Ett helt halvår!

Har tänkt skriva nåt om att Beppe blev 5 mån men hann aldrig dit, och idag är han 6 mån. Ett helt halvår! Vilket gör att storebror är prick 2,5 år idag! Älskade ungar! ❤

Världens snällaste bebis har två tänder (sedan över en månad tillbaka) och två framtänder som borde spricka igenom när som helst nu. Hoppas att det är anledningen till att han vaknar och vill äta två eller ibland fyra gånger varje natt. 

Han älskar att bli buren i sjalen, jag har börjat med vävd sjal nu och älskar när jag får till ett bra knyt! Han sover bara i sjal/sele eller i famnen nu, kommer inte till ro i vagnen (som jag typ bara använder 3 ggr/v när jag hämtar på föris). Han är sprallig och vill verkligen krypa, så han sätter fötterna i golvet och lyfter upp rumpa och knän och mosar sig fram på tandköttet, haha!

Jag helammar fortfarande, det går ju så himla smidigt! Det trodde jag verkligen inte i början. Det är så intensivt med två barn så det här med mat har vi liksom inte hunnit med än, haha. Bara lite provsmak på fingret, men imorse fick Beppe äta lite gröt iaf. Börjar bli dags för sånt nu för om en vecka(!!!) börjar jag plugga på halvtid. Shit! Men det är på distans så jag kan anpassa plugget efter amning mm. M har dessutom glömt förvarna sin chef om att han ska va ledig 2-3 dagar/v nu. Ja, ni hör ju vilken ordning vi har på tillvaron. Vi bara flyter med och släcker bränder. Fullt upp att bara hålla disken och tvätten stången! Och att elda för att ha varmare än 17 grader.

Julen var fin trots att hela familjen hade influensa. Vi har nyss återhämtat oss, fast M mår fortfarande sisådär. 

En kort rapport, alltid nåt, nu måste jag sjala upp och försöka få lite gjort!

Kram och god fortsättning! 🌟

Scener ur ett vardagsliv

På väg hem från föris. Liten somnar inte, måste åka vagn ett tag till. Stor vill prompt gå, hunden måste bajsa. Funkar tills stor rymmer åt ett håll o hund drar åt ett annat. Liten blir ledsen så fort vagnen är stilla. Stor tvingas åka vagn. Jag, som promenerat i 1,5 h, kissar på mig pga brottningsmatchen. Går vidare. Lugnt i två min. Då vill hunden hem. In med hunden, då står vagnen still och liten blir ledsen. Går vidare. Liten somnar till slut, så vi går in, han vaknar. Jag upptäcker att jag visst lagt två After eight i jackfickan, det är en enda klump av mobil, choklad, mynt, nycklar, mint & headset. Stor vill ha iPad o fika, liten får sitta i sjalen i hopp om sömn. Jag går runt o vaggar samtidigt som jag försöker tvätta rent tekniken igen. När det nästan är rent igen tittar jag på stor, som har spillt mjölk över hela sig – och paddan. Liten vägrar somna. Hunden går mig på fötterna (och nerverna). Ridå. 

Idag rullade Beppe från rygg till mage för första gången, så det blir ju inte lugnare framöver…

Tur att de är så gulliga! 

4 månader på en läskig dag…

Jag får nästan panik vid tanken på Trump som president! Vad händer med världen våra barn ska växa upp i?! Så satans läskigt. Men det ger ju lite hopp iaf att se USA-kartan med statistik över hur de unga har röstat, då hade Clinton vunnit stort och en kvinna fått styra för första gången.

Även om vi föräldrar haft en trumpen morgon så gäller det inte Beppe. Han är glad som en speleman, världens charmigaste lilla bebis. Fast inte så liten iofs; 68,5 cm och 8,45 kg visade det sig på BVC idag. Han följer sin kurva perfekt vilket känns fint.

Jag helammar fortfarande, vill fortsätta med det några månader till, fast kan nog inte låta bli lite smakportioner. Ev testar vi gröt också, bara för att veta att vi har ett alternativ om det behövs (så jag kan få åka iväg själv en stund).

Shit vad jag älskar den här lilla parveln!

❤️

Mina sämsta sidor

Jag är så jävla less och trött och frustrerad  och förbannad att jag nästan skakar. Eftersom barnmisshandel inte är något jag vill utöva så måste jag istället skriva av mig. Ggggrrrraaaaaahhhj!#^%##£!!!
Det som triggar mig att känna såhär är när Svante stretar emot och vägrar sova middag. Det är fanemig inte lätt att få två små att sova samtidigt, det säkraste sättet är att gå ut med vagnen. Men när jag promenerat i 75 min och lillebror somnat och vaknat och somnat igen utan att storebror är i närheten av att somna så är det lika bra att ge upp. Han bara pratar och stör och vägrar lyssna. Det pressar mig då jag är rädd att det ska eskalera och väcka Beppe.

Istället gick vi in i hopp om att få Svante att somna i sängen, men det förutsätter att lillebror sover i vagnen. Men icke. Trots tusen hyssjanden så vägrar storebror att va tyst så självklart vaknar lillebror. Så jag skiter i sovandet idag. Nu sitter vi i soffan och kollar på gamla Tintinavsnitt. 

