Vecka 39 – otålig

Ny vecka igen, såhär länge har jag aldrig varit gravid förut, och jag börjar bli otålig. Blev lite peppad tidigare när jag började få förvärkar igen, typ tio gånger på en och en halv timme. Känns ju som att det närmar sig lite iaf. 

Men även fast jag är otålig och vill att det ska dra igång så är jag samtidigt lite skraj. Hur ska jag orka, tänk om jag får panik av smärtan etc. Och hur ska Svante känna ifall vi måste dra i all hast på nån obekväm tid?! 

Jag hoppas att det drar igång på dagtid, vill inte behöva tveka och vela mitt i natten om vi ska ringa hit barnvakt eller ej. Allt känns liksom läskigare på natten.

Nä, nu blir det dusch och sedan vila. M och Svante sover middag nu så det ska även jag passa på att göra.

Avslutar med en bild från gårdagens utflykt, Svante gillade sandlådan. Han ska få en liknande här hemma bara vi får sanden levererad nån gång (fraktbolaget krånglar).

Är det inte dags än?

Visst, jag är bara i vecka 38, men det känns lite som att jag gått över eftersom jag födde Svante i början av samma vecka. Har liksom varit inställd på att det kan bli när som helst så jag börjar bli redo. 

Hur det är att gå över tiden två veckor på riktigt vill jag inte ens behöva veta. Jag fasar väl inte för det, lite starkt ord, men jag vill verkligen inte behöva gå över.

Jag har haft rätt mycket sammandragningar idag, men det är inget nytt. Inga förvärkar, fast just nu är det kraftigare drag i magen än innan. Hos BM i torsdags såg allt bra ut, huvudet var dock lite ruckbart fortfarande. 

Nu har M semester och Svante sommarlov. Själv har jag några små jobbgrejer som vore bra att få undan, men det är ingen panik. Så nu kan vi pyssla på i lugnt tempo i väntan på Limpan. Men det är ju så tråkigt att vänta! 

Mvh /bortskämd ☺️

Check på checklistan!

Bara trettio dagar kvar nu, galet! Så det känns väldigt skönt att jag igår kväll kunde pricka av det sista på checklistan i min app, det var två amningströjor som kom på posten samt att M köpte en amningskudde i nyskick som jag hittade i en grupp på FB för bara 80kr – perfekt! Självklart finns det massor kvar att fixa här hemma, men vi hinner det vi hinner.

Häromdagen skrev jag till slut en förlossningsplan som jag läste högt för M innan jag lade ner den i BB-väskan. Den går i stora drag ut på att jag hoppas kunna göra som förra gången och klara mig med profylax och lustgas då jag är lite rädd för att få epidural samt att min stora rädsla är att spricka mycket och behöva sys mycket, händer det så måste de verkligen se till att jag är tillräckligt bedövad för det var jag inte sist så då fick jag lätt panik!

Till midsommar går min svägerska på semester vilket känns väldigt bra tajmat, då har hon möjlighet att komma till oss och passa Svante och hunden även om det drar igång mitt i natten.

Just nätterna börjar bli lite läskiga för min del nu. Om jag blir väckt så har jag svårt att somna om, antingen sparkar det för mycket eller för lite i magen, jag är tung, varm och otymplig och tankarna bara snurrar i huvudet. Så jag hoppas att den dagen det är dags verkligen är på dagtid så jag känner mig lite piggare och starkare. Eller, egentligen vill jag bara slippa att vara osäker på om det är på G eller inte mitt i natten, slippa att vela.

Nu när alla praktiska inköp är avklarade så ska jag äntligen få lyxa till det, i em ska jag på pedikyr & manikyr! Som jag längtat! Ville ju göra det innan Svante föddes men han kom så tidigt så jag fick avboka min tid. Men den här gången ska det alltså bli av! Extra lägligt då vi är bjudna på poolparty imorgon, då slipper jag gömma mina fötter (som jag liksom inte riktigt når utan att få kräkreflexer av ansträngningen). 

Oh Happy Day!

Jag ger upp!

Ställde klockan på sju för att ringa och få en telefontid hos KK. De ringde upp en timme senare, trevlig BM, dock fick jag inte ut ett dyft av samtalet. Ingen tid för UL och inte ens några lugnande ord.

Istället hakade hon upp sig på att vi varit på det större sjukhuset när vi gjort KUB, och menade att det var bättre att jag ringde till dem istället. Men det känns ju helt hopplöst. Jag har absolut ingen ”etablerad kontakt” med dem, vi har varit där en enda gång och det var väldigt opersonligt.

