt och ha ont, kräkas och sedan vakna igen på tidig morgon och inte känna sig ett dugg utvilad.

Det blev så tydligt nu när vi åkte till mina föräldrar, min kropp är ju van vid vår egen säng men inte vid dessa gästsängar. Jag testar olika madrasser och sängar men inget känns bra, kroppen protesterar. Suck.

Men jag är iaf väldigt lättad över att veckans jobb är avklarat! Tisdagens plåtning var väldigt jobbig, eller inte den i sig utan jag mådde så dåligt. Trodde jag skulle svimma och var nära att kräkas. Då var jag nära att bryta ihop av tanken på att det är flera dagar jobb till. Men jag klarade det och mådde bättre på kvällen. Gårdagens jobb gick mycket bättre, mådde inte illa alls utan blev bara lite trött. Så skönt, det gav mig hoppet tillbaka att klara de sista dagarna. Jag har en stort viktig plåtning på måndag kvar, bävar lite men jag har iaf lyckats fixa en assistent. Men det tar jag då, först ska jag vara ledig med familjen i tre välbehövliga dagar.

Bumlingen växer och härjar på, igår kväll guppade hela magen så mycket och så ofta att till och med M kunde få se det. Häftigt! Det kändes bara knasigt inte obehagligt. Men ibland så trycker det så mycket att det är jobbigt. Vet inte hur jag ska röra mig då, ryggen blir så trött men jag har svårt att avlasta den. Blir lite orolig för hur de sista veckorna kommer att bli, hoppas innerligt att jag slipper konstanta krämpor och sömnbrist.

Bäst jag försöker vila lite till innan frukost…