Konsekvensen blir att jag inte får något andrum alls idag, vilket jag behöver för att orka. Vill ju orka leva och inte bara överleva under föräldraledigheten. Jag mår inte bra om jag inte får möjlighet till att göra nåt för mig själv, jag har massor jag behöver göra men som får stå åt sidan. Typ söka jobb och utbildning, göra knip/mag/ryggövningar. Inga extrema glammigheter alltså. Det skulle jag också behöva förresten. Och visst gör jag saker, men inte tillräckligt. Istället tröstäter jag pga understimulans. Klockrent!

Vad gör ni när ni känner att smockan hänger i luften? När frustrationen tar fram ens allra sämsta sidor och en typ vill lämna barnen i skogen och springa iväg?

Nä, nu ska jag sanera bajs, tredje gången på ett liten stund. Får se det som meditation, haha!

Får man grina…?

Får man grina när det ser ut såhär i hela jäkla huset? Alltså typ 200 kvm kaos.

Och såhär såg middagen ut. Resterna av den. Bjudmiddag som även skulle mätta grannen och hennes barn. Det ska föreställa bananpannkakor ifall nån undrar. Ett infall jag fick eftersom vi kokade äppelmos. Dåligt infall, dålig idé att göra nåt så husligt med fler barn än vuxna hemma och jag får springa genom hela huset och klättra på stolar för att abrupt stänga av brandvarnaren som självklart gick igång när jag försökte steka middagen. Middag åt två trötta tvååringar, en gravid och en trött ammande. Ett sällskap med stooooora marginaler vad gäller blodsocker på kvällstid, moahaha. 

Jag brukar skratta när allt går fel, men just ikväll orkar jag inte skratta. Jag orkar inte, det är liksom övermäktigt idag. Tur att det är ny dag imorgon.

Sa jag förresten att Svante verkar ha fått Svinkoppor?! Så han måste troligen stanna hemma resten av veckan…

PS. Äppelmoset blev iaf gott!

Vardagen tar form

Det har gått mycket fortare och smidigare än jag trott att få till en vardag som funkar. Det enda som känts jobbig är, som jag skrivit om tidigare, att få Svante att sova middag när jag är själv hemma. Men idag lyckades jag mirakulöst nog att få båda barnen att somna samtidigt, så jag kunde få blunda själv dessutom i en och en halv timme! Mäktigt stolt och nöjd över detta.

Att jag lyckas skriva är för att den minsta sover i vagnen medan den lite större badar balja. Själv sitter jag mitt emellan dem, på toaletten, haha! 

Beppe blir förresten snabbt större. Över en dag behövde han storlek 62, inte så konstigt visade det sig på BVC i tisdags då han hade gott upp 1,15 kg på 19 dagar! Gah! Och det på typ 60% amning och resten ersättning. Så nu väger han 6 kg och är 60 cm lång, min gullunge.

Nu knorras det i vagnen och i den i badet blir väl russin om jag inte avbryter 😉

Kram!

1 månad

Idag är vår älskade lilla Beppe 1 hel månad! En intensiv månad, första halvan var väldigt jobbig och varje dag var lång medan andra halvan passerade i hundra knyck.

Han är världens snällaste bebis, lugn och cool och blir sällan så ledsen så han skriker. Men nån gång varje dag, oftast på kvällen, får han ett panikutbrott som varar i några sekunder. Blixt från klar himmel, han kanske drömmer, låter hjärtskärande men går över fort när man tröstar.

Ljud störs han inte av, är väl van redan från magen då han ständigt hörde musik, storebror och hund. Sover sig igenom det mesta dagtid, tyvärr på bekostnad av sina föräldrars nattsömn. Inatt åt han vid 02 och jag tror vi slocknade först efter 05, så imorse var jag inte så pigg. Det är den största skillnaden med barn nummer två – det finns ingen tid att ta igen sig på. Kan bli slitigt om nätterna inte blir bättre snart.

Äter gör han var tredje till fjärde timme, maten kan dock ta lite tid eftersom jag ammar först och ger på flaska efteråt om han inte blivit så mätt så han somnat. Han får själv visa när han är hungrig och det funkar bra,

Vi är galet kära i lillebror, han är helt ljuvlig och vi kan inte riktigt fatta att vi fått två friska och så fina ungar! Även Svante verkar kär! Jag försöker njuta av nuet även om det är påfrestande såhär i början, men samtidigt kan jag knappt bärga mig inför framtiden. Är så nyfiken på vem Beppe är och hur bröderna kommer växa tillsammans.

Första vardagen

Idag började M jobba igen så jag har haft min första riktiga vardag själv hemma med två barn och en magsjuk hund. Och jag överlevde! Men nu är jag lite trött och drömmer redan om nästa vår eller när vi nu byts av jag och M, haha. Hemmafru är inte min melodi…

Men dagen har överlag varit riktigt bra. Jag har lyckats ligga steget före så att det har funkat att få ihop mat, amning, blöjbyten, mellanmål, hundpromenader och lek. Jag är nöjd över att jag fått ihop det och samtidigt haft rätt trevligt.