Ringde såklart, men efter åtta så fanns ju inga telefontider kvar…

Det enda som återstår nu är väl att försöka boka om den tid vi redan fått för RUL, men då måste jag ha min bankdosa för att logga in på mina vårdkontakter och den har jag på kontoret. Dock ytterst tveksamt att det finns nån tid kvar den här veckan.

Moment 22…

Återvändsgränd

Imorse ringde jag för att få telefontid hos vår barnmorska, men hon hade semester idag (kanske är det sportlov nu så hon är ledig hela veckan, vet inte). BM hänvisade till sina kollegor i grannkommunen så jag fick ringa dit istället. Där fick jag i alla fall en telefontid.

När den nya barnmorska ringde upp mig så berättade jag att jag varit orolig ett tag, även om jag inte har någon konkret anledning att vara det för. Hon ifrågasatte inte det, skönt, men däremot fanns det inget hon kunde göra. För enligt henne var det inga barnmorskemottagningar som kunde göra ultraljud (är det så överallt eller bara på små orter?!) och deras utrustning för att lyssna på hjärtat var inte tillförlitlig när man var så tidigt gravid som jag. Tidigt, hmnpf, jag tycker att det är hyfsat långt med 18 veckor, men tydligen inte. Det är långt ifrån säkert att de kan höra några hjärtljud ännu.

Så det är alltså ultraljus som gäller, och då måste man ringa direkt till kvinnokliniken och berätta samma sak igen och be om ett UL. BM kunde inte hjälpa mig att boka tid där, så jag fick ringa själv. Inte helt oväntat så hade KK inga telefontider kvar idag eftersom klockan hade hunnit bli halv elva. 

Så nu vet jag inte om jag ska försöka igen eller ge upp. Om jag får en telefontid imorgon så lär jag ju ändå inte få någon tid för UL förrän på onsdag tidigast. Kanske lika bra att bara vänta till vi har RUL om 8 dagar…

På väg uppåt

De senaste dagarna har jag varit helt ur form. Feber, hostat så jag kräkts och hjärnan full av snor. Så jag har varit hemma och vilat mig hela veckan, vilket är något nytt för mig som egenföretagare. Men det här med sjukskrivning skippar jag som vanligt, orkar inte ens sätta mig in i det.

Men inatt sov jag faktiskt rätt bra. Så idag mår jag bättre igen och hoppas och tror att det ha vänt nu. Skönt det, vill inte dra på mig lunginflammation på kuppen.

Med energin återvänder även hoppet. Även om jag är långt ifrån frisk så vill jag försöka göra nåt vettigt idag iaf, typ rensa bort lite prylar. Varje sak som kommer på plats är en liten seger, små små steg åt rätt håll. Annars blir det mest OS och några korta hundpromenader i blötsnön.

Är fortfarande lite orolig över Bumlingen, längtar till RUL med skräckblandad förtjusning. 11 dagar kvar nu.

Magen och Malmö

Sitter på tåget till Malmö med M, lyxar med första klass idag. Skönt att komma bort en sväng och bo på hotell. Vi ska träffa en vän till mig idag och imorgon drar vi till Köpenhamn (med vännen) och kollar på Haim!

En perfekt helg helt enkelt. Om jag bara håller mig frisk, har känt mig misstänkt hängig senaste dygnet. Tar dubbla alvedon och hoppas på det bästa.

Men egentligen är det mest magen jag bekymrar mig för. Det känns inte som att den växer(!) Antar att det är väldigt individuellt men det är ändå svårt att slå bort oron helt.

Tror jag ska ringa barnmorskan på tisdag (bökigt att ringa från Köpenhamn på måndag tänker jag) och fråga om råd. Helst vill jag få några lugnande ord och hjälp att fixa ett extra UL samma vecka. Hoppas verkligen att det går att ordna. Vår BM gör inga UL vad jag har förstått, men hon kanske kan fixa en tid på sjukhuset. Det känns jobbigt att vänta nästan tre veckor till på RUL i ovisshet.

Men nu ska jag försöka koppla bort oron och njuta av Malmö, bara tåget kommer fram…

Kram!

Nu spökar det

Det är väl den här tiden som kallas spökveckor? Vecka 17 gick vi in i häromdagen. Jag äter piller mot illamåendet, som visserligen avtagit rejält men ändå lurpassar och dyker upp när det minst passar, och är fortfarande trött. Men i övrigt känner jag ingenting.

Idag fick jag för första gången på flera veckor obehagskänslor över hur Bumlingen egentligen mår därinne. Har den slutat växa? Lever den? Det är svinläskigt att inte veta. Jag som klarat det så bra utan att oroa mig sedan KUB-testet. Men nu känns det lite jobbigt igen. Ständigt denna oro.

