Segdraget & påfrestande

Efter ett dygn med solning så var det nya värdet med bilicheck 200, det hade alltså sjunkit med en tredjedel vilket såklart är bra men inte tillräckligt. Sköterskorna lyckades inte få nåt blodprov idag så vi vet inte det exakta värdet.

Läkaren gav oss valet att åka hem idag men komma tillbaka för provtagning imorgon bitti eller att stanna kvar på BB över natten, och om vi stannade så skulle Svante fortsätta sola. Nu längtar vi hem väldigt mycket, vi börjar bli smått klaustrofobiska av att bara vara på rummet utan nåt att göra. Men vi kunde inte göra nåt annat val än att stanna och fortsätta behandlingen. Vi skulle ändå bara gå hemma och vänta på att åka tillbaka och om värdet skulle vara sämre imorgon så skulle vi ångra oss bittert. Så vi blir kvar en natt till och hoppas innerligt att femton timmar extra med ljusbehandling ska räcka för att det ska vända på riktigt.

När vi fick valet så kom vår frustration fram, vi har bitit ihop båda två och hållit humöret uppe, men nu orkade inte M längre. Han fick ett litet bryt när ögonskyddet krånglade för femtioelfte gången och kastade det i golvet. Jag fick inte röra honom. Så då orkade inte jag heller utan tårarna trillade. Även om vi samlade ihop oss rätt snabbt så är det tydligt att det här sliter mer på oss än vi trott. Kanske är det stress som gjort att jag fått utslag över hela benen och handleder?!

För att återfå lite energi så snikade vi åt oss en liten permis. Vi tog med Svante på en promenad i villakvarteren runt sjukhuset, sällan har lite frisk luft varit så välbehövlig. Nu känns det lite bättre igen, en kväll och natt till fixar vi. Men vi orkar inte många vändor till så snälla snälla låt värdet vara bra imorgon och låt det stanna där!