Så trött på v-ringat!

Början på detta år har jag varit så less på att ständigt klä mig så att jag alltid varit redo att amma. Amningslinnen och toppar gick bort rätt tidigt i höstas för det var bara obekvämt och satt illa. Men v-ringat har jag inte sluppit ifrån. Och jag är SÅ trött på v-ringat! (Pling! Dagens i-landsproblem) Har insett att det dessutom inte klär min kroppsform alls, mina bröst ser inte bara stora ut utan gigantiska.

Amningen är iallafall på väg ut och jag ser fram emot att få tillbaka min egen kropp, om än i ny skepnad. Nu ammar Svante bara vid läggdags och/eller om han vaknar på natten. Så 1-2 gånger per dygn, och det går ofta 24 timmar mellan gångerna. 

Nu när jag har börjat jobba igen så får jag äntligen klä mig i mina kära klänningar om dagarna igen. Och som jag har längtat efter att få känna mig lite snygg och välklädd. Dock ter sig ju alltid garderoben rätt sliten och trist när man fått lite distans till den. Håret likaså. Skulle behöva Trinny & Susannah, eller ett presentkort på x antal tusenlappar. Man kan ju alltid drömma…

Annars trivs jag rätt bra med min kropp. Trots en ansenlig mängd tigerränder och lite hängbuk. Men jag ser det mest som ärr jag kämpat mig till i strid. En prickig klänning piffar ju ändå upp det mesta!

Oh Happy Day!

Det är så mycket som känns så himla bra just nu, jag är verkligen peppad och ska göra allt jag kan för att det håller i sig. 

Jag har börjat rida igen och igår kväll var det andra lektionen, det gick riktigt bra och jag fick fint beröm av ridläraren. Så jag är på god väg att slipa bort osäkerheten och rädslan som smugit sig på under de femton år jag varor borta från stallvärlden.

Eftersom jag kom hem först vid 21 så hade M fått natta Svante själv. Det hade varit lite kämpigt med endel gråt men till slut gick det och han sov när jag klev innanför dörren. Han gnydde lite när jag gick och lade mig vid 23 men somnade om och sov sedan HELA NATTEN I SIN EGEN SÄNG! 9,5 timmar i sträck! Halleluja!

Vi vaknade halv sju imorse och jag kände mig rätt pigg och redo för att jobba. Är även pepp på dagens lunchyoga, hade premiär förra veckan och shit vad jobbigt men bra det var! Min kropp behöver verkligen detta!

Jag är så pepp att jag till och med funderar på att börja jogga. Och det är smått mindblowing för att vara jag. Har laddat hem appen Gipis som Omlivetefter tipsade om (tack!) och ska göra ett försök. Men det viktigaste är ridningen och yogan.

Nu är det bäst jag drar till jobbet, kram till er alla!

Bättre nätter

Några har undrat hur det har gått med nätterna och nu kan jag äntligen säga att det är mycket bättre!

Det var nog mycket pga alla täta tandsprickningar som det blev så många uppvak. Nu har han ju åtta snygga tänder så det stör inte längre och vi har under några veckor försökt minska amningen på nätterna och det har gett resultat (eller så är det bara tur).

De senaste nätterna har vi bara haft ett uppvak (eller två täta) då Svante somnat om efter lite snuttande. Hoppas verkligen att vara-uppe-och-leka-i-en/två-timmar-mitt-i-natten är över nu. 

Inatt somnade han tidigt, redan 20.30, och vaknade efter tre timmar. Jag försökte vyssja och klappa men det räckte inte så han fick komma upp i vår säng och somnade om på 20 min efter lite mums. Sedan sov han i ett sträck mellan oss tills jag gick upp vid 06 (inte ofta jag ställer klockan så tidigt). Då hade han sovit 7 timmar i sträck alltså, och jag tror att Svante och pappan sov vidare ett par timmar till efter att jag gått. Då tog även hunden över min plats, mys!

På fm sover ungen och pappan (eller jag) middag i gästrummet vid 11-snåret, ofta i en och en halv timme. Sedan sover Svante allt från 20 min till 1,5 h till i vagnen på em och vaknar vid 16-tiden. Det har blivit en bra rutin.

Jag är så nöjd och glad över att vi får sova igen! Nästa steg får komma av sig självt, att han ska sova längre i sin egen säng och sedan hela natten. 

Amningen är på väg bort men det blir fortfarande 2-3 gånger varje dygn. För om jag nattar så är det bara en sak som accepteras, oavsett tid på dygnet. Därför är det extra bra att M är hemma mest nu. Mjölken minskar iaf och det trycker på först efter typ 14 timmar. Snart så!

9 månader idag!

 

Glad & nöjd efter förmiddagsluren!

Det går åt många skedar vid varje måltid, men hunden diskar dem glatt när de når golvet 😉

Lunchen bestod av hemlagad garam masala (med sting!) med bönor och ris, en klar favorit till vår stora glädje! Till efterrätt lite mangolassi (färdig barnpuré). 

Det går så fort och det är å kul att se allt som händer. Idag fyller Svante 9 månader, hurra! så därför vill jag plita ner en kort lägesrapport. 

Under Påsken så började Svante försöka krypa, han är inte fullärd än men han tar sig framåt ett par meter med lite ålande teknik och han står på alla fyra och gungar. Han rullar snabbt och enkelt från rygg/mage/rygg och han har flera nätter krupit runt i spjälsängen mitt i natten och kört fast på tvären. 

 Jag har jobbat två dagar nu för vi har precis haft skiftbyte jag och M så han är hemma fyra dagar och jag en. Jag känner mig som en kalv på grönbete, men det får bli ett eget inlägg någon dag. Men Svante är hemma och leker och äter med pappan om dagarna nu och det går såklart strålande bra. Han blir väldigt glad att se mig när jag kommer hem och vill gärna kramas och på kvällen vill han hellre amma än äta välling, gissar att det är lite mamma-närhets-abstinens. 

Svante är som alltid glad och nöjd, världens goaste unge! Han äter med god aptit och över sig på att äta bitar själv. Nyss mumsade han bananpannkaka och häromdagen testade vi en ny maträtt – stroganoff med tofukorv och äpple vilket var en hit! 

Nätterna är bättre men inte helt hundra. Nu turas vi om att natta honom vid 20.30-21-tiden och M har lyckats själv någon gång men oftast behövs ett bröst för att det ska funka. Han sover i spjälsängen, som vi nyligen sänkte och monterade till den fjärde spjälsidan på, några timmar och vaknar ibland vid 01 och ibland vid 03. Då brukar det sluta med att han får komma över till vår säng och somnar först efter en halvtimme eller en timme. Om han somnar vid fyra-fem-tiden så sover han oftast i ett sträck till 7.30-snåret. Alltså oftast bara ett ordentligt uppvak men flera små som kan avhjälpas med lite vyssjande. Peppar peppar att det håller i sig. 

På dagen somnar han och pappan i gästrummet vid 11-snåret och vilar en timme. Sedan sover han en timme till i vagnen vid fyratiden. 

Han är pigg och alert och snackar väldigt mycket. Ä-dä! Dä! Ti-ti-ti! Babba! Han fascineras av hunden och matar honom lite väl mycket ur handen. Sladdar, helst till M’s gitarrer, är väldigt spännande och likaså det mesta i metall som glimmar. Stolsben är också himla intressanta. 

Nu skäller hunden för femtioelfte gången på troligtvis ingenting eller en granne som promenerar förbi i solen, så jag ska ta hand om honom, och såklart om Svante. Han leker själv på golvet en stund just nu, men jag ska göra honom sällskap och bygga torn som han kan få rasa. 

Kram & hej!

Gluten och infertilitet

Härom sistens läste jag och glutenintolerans på 1177 då min mor har mycket problem med magen/tarmarna och trots utredningar inte hittat orsaken. Hon har på eget bevåg plockat bort gluten ur maten och mår lite bättre. Fast det gör ju alla som undviker gluten. Hur som, jag fick ändå en aha-upplevelse när jag läste om symptom, det som är fetmarkerat är sånt jag själv har/har haft problem med sedan tidiga tonåren:

De vanligaste besvären hos vuxna som har obehandlad glutenintolerans är:

• trötthet 
• diarré och andra mag-tarmbesvär 
• kräkningar och illamående
• viktminskning 
• blodbrist med järnbrist och brist på vitaminerna B12 och folsyra
• värk i skelettet 
• blåsor i munnen
• blåsor på huden
• svårigheter att få barn.

Jag tror inte att jag är glutenintolerant, jag har inte sett något tydligt samband mellan intag och magproblem, men jag har tillräckligt med indikationer så jag vill iaf göra en utredning. Och ska jag vara ärlig önskar jag nästan att jag fick diagnosen då det skulle kunna förklara vår oförklarliga barnlöshet och ge hopp om syskon utan IVF i framtiden.

Det som gör att jag ändå vill påbörja en utredning är, förutom symptomen ovan, det faktum att gluten är ärftligt och vanligare hos kvinnor. Min moster fick diagnosen när hon blev 70 år och min mor anar problem. Min läkare på MVC upptäckte min allvarliga brist på B12 förra året, jag måste äta tillskott resten av livet, och sa att det kunde bero på gluten och föreslog att jag kunde göra utredning när jag var ute ur bebisbubblan.

Enda sättet att veta säkert om man har glutenintolerans är ju att ta ett prov från tarmen, ingen kul grej att göra, men det finns ju lite olika blodprover att ta som kan ge indikationer. Så jag vill börja med det och så får jag se om det är värt att gå vidare.

Någon som har egen erfarenhet av gluten och fått infertilitet kopplat till det?

Glad Påsk

 

Glad Påsk till er alla! Jag hoppas så att alla som kämpar får guldägg i Påsk. 

Det är en ynnest att få promenera i vårsolen med barnvagn och ärligt känna sig enbart glad när en möter andra familjer med småbarn som rultar runt. 

Kram!