Svante 2 – Beppe 0

Idag kl 12 på Svantes födelsedag föddes lillebror Beppe! 53 cm och 3815 gram, mjuk, söt & välmående!

Vi mår alla bra även om det var en pers för mig. Allt gick bra enligt BM men jag hade inte samma kontroll som sist och blev väldigt rädd när det väl tog fart. Efter en segdragen natt så tog de hål på hinnorna och då hände liksom allt på tre intensiva timmar. Då var jag redan väldigt trött efter ett dygn utan sömn och hängde nog inte med i tempot och fick svårare att hantera smärtan. 

Men nu är det gjort, och jag är sjukt lycklig över det! Och vi är såklart galet lyckliga att Svante fått ett syskon, dock väldigt knasigt att de fick samma födelsedag – det lär de ju hålla emot oss resten av livet 😂

Nu längtar jag efter sömn och att få åka hem så snart det känns stabilt nog. Vill gärna lyckas amma lite först.

Tack till alla ni fina som stöttat längs vägen! ❤️

Tio dagar kvar och pangförkyld

Det är alltså bara tio dagar kvar tills Limpan är beräknad. Just nu låter det nästan uthärdligt, även om jag känner mig mer och mer sliten för varje dag. Men det beror delvis på att Svante är pangförkyld och självklart har han smittat mig. Stackarn är så snorig så han knappt kan andas på nätterna, hostar och rosslar en masse. Vi riktigt lider med honom, och med oss själva eftersom ingen får sova bra. Men febern verkar ha gått över iaf.

Själv är jag mest snuvig & täppt och har lite ont i halsen, ingen jättedrabbning (än?) alltså, men tillräckligt för att jag ska känna mig helt sänkt. Små marginaler när en är höggravid. Alvedonläge. Blir mest lite stressad över att om det skulle dra igång nu så skulle jag ha svårt att profylaxandas (in genom näsan och puffa ut genom munnen), jag är alldeles för täppt för det. Och nässpray har jag överdoserat länge redan så måtte förkylningen gå över snabbt!

Men trots att vi är rätt slitna allihop så har vi ändå fått till trevliga dagar. Små utflykter för lagom stimulans är bra för alla tre. Igår var vi i stan och gjorde lite ärenden och lunchade, Svante fick glass för första gången (frozen yoghurt) och det var så härligt att se honom så glad. Han brukar ju alltid vara glad som en lärka men inte nu när han är sjuk. 

Härom dagen lyckades vi faktiskt gräva klart sandlådan. Fattar inte att vi orkade. Men M grävde och körde sand och jag bar stenar till kanterna. Tänkte att det kanske kunde få fart på Limpan, men icke! Svante älskar sand så det var verkligen rätt läge att få till en sandlåda, dock är det väldigt mycket mygg & knott nu så oavsett var man är blir man uppäten. Så de blir inga långa lekpass. Stackars snoriga skruttungen är dessutom helt rödprickig med rivmärken efter att han har kliat sig.
Idag blir vi hemma, ska försöka få upp några tavlor och montera om spjälsängen så den är redo för Limpan. Ikväll ska M repa med bandet men tack o lov så kommer hans syrra och håller mig sällskap, jag orkar inte vara själv och ensam ansvarig för barn och hund längre. Det känns kämpigt nog att fixa nattningen själv, är inne i en kaosperiod igen. Svante vägrar komma till ro med mig och jag blir helt hjälplös och kämpar för att inte få melt down. Med M är han mycket lugnare så han får ta fler nattningar nu. Men inte ikväll alltså, då är det jag själv utan backup.

Men det är då. Nu är det dags för frukost.

Vecka 39 – otålig

Ny vecka igen, såhär länge har jag aldrig varit gravid förut, och jag börjar bli otålig. Blev lite peppad tidigare när jag började få förvärkar igen, typ tio gånger på en och en halv timme. Känns ju som att det närmar sig lite iaf. 

Men även fast jag är otålig och vill att det ska dra igång så är jag samtidigt lite skraj. Hur ska jag orka, tänk om jag får panik av smärtan etc. Och hur ska Svante känna ifall vi måste dra i all hast på nån obekväm tid?! 

Jag hoppas att det drar igång på dagtid, vill inte behöva tveka och vela mitt i natten om vi ska ringa hit barnvakt eller ej. Allt känns liksom läskigare på natten.

Nä, nu blir det dusch och sedan vila. M och Svante sover middag nu så det ska även jag passa på att göra.

Avslutar med en bild från gårdagens utflykt, Svante gillade sandlådan. Han ska få en liknande här hemma bara vi får sanden levererad nån gång (fraktbolaget krånglar).

Förvärkar

Precis efter att jag postat gårdagens inlägg så fick jag förvärkar. Det höll på i tre timmar, har inte haft det förut så vi fick lite adrenalinpåslag för en stund när det kom två värkar inom fyra minuter. Men sen dröjde det tjugo min till nästa. Och när jag gick för att duscha (ifall vi behövde åka in) så slutade det. Både lite skönt men mest snöpligt. Vill ju att det ska dra igång nu. 

Är det inte dags än?

Visst, jag är bara i vecka 38, men det känns lite som att jag gått över eftersom jag födde Svante i början av samma vecka. Har liksom varit inställd på att det kan bli när som helst så jag börjar bli redo. 

Hur det är att gå över tiden två veckor på riktigt vill jag inte ens behöva veta. Jag fasar väl inte för det, lite starkt ord, men jag vill verkligen inte behöva gå över.

Jag har haft rätt mycket sammandragningar idag, men det är inget nytt. Inga förvärkar, fast just nu är det kraftigare drag i magen än innan. Hos BM i torsdags såg allt bra ut, huvudet var dock lite ruckbart fortfarande. 

Nu har M semester och Svante sommarlov. Själv har jag några små jobbgrejer som vore bra att få undan, men det är ingen panik. Så nu kan vi pyssla på i lugnt tempo i väntan på Limpan. Men det är ju så tråkigt att vänta! 

Mvh /bortskämd ☺️

37+2 Idag kom Svante

Men hittills verkar inget vara på gång, trots att det är samma dag i graviditeten som Svante kom. Jag gissar att Limpan tittar ut den 9/7 och delar födelsedag med storebror istället 😄🎉

Måste bara säga att jag cyklade och hämtade på föris igår, klarade större delen av uppförsbacken på hemvägen. Alltså, vecka 38 och jag pallar att cykla med en tungklump bakpå! Jag är banne mig stolt, och glad att både knopp o kropp orkar. Men för att inte pressa mig för hårt på slutet så tar jag varannan dag såhär sista veckan, så idag hade jag bil – men det innebär att vi måste hämta M vid bussen ikväll istället, en mil bort. 

Bjuder på bilder från Svantes nya rum, han premiärsov där inatt och det gick jättebra! Han vaknade efter nollfyra och ropade på pappa så M gick dit och la sig och båda somnade om direkt. Vi är nöjda, rummet är en budgetfix med sånt vi redan hade, sånär på väggfärg för 500kr. Men det blev ett mysigt provisoriskt rum (på sikt ska barnen få ett annat rum, men det är mycket som ska byggas innan dess, typ trappor o golv 😅)

Vecka 38 – fullgånget

Nu är jag inne i vecka 38 och barnet anses som fullgånget, nu kan det komma ut när som helst enligt appen. Svante föddes ju 37+2, så jag vet att det verkligen kan bli när som helst. Jag känner inga tecken på att nåt är på gång än, men det gjorde jag ju inte första gången heller. Ser fram emot veckans besök hos BM, är Limpan fixerad nu? Hur stor är magen?

Det börjar bli sjukt spännande nu. Tankar på vem jag bär på börjar snurra. En lillebror eller en syster?! Jag vill veta nu!

Undrar hur det kommer ske denna gång. Blir det full fart eller utdraget? Blir det imorgon eller kommer jag gå över tiden? Hoppas verkligen inte att det drar över, jag är redan sliten.

Nedräkning till att M går på semester nu, bara fem dagar kvar med jobb. Mina två fotograferingar blev inställda, på gott och ont, skönt att inte behöva pressa kroppen men synd på ekonomin och det hade varit kul att hinna jobba en vända med min kollega. Men folk fick magsjuka och det kan vi inte riskera att dra på oss nu!

Medan jag väntar på att Limpan ska komma så har jag en lista på sånt som vore bra om det blev fixat. De stora grejerna är i princip klara. Men det finns lite mindre jobbgrejer kvar att göra och renoveringsmässigt så har vi lite fix kvar med de två rum vi (främst jag) jobbat på den i våras. Typ fixa mörkläggning till Svantes nya rum så att han och M lättare kan sova där.

Som sagt, nedräkning på alla håll och kanter!

PS. Bara för att jag skrev om färre krämpor så har jag nu haft en avdomnad stel hand två nätter på raken. Dock inte så illa som sist, ännu, peppar peppar.

Färre krämpor om natten

Insåg att jag hittills nästan sluppit två ofarliga men jobbiga gravidkrämpor som jag hade rätt mycket i min förra graviditet. Det är sendrag/kramp i vaderna och karpaltunnelsyndrom, dvs. att handen domnar bort helt.

Minns inte vilken vecka dess besvär dök upp förra gången, men jag hade sendrag rätt ofta i flera månader. Händerna domnade varje natt i typ två månaders tid. Men även dagtid var jag svullen och öm i händerna, kunde t.ex inte knäppa fingrarna. Dock var det inte så illa att jag behövde skenor enligt läkaren på MVC. Båda besvären var främst när jag skulle sova, och jag vaknade ofta av att jag hade vansinnig kramp eller att handen var som stelfrusen. Verkligen inte nån skön känsla!

I den här graviditeten har jag haft små känningar av sendrag flera gånger men det har bara smällt till en enda gång hittills, och det var för flera veckor sedan. För några veckor sedan vaknade jag av att handen hade domnat bort, men det har tack o lov inte hänt fler gånger. Och jag är ändå i vecka 37, så det känns väldigt hoppfullt! 

Varför det är skillnad vet jag såklart inte säkert. Alla graviditeter är ju olika, såser kanske bara är tur/otur. Men båda besvären handlar i grunden om hur mycket vätska kroppen samlar på sig och därmed var och hur man blir svullen. Cirkulationen minskar och nerver kommer i kläm. Jag är knappt inte svullen alls ännu, får faktiskt på mig min förlovningsring även om den är lite svår att ta av vissa kvällar. Så jag har haft tur med det hittills. Men jag jobbar även mycket mindre nu, så det kanske har viss lindrande effekt just för händerna. Oavsett så är det lyxigt att slippa två besvär en haft innan, nu känner jag ju istället av fogarna men det påverkar iaf inte sömnen även om det gör extra ont att vända sig i sängen. 

Den här gången sover jag nog bekvämare, är inte lika beroende av att ha en kudde mellan låren även om jag oftast använder det. Minns att det var väldigt svårt att hitta en skön ställning förta graviditeten, jag försökte göra en lång kuddkorv av ett hoprullat täcke. Däremot har jag som sagt mer ont och svårare att röra mig om natten pga fogarna. Men överlag så känner jag mig iaf inte svagare den här gången, kanske lite starkare då jag faktiskt hittills klarar att ta hand om Svante samtidigt. En och en halv vecka kvar tills M (och jag) går på semester, jag hoppas jag orkar cykla till föris och vara själv på eftermiddagarna sex dagar till…

Sammandragningar vs. Förvärkar

Vad är egentligen skillnaden mellan dessa? Det funderade jag på klockan halv fem i natt när jag inte kunde sova. Så jag googlade och hittade en bra förklaring, dels på 1177 och dels på Babyhjälp.

I grunden är det en och samma sak, livmodern drar ihop sig och övar inför förlossningen. Jag har rätt mycket sammandragningar då magen blir stenhård och jag kan få lite svårt att gå och sträcka på mig, men det gör inte ont. Om samma sak händer men med intervaller och att det även gör ont, ungefär som molande mensvärk, så är det  förvärkar. Det är vanligast hos omföderskor. Inget jag hade alls när jag väntade Svante, och jag har inte känt det än i denna graviditet heller. Förvärkar kan hålla på många veckor innan det är dags, men är vanligast typ från vecka 30.

Natten innan jag födde Svante minns jag att magen var stenhård och jag sov lite sämre, det kändes som om jag hade en sammandragning hela natten igenom. Det var säkert pauser men dessa sov jag isåfall igenom. Sedan vaknade jag sju på morgonen av att vattnet gick och fem minuter senare var värkarbetet igång. Så därför reagerar jag ändå lite när jag får många sammandragningar rätt tätt.

Det ska iaf bli väldigt spännande att se hur allting börjar denna gång, om det finns likheter eller om det blir nåt helt annat… 🙂

Vecka 37

Ny vecka igen och det närmar sig med stormsteg! Det är mitt i natten och jag har svårt att sova sedan Svante väckte mig. Mår lite illa, men ett toabesök två glas vatten och byte till egen säng i svalare rum borde hjälpa. Fast i huvudet snurrar det. Och i magen.

Jag har nedräkning på alla håll och kanter. Saker som ska fixas i huset – jag målar & målar för att bli klar med hallen, nästa steg är Svantes rum som behöver lite fix. Väskan är packad så gott det går, bra-att-ha-prylar inhandlas efterhand som vi har råd. Jobbet försöker jag få undan successivt, bara två uppdrag kvar att göra (om jag orkar) och lite grejer att leverera, tar en bit i taget. Stryker sak för sak på olika fysiska och mentala listor. Lättnad för varje grej som blir klar. Ett steg närmre att gå in i bebisbubblan.

Nä, nu måste jag försöka somna om…