Det enda som var riktigt kämpigt var middagsvilan. Det tog 1,5h att få Svante att somna, jag gjorde vad jag kunde för att ge honom närhet och uppmärksamhet men Beppe behövde äta en flaska samtidigt och bajsade såklart också så det var väldigt svårt att räcka till. Det gjorde att allt spårade ur så Svante började provocera (eller vad jag nu ska kalla det) så jag var tvungen att ryta ifrån flera gånger, sista gången blev han jätteledsen och jag var desperat med dåligt samvete. Beppe fick då klara sig själv i nestet en stund, smackande oxh fortfarande inte helt mätt, så jag kunde hålla om Svante ordentligt tills han blev tröstas och äntligen somnade. En riktig pers. Men som tur är så kommer Svante sova på föris tre dagar varje vecka, och förhoppningsvis vänjer vi oss alla med de nya rutinerna snart.

De nya rutinerna kräver dock sin kvinna, jag behöver ha ork både fysiskt och psykiskt för att få en dräglig höst. Min rygg har sagt ifrån de senaste dagarna vilket skrämmer mig lite, så jag försöker komma igång att träna upp den. Varje fm måste jag försöka få till lite rygg- och magövningar, vad som helst bara det blir nåt. Situps klarar jag knappt alls, men jag fixade faktiskt plankan i 1 hel minut idag. Hoppas verkligen jag kan lyckas vända detta i tid nu.

När båda barnen senare sov, en på mig och en ätandes på mig, och jag låg i sängen som en svettig varmkorv så kunde jag ändå inte låta bli att le. Mina barn, mina underbara små pojkar, tänk att jag får vara deras mamma. Det är värt allt och lite till! 

Sjukt nervös – men det gick bra!

På väg till sjukhuset, snart får vi får dom. Så känns det iaf. Jag har ammat och ammat och Beppe är inte slö iaf. Men visst är han gul. Jag räknar med att bilirubin har stigit men hoppas innerligt att det inte är så högt att han måste sola.

Mina föräldrar kom igår kväll, på min inrådan, så de passar Svante och går ut med hunden. Det underlättar, speciellt efter den här natten då vi knappt fått sova alls och försov oss. Vaknade 25 min innan vi behövde åka(!)

Oavsett besked idag så är jag glad att M är med mig idag, även inne hos läkaren, så vi kan tackla allt tillsammans. Han är mitt allra största stöd i allting, och jag hans, och det blir extra tydligt nu.

Håll tummarna för att vi får åka hem tillsammans idag!

————

Det gick bättre än jag hoppats, lättnaden är enorm! Bilirubin hade stigit så de tog ett blodprov (vilket gick lätt tack o lov). Provsvar fick vi på tio minuter för de hade en maskin sköterskorna kunde använda till analysen, vi trodde de skulle behöva skicka till lab och behöva vänta nån timme på svar (för så var det på lilla sjukhuset med Svante). Men glädjande nog var värdet rätt långt under solgränsen så vi fick åka hem igen. Dock ska vi tillbaka på lördag för ny koll, och då hoppas vi att värdet är lägre och inom lågrisk. Vikten var jättebra, +0,8 hg på två dygn, så skönt att få ett kvitto på att amningen funkar även om det gör ont.

Jävla bilirubin!

På väg hem från sjukhuset, bara överleva projektet att passa en tid fem mil hemifrån med två små barn och sedan underhålla en tvååring på ett sjukhus och få i alla mat är värt ett pris av nåt slag.

Vi hade återbesök för lite rutinkontroll samt ny lyssning på Beppes hjärta. Det svaga blåsljudet fanns kvar men var ofarligt enligt hjärtläkaren, det känns tryggt att tre läkare nu lyssnat och kommit fram till samma sak. Däremot börjar Beppe bli gul, bilicheck visade visserligen på ett lågriskvärde så de tog inget blodprov, men vi måste dit igen på torsdag för ny koll.

Jävla bilirubin! Det ställde verkligen till allting den första tiden med Svante, hans gulsot var så långdragen så vi typ slog rekord i antal soltimmar på BB. Inget rekord man vill ha! Är skiträdd att det ska bli samma veva med Beppe, fast på ett större BB som är helt opersonligt och inte alls lika tryggt och bekvämt att vara på som förälder. 

Nu blir det strikt amning var tredje timme. Nåt som redan tangerats då vi inte ens kan hinna hem i tid. Men vad ska man göra, vi måste alla äta och gå på toa etc. Amningen gör mig väldigt pressad, för det gör så satans ont! Och det är knappast lättare att slappna av när man har press att det måste funka nu eftersom det är bästa botet mot gulsot. 

Det här med att fylla kylskåpet och gå ut med hunden får vi inte ihop just nu. M kan inte lämna mig själv med två barn nu, jag klarar inte det. Så jag har SMSat mamma att de gärna får hälsa på nu för vi behöver hjälp. Men de har ju 40 mil att åka.

Och ovanpå detta ett sjuhelvetes hormonsvall. Men jag kunde bajsa imorse för första gången på fyra dygn, man får va glad för det som funkar!