Nedtrappning och matlust

Efter en välbehövlig nätpaus så tänkte jag lämna en kort uppdatering.

Julen hos mina föräldrar var jättefin, vi saknade dock snön väldigt mycket. Fast jag hade nog inte orkat åka så mycket pulka ändå, för jag har varit väldigt trött.

Illamåendet ökade på julafton när vi gick in i vecka 9+0, och det enda jag kunde få i mig av julbordet var kokt potatis och gräddfil. Lyxigtmat!

Vägde mig på julen, vi äger ingen våg så jag har inte vägt mig sedan vi gjorde FET. Blev lite förvånad över att jag gått ner 2-3 kg sedan dess. Å ena sidan är det bra då jag behöver bli av med mer än så, är lite rädd att jag ska gå upp tokmycket och väga 100 pannor och inte orka röra på mig.

Men vikten fick mig även att inse hur otroligt lite jag lyckas äta. För tränat har jag ju inte gjort än. Så jag bestämde mig för att testa Postafen mot illamående. Till min stora glädje funkade det! Jag kunde äta mat och tycka om det igen! I två dagar.

Igår så kräktes jag ändå. Men jag hoppas innerligt att pillret hjälper idag eftersom vi ska laga trerätters till 10 pers hemma hos oss idag.

Är lite stressad över att hemmet ser ut som ett bombnedslag och jag är toktrött och M somnade med feber igår. Men det blir vad det blir. Det känns skönt att alla vänner som kommer vet om att jag är gravid och hur vi har kämpat. Så de är nog förstående när jag somnar på soffan innan klockan är åtta…!

Idag är det ny vecka igen (10+0!) och jag tar mina sista piller, har trappat ned i 8 dagar. So far so good. Vill börja det nya året utan medicinerna. Känns bra på nåt sätt.

Gott nytt år till er, jag hejar på er alla att 2014 är då det händer!

Bara två dagar kvar med medicin

Eftersom vi har gjort en frysåterföring (FET) i stimulerad cykel så har ju jag fått ta Femanest (4 piller/dag, 2*2) och Lutinus (3*1 / dag) i snart två månader för att stötta kroppens egna hormoner.

Medicinerna ska jag ta till vecka 8+6, alltså imorgon är sista dagen. Det ska bli väldigt skönt att slippa allt som har med Lutinus att göra!

Men, jag har en fråga ifall det är nån som har gjort samma metod. Läkaren sa att jag kan sluta direkt, men jag är lite orolig att jag ska börja blöda om jag slutar så tvärt. Vill verkligen slippa det på julafton!

Så jag funderar på om jag istället borde trappa ned. Läkaren sa att jag kunde ta ett piller av varje om jag ville, vet dock inte i hur många dagar. Någon som har testat att antingen sluta tvärt eller trappa ned?

Det lutar åt KUB

Efter samtalet om KUB så blev jag sjukt nervös. Kunde inte sova på natten, tankarna bara snurrade.

Jag vet fortfarande varken från eller till. Det enda jag vet är att jag har så svårt att förstå att vi väntar barn överhuvudtaget. Jag har ju drömt om att bli gravid i flera år, att det förhoppningsvis slutar med ett barn har jag sällan tänkt på. För det har känts så overkligt långt borta.

De gånger jag har drömt om barn har jag sett en treåring rulta runt i huvudet tillsammans med M.

Jag + bebis har jag nog aldrig tänkt på.

Så det blev lite av en chock för mig att börja tänka på det här seriöst. På riktigt. Vad väntar oss? Vad kan ske (bortom missfall och sånt)?

Av den här anledningen behöver jag nog varje undersökning jag kan få. För att förstå och våga tro på det här.

Så det lutar åt KUB. M verkar vilja göra det och förhoppningsvis får vi ett lugnande besked. Om inte så är det nog bra att vi vet att det kanske inte blir helt lätt.

Om jag hinner imorgon så ska jag nog ringa och boka tid. Nästa milstolpe.

Tusen tack för era kloka kommentarer!

Dags att ta ställning till KUB

I förmiddags var vi på vårdcentralen för Frejasamtal, det är något namnpåhitt för vårt län tror jag. Det handlade alltså om fosterdiagnostik. Barnmorskan kunde knappt varit sämre påläst, och hon tappade mitt förtroende redan när hon ropade upp oss i väntrummet. Hon ropade bara mitt namn, trots att det var ganska uppenbart att även M var med (endast vi i väntrummet), så då lade jag till hans namn så hon fick rätta sig.

Informationen var extremt kortfattad och mina frågor om statistik och ren fakta kunde hon inte svara på. Helt inkompetent enligt mig. Om BM är ens yrke och man gör den här typen av samtal varenda vecka, hur kan man då inte se till att vara inläst på aktuell forskning eller åtminstone veta var man snabbt kan kolla upp det?! Jag kan ju knappast varit den första som frågade efter lite siffror?!

Frågan är ju nu om vi vill göra KUB-test eller inte (BM trodde att B i förkortningen stod för blodprov, när det tydligt står för biokemi enligt faktabroschyren vi fick med oss). Vi pratade lite kort i bilen om det och kom väl fram till att vi nog ska göra KUB men att det ska jävligt mycket till om vi över huvud taget ska göra fostervattensprov.

Visst vore det skönt att få undersökningen gjord och få svar på att allt ser bra ut, det lilla man kan se så här tidigt. Men om vi får ett dåligt besked, vill vi ens veta det? Jag är tveksam. Vi vill ju inte ens veta könet, utan ta hen som hen kommer oavsett.

Just KUB handlar ju enbart om kromosomavvikelser, men det finns ju mängde med andra fel som man inte ens kan upptäcka även längre fram. Defekter som jag kanske hellre vill förbereda mig på, som hjärtfel och dylikt.

Får nog fundera nåt varv till på detta.

Hur har ni andra tänkt som nyligen valt/valt bort KUB?

Vecka 9 (8+0) – Nya rutiner

Ny vecka och nya vanor. Jag njuter av att gå in i en ny vecka, varje dag utan blödningar är ett steg mot nästa milstolpe – vecka 13 och andra trimestern. Lite mer hopp för varje dag som går.

Senaste veckan har jag varit väldigt trött, har kanske snittat 1,5 timme effektiv arbetstid varje dag. Tur att jag har möjligheten att göra som jag vill utan att behöva sjukskriva mig eller krångla med någon chef. Däremot finns det ju ingen annan som kan hoppa in och göra jobbet åt mig, så högarna växer sakteliga.

Förutom att jag helst vill sova hela tiden så har jag svårt att äta. Min nya rutin är att göra en nyttig och god blåbärssmoothie till frukost eftersom jag inte kan äta smörgås eller ens vill dricka te. I morse fick jag dock upp den en halvtimme senare. Hoppas inte att det är ännu en ny rutin, att jag ska kräkas varje dag. Hittills har jag klarat mig med att ständigt ha en diffus känsla av illamående och svårt med aptiten.

Idag har jag lyckats få i mig (och behållit) följande: en bärry yoghurt, två tallrikar aprikoskräm, en liten burk pringles lättsaltade chips, vatten. Det var de enda sakerna jag kunde förmå mig att köpa på ICA vid lunchtid. Hej då kostcirkeln!

Faran över för denna gång

Tack för alla tummar, de hjälpte, för vi fick se ett tickande hjärta idag igen. Nu kan vi slappna av lite igen.

Är så matt nu, orkar inte alla dessa vändningar. Då tror jag ändå inte att jag är vidare nojig, varken jag eller M skrämmer upp oss i onödan. Men när det blev mer rikligt med blog med klumpar i så gick det inte att vifta bort.

Klockan 10 var tiden vi fick på kvinnoklinikens akut, men det dröjde två timmar till innan vi fick träffa läkaren. Då hade blödningen slutat. Hjärtat tickade och embryot hade vuxit från 9,1 till 10,6 mm sedan i onsdags. Läkaren kunde även se en blodansamling i livmodern på 7 mm, så det var nog därifrån blödningen kom, och ev kommer att fortsätta. Läkaren sa att det var rätt vanligt men att om det blev klumpar igen så var jag välkommen tillbaka.

Hoppas innerligt att vi slipper blod nu ett tag, önskar en vit jul mer än någonsin!

Mot akuten

Vilken jävla pers det här är, vet inte om jag orkar fler vändor.

Så fort vi slappnat av och börjar tro på det här, att det verkligen ska fungera. Vi har sett ett hjärta och varit hos mödravården och jag firade med att köpa en nyårsklänning där magen får plats. Ja, då vänder det direkt.

Började blöda färskt blod vid 23 igår. Ingen flod men mycket mer än tidigare småskvättar. När det kom ut koagulerade klumpar så blev jag helt tom. M blev blek.

Jag var så himla trött så jag somnade ändå, M har nog inte sovit så mycket däremot.

Vid 02.30 gick jag på toa igen, bara en liten fläck i bindan. Pust. Lite hopp.

07.15 mer blod, dock tror jag att det är gammalt då det är brunare.

Ringde kvinnoklinikens jour och BM sa att jag fick komma in till 10 men att de inte kan gör något. Nej jag vet, men vi måste få veta. Slår hjärtat eller inte?!

Jag hatar det här, så satans jävla mycket. Just nu är jag mest arg och tom. Tror jag måste kräkas.

Snälla håll tummarna!

Hälsosamtal

Idag var vi på mödravården för första gången. Det kändes väldigt nytt och konstigt eftersom vi nyligen har flyttat till en ny kommun som vi inte är så bekanta med och därmed fick använda GPS för att ens hitta till vårdcentralen.

Stället kändes rätt deprimerande, men det gör väl alla vårdinrättningar i det här tövädret. Barnmorskan kändes däremot bra. Idag var det hälsosamtal som stod på agendan. Det enda som var nåt att prata lite om var det faktum att jag är vegetarian, och huruvida linfröolja är ett bra komplement till omega-3 istället för fisk. Vi fick inget svar utan BM hänvisade oss till Livsmedelsverkets hemsida.

Det enda som var nytt för mig var att jag inte får vara i närheten när vi fyller på pellets i tanken, för då frigörs en giftig gas. Vi eldar med pellets i huset men köper på bulk, så det är inga säckar att hälla.

Jag förundrades även över att alla besök är gratis! Till och med sjukgymnastik ifall jag behöver det. Extremt lyxigt ju. Vi har dessutom två besök till inbokade, redan nästa tisdag ska vi tillbaka på Frejasamtal och prata fosterdiagnostik. Det lär också bli något nytt. Vi kan ju ingenting om den hör världen och jag tror fortfarande att jag väntar ett djur, kanske en valp.

Efter besöket lyssnade vi på Musikhjälpen i bilen (vi följer det slaviskt). Kontrasten kunde inte varit större när Bianca Kronlöf rapporterade från Bangladesh om hur fruktansvärt det är ställt för alla unga kvinnor (ja barn snarare) som är gravida där. Jag hade svårt att hålla tårarna borta. Så idag har vi önskat fler låtar och skänkt en minnesgåva till Läkare utan gränser.

Lilla hjärtat slog!

Undersökningen tog bara två minuter, men läkaren kunde snabbt konstatera att allt såg bra ut. Fostret är nästan en centimeter och hjärtat blinkade sina slag på skärmen! Vilken lättnad!

Beräknad födelse redan till den 27 juli!

Overkligt, underbart och skitläskigt!

Tusen tack för allt stöd, pepp, råd och tummar. Ni har varit ett ovärdeligt stöd!

Kram!

Vecka 8 (7+1) – Snart vet vi

Börjar bli nervös nu. Kl 11.15 har vi tid för vårt första officiella graviditetsultraljud på sjukhuset.

Jag har varit lugn och trygg senaste veckan, eftersom jag mått illa till och från och fick ryggskott så har huvudet varit fullt av det. Fullt upp med att klara av dagen.

M påpekade att det bar länge sedan vi tittade på appen där man ser hur stort fostret är i magen från vecka till vecka. Jag förklarade att jag inte ville tänka på det, kände mig mest äcklad av bilderna just nu. Konstigt kräkmagad på nåt vis.

Men nu börjar jag bli nervös, lever hallonet där inne? Tickar hjärtat? Kommer vi få klara besked eller hamna i limbo igen? Jag är rädd för ett ‘vänta och se’-besked. Är fruktansvärt rädd för att falla nu, klarar nog inte att hantera om hoppet rycks bort från oss. Hemska tanke.

Nej, nu måste jag sluta grubbla och duscha istället. Vill ju vara lite fräsch denna stora dag. Vår första stora milstolpe på den här sidan plusset. Håll tummarna snälla!