22

Vecka 8 (7+1) Tick tack!

Vi har just sett ett tickande hjärta och foster i precis rätt storlek! Vi har ändå svårt att ta in det här, så vi tittar mest på varandra med en förvånad blick. När jag piggnat till och ätit lunch kanske jag kan börja bli glad också, knasigt det där.

Tack för alla tummar! ❤️

Annonser
9

Vecka 8 (7+1) – Snart vet vi

Börjar bli nervös nu. Kl 11.15 har vi tid för vårt första officiella graviditetsultraljud på sjukhuset.

Jag har varit lugn och trygg senaste veckan, eftersom jag mått illa till och från och fick ryggskott så har huvudet varit fullt av det. Fullt upp med att klara av dagen.

M påpekade att det bar länge sedan vi tittade på appen där man ser hur stort fostret är i magen från vecka till vecka. Jag förklarade att jag inte ville tänka på det, kände mig mest äcklad av bilderna just nu. Konstigt kräkmagad på nåt vis.

Men nu börjar jag bli nervös, lever hallonet där inne? Tickar hjärtat? Kommer vi få klara besked eller hamna i limbo igen? Jag är rädd för ett ‘vänta och se’-besked. Är fruktansvärt rädd för att falla nu, klarar nog inte att hantera om hoppet rycks bort från oss. Hemska tanke.

Nej, nu måste jag sluta grubbla och duscha istället. Vill ju vara lite fräsch denna stora dag. Vår första stora milstolpe på den här sidan plusset. Håll tummarna snälla!

15

Vecka 7 (6+0) – Men inga symptom

Ny vecka idag men jag känner fortfarande ingenting. Inga ömma bröst, inget illamående, ingen förstoppning, ingen supertrötthet… Det är ju visserligen skönt att slippa, men det är ju ändå läskigt att inte känna nåt. De flesta symptomen ska ju utlösas av höga halter östrogen och progesteron, vilket jag redan tryckt i mig i fem veckor, så jag kanske är immun mot det på nåt vis. Önskar dock lite mer bevis på att det faktiskt händer nåt där inne.

Åtta dagar kvar till VUL, känner jag inget innan dess så lär jag hinna bli riktigt orolig igen och det vill jag verkligen slippa. Knäppt det här, inte ens när allt är bra kan en vara glad och avslappnad. Fan också.

Bäst jag fokuserar på hus och jobb så jag inte börjat grubbla.

Kram!

13

Vi kan andas ut

Imorse ringde jag till kvinnoklinikens jourtelefon och fick efter lite tjat en tid för undersökning efter lunch. Dagens BM var inte alls lika förstående och vänlig som de jag pratade med i helgen, men hon gav med sig till slut.

Blödningen var tack och lov inte så stor som jag först var rädd för, trodde hela tiden att det bara var början och att det snart skulle snälla till. Men jag blödde sparsamt från lördag natt till söndag förmiddag, sedan dess inget blog utan bara nån missfärgad flytning.

Undersökningen gick fort även om vi fick vänta över en timme då de var försenade. Läkaren var i min egen ålder och lite småtrulig, men hon klämde och kände och tittade och tyckte att allt såg normalt ut. Idag är jag på dag 5+6 och hon menade att så här tidigt kan man inte se så mycket. Men hon såg ingen blödning iaf. VUL konstaterade hon en hinnsäck med en gulsäck på rätt ställe i livmodern, så då bör det väl vara ett foster där också.

Vi är lättade och kan andas ut för en stund, bara vi slipper blod så ska vi nog hålla ihop. Nu siktar vi återigen in oss på vårt riktiga VUL nästa onsdag. Om nio dagar hoppas jag verkligen att läkaren kan se lite mer, för det känns ännu så himla läskigt osäkert när jag inte har några symptom alls.

Tusen tack för alla fina kommentarer och allt stöd, ni är bäst!

5

Långsam oro

Jag låter mest tiden gå, försöker vara effektiv och fylla den med massa vettigt. Men mest vill jag bara vrida fram klockan två veckor.

Tänker inte på att jag är gravid hela tiden. Men det glimmrar till då och då. Är hoppfull men känner mer oro och mindre glädje bitvis. Vågar inte jubla fast jag önskar att jag kunde just det. Berättade för storebror idag, han blev väldigt glad, mina känslor är dock rätt dämpade.

11december. Då är det äntligen dags för VUL. Jag har ingen aning om det är vanligt med MA, men jag oroar mig för det. Väldigt mycket.

Vet att jag inte borde tänka när jag är trött. Men det är svårt att låt bli, speciellt som det sista jag gör innan sängen är att ta mina mediciner. På morgonen vaknar jag dessutom alltid av progesteronet, känns som riklig mens. Hur ska man då koppla bort oron?

Håller tummarna så hårt jag kan för er som ruvar nu, och för er som plussat.

God natt!

19

Hemligheten bakom en fin slemhinna

Dagens ultraljud gick bättre, nu är min slemhinna 10,2 mm! Tänk att man kan bli glad för något så konstigt.

Nästa måndag fick vi tid för återföring, en veckas väntan till alltså. Detta eftersom vi har en 6-dagars blastocyst i frysen. Måtte den nu klara upptiningen. Jag bävar, speciellt efter de senaste dagarnas tråkiga frysbesked här på bloggarna.

Jag ska fortsätta med 8 mg östrogen om dagen och på onsdag ska jag även börja med progesteron tre gånger dagligen.

Jag drömde förresten om undersökningen i natt och även i drömmen såg slemhinnan bra ut. Så läkaren lade den i en liten genomskinlig burk så jag kunde ta med slemhinnan till nästa doktor för återföring. Nu kanske ni tyckte det var konstigt?! Men då kan jag fortsätta berätta att jag upptäckte hur man gör för att hålla hinnan slemmig och fin: det är viktigt att den håller rätt fuktighet och inte blir torr, så därför hade jag både alger och en liten tropisk groda i burken. Det ni, det är nyckeln till ett lyckat FET! : )

Tack och god natt!

4

Det går fort när man renoverar

Renoveringen går väl inte så snabbt, men tiden rullar på rätt raskt när man är sysselsatt. Det kändes som oceaner av tid i torsdags när läkaren sa att jag skulle vänta till måndag för nytt ultraljud och nya besked. Men nu är vi snart där!

Mina föräldrar är på besök några dagar, så det är full fart i huset. Känns bra. Så det var nyss jag insåg att tre av fyra dagar och tolv piller redan passerat.

Imorgon kl 14.15 har jag tid för nytt VUL. Då önskar jag mig en prima tjock slemhinna. Hur bisarrt är inte det egentligen?! Men så är ju inget ”vanligt” i den här karusellen…

Ha en skön söndag alla ni fina!