Borde inte magen börja växa nu? Ser andras magbilder i typ samma vecka och då ser de så himla gravida ut. Det gör väl jag också om jag blåser ut magen, då ser jag ut att vara i 7e månaden. Men inte om jag slappnar av, då är magen bara fluffig. Jag har ju några extrakilon redan från start så på mig lär det ju inte synas så tydligt som på smala där det blir uppenbart direkt. 

Jag nojar mig säkert i onödan, men måste ändå få önska att magen ska växa snart och bli lite hård så att det känns på riktigt. Längtar verkligen efter RUL nu, men jag får vänta 19 dagar till.

Annars har dagen varit bra, jag har simmat igen, tre gånger på tre veckor så nu är jag faktiskt igång. En gång i veckan har jag satt som grund, och blir det mer så är det en bonus, men jag kan inte pressa in högre krav än så känner jag. Och båda mina ångestuppdrag är godkända och avslutade nu, så galet skönt!

Inatt sover jag själv med hunden i huset för första gången. Känns lite speciellt, men inte alls så läskigt som jag förr trodde att det skulle vara, och i det här fallet är jag inte lika rädd för spökandet. Vågade mig tillochmed runt hela byn i mörkret, iklädd reflexväst (även hunden har en numer!) och pannlampa, skogen lyckades inte skrämma oss ikväll.

M har spelning med bandet och sover i stan inatt, så jag får sköta husbestyren själv. Eftersom vi eldar med pellets så innebär det att jag måste hålla koll så att pannan går (den börjar bli till åren nu och vi ska snart byta till en som sköter sig själv mer) och jag var tvungen att skrapa ner massa pellets till skruven då det annars fastnar på kanterna i förrådet och då riskerar pannan att stanna under natten. Det blir så när förrådet börjar ta slut nämligen. Inga konstigheter med det, bara att jag måste ha mask på mig eftersom det bildas giftigt damm när man rör runt i pellets, och det får man som gravid inte andas in. Viktigt att veta alltså.

Det blir en tidig kväll för mig och hunden. Ska nog krypa ner i sängen och läsa redan nu. God natt!

Fyrtio procent

Jag har fortfarande svårt att greppa att jag faktiskt är gravid. Men det känns så roligt när M pratar med ”Bumlingen” i magen.

Vi har kollat på barnvagn och nästan bestämt oss (det står mellan Kronan Duo/S och Bugaboo Buffalo) men inget annat har vi vågat oss på. Inte ens ett gosedjur har vi handlat än.

Om tre veckor är det dags för RUL. Efter det så kanske vi vågar handla nåt.

Men att det redan har gått 40% av graviditeten känns ofattbart. Jag tror jag kände fladder i morse, annars märker jag mest av att jag går på typ 40% av min kapacitet.

Trött, tröttare, tröttast det är jag det. Men glad, väldigt glad.

Inskrivna och klara

Nyss hemkommen från vårdcentralen och inskrivning hos barnmorskan. Känner mig gladare och piggare än på länge, är väldigt nöjd med vår BM. En stor fördel med att bo på en liten ort är att vi alltid får träffa samma BM vilket känns väldigt tryggt. Läste nån annan blogg där de alltid fick träffa ny personal, det lät väldig jobbigt och osäkert.

Vi, eller främst jag, fick massa hälsofrågor och de tog massa prover. Jag skrev ned det vi fick veta idag, vill försöka lära mig mer och kunna jämföra själv.

Blodtryck 105/70
Protein i urin OK (hög protein indikerar annars havandeskapsförgiftning)
Blodsocker 4,2

Alla andra prover dröjer och BM ringer bara ifall det är nåt som avviker.

Vi fick även kolla Hepatit C, frivilligt, men lika bra att veta tänkte vi. Tydligen bara vissa Landsting som kollar detta i något slagit forskningsprojekt.

Jag sa att jag varit väldigt trött och låg, hon tog det verkligen på allvar. Om jag inte mår bättre om några veckor så måste jag ringa och få tid hos kurator eller psykolog. Tydligen är det vanligt att om man är deprimerad under graviditeten så blir man det även efter förlossningen. Läskigt.

Men jag tror inte att jag är deprimerad utan mest att jag är trött, lite orolig och oföretagsam. Blir jag bara lite piggare så tror jag att det vänder, jag mår ju mycket bättre när jag orkar jobba och fixa.

På måndag är det dags för KUB, vill bara ha det gjort och få veta. Idag känner jag iaf mer förväntan än oro. Sedan blir det ny väntan i cirka fem veckor till RUL. Spännande!

Idag känns som en bra dag, äntligen!