19

Svante 2 – Beppe 0

Idag kl 12 på Svantes födelsedag föddes lillebror Beppe! 53 cm och 3815 gram, mjuk, söt & välmående!

Vi mår alla bra även om det var en pers för mig. Allt gick bra enligt BM men jag hade inte samma kontroll som sist och blev väldigt rädd när det väl tog fart. Efter en segdragen natt så tog de hål på hinnorna och då hände liksom allt på tre intensiva timmar. Då var jag redan väldigt trött efter ett dygn utan sömn och hängde nog inte med i tempot och fick svårare att hantera smärtan. 

Men nu är det gjort, och jag är sjukt lycklig över det! Och vi är såklart galet lyckliga att Svante fått ett syskon, dock väldigt knasigt att de fick samma födelsedag – det lär de ju hålla emot oss resten av livet 😂

Nu längtar jag efter sömn och att få åka hem så snart det känns stabilt nog. Vill gärna lyckas amma lite först.

Tack till alla ni fina som stöttat längs vägen! ❤️

Annonser
0

Bra besök hos BM

Det var skönt att träffa barnmorskan idag, för det snurrade lite i huvudet i natt. Vaknade av Svante efter 02 och kunde inte somna om, kände ett sånt tryck mot rumpan och så var det ju varm och trångt som det alltid blir med tre personer i en 1,40-säng. Sen när jag bytte säng så sparkade Limpan så mycket att det tog lång tid innan jag kom till ro. Av en slump vaknade jag till kl 8.30 på morgonen och fick ropa för att väcka de andra sömntutorna, haha! Svante han nästan i tid till föris 9.15 😅

Jo, barnmorskan var det. Allt såg bra ut med blodtryck och magens storlek mm. 33 cm är magen nu, så jag följer medelkurvan vilket känns skönt då Svante var så stor. Har gått upp 12-13 kg, känns helt okej, hoppas det bara blir nåt enstaka kilo till. BM kände hur Limpan låg och hen har lagt sig till rätta, kanske var det det jag kände i natt. Huvudet är ruckbart men såpass långt ner att BM inte trodde hen skulle vända på sig mer. Känns lovande! 

Frågade om förlossningsbrevet, och hon tyckte absolut att jag skulle skriva ett och ta med. Fick en mall att fylla i, bra att ta med brevet nu när det är fullt ös i sommartider med många vikarier. 

Berättade att min främsta rädsla är att bli sydd igen, det var enda gången jag fick panik och blev rädd för smärtan sist. BM lugnade mig med att förklara att det är mycket mindre risk för bristningar vid en andra förlossning. Såååå skönt att höra! 

Ett steg närmre målet!

7

Så satans orättvist

Det handlar inte om mig, utan om mina vänner. Men jag blir så ledsen.

Pratade med min fina vän som jag lärt känna nära de senaste åren då hon stöttat mig genom barnlösheten eftersom hon och hennes man redan hade kämpat länge när vi började umgås. Vi hade inte pratat ordentligt sen i våras då vi bara setts samtidigt med andra. Men nu berättade hon att efter sex-sju års kämpande, med 13 misslyckade embryoåterföringar och snart 40 år fyllda, hade blivit spontangravid i våras! Men de hade fått dåliga siffror när de gjorde KUB så de gjorde fostervattenprov och fick beskedet att avbryta graviditeten i vecka 15. Ett och ett halvt dygn pågick förlossningen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Blir bara så jävla ledsen. Det är så förbannat orättvist.

Samtidigt plingade min mobil till och jag får ett sms från M som skriver att hans vän ska bli pappa i maj. Jättekul såklart, men det känns så konstigt eftersom han länge sagt att han aldrig ska ha barn. Men när han och hans tjej hälsade på oss och Svante i augusti så såg de väldigt barnsugna ut. Och räknar man på det så blev hon nog gravid precis då. Skulle inte förvåna mig om de åkte hem från oss och låg ett par gånger och sen var det klart.

Krocken gör det liksom ännu mer bisarrt. Att det ska vara så galet orättvist. Jag önskar så att jag kunde göra nåt åt det men det funkar ju tyvärr inte så.

God natt!

44

Bumlingen blev en Svante!

En kort hälsning från BB; imorse vaknade jag prick 07 av att vattnet gick. Halv nio var vi på förlossningen med täta värkar. Drygt nio timmar senare, kl 17:53, föddes vår älskade lilla Svante. Han vägde prick 4 kg och var 53 cm lång, det trots att han kom nitton dagar tidigt! (Vilket jag är otroligt tacksam för).

Vi mår alla bra, är trötta men otroligt lyckliga. Jag ska försöka skriva mer om själva förlossningen en annan dag, men jag kan kort säga att jag är stolt över mig själv att jag fixade det utan panik och utan epidural (jag var rädd för den). Tydligen blödde jag rätt mycket men jag mår ändå bra just nu.

Stor kram från mig & Svante!

0

Fem jobbveckor kvar

Viktig nedräkning för mig, peppar mig att orka jobba på. Det finns en ände, även om jag har kunder som krånglar lite och vill boka om och tänja på mina gränser, men jag gör allt jag kan för att hålla min plan.

Ikväll var det andra och sista delen av profylaxkursen. Riktigt bra och vi är nog båda lika nöjda med att ha gått den. Vi märker ju att andningen verkligen gör skillnad så jag hoppas att jag med M’s hjälp kan hantera smärtan på så vis. Kursen har även gett en del insikter om hur det kan gå till och vi har tänkt mer på och pratat mer om förlossningen och hur vi vill ha det (läs: hantera situationen).

I och med kvällens kurs så är även utbildningsdelen avslutad. Nu har vi gått på alla föräldrasamtal och informationer så det blir också ett slags delmål. Imorse köpte vi dessutom skötbordet vi hittat på Blocket, lite väl gulligt för vår smak men med lite färg så blir det snyggare. Viktigast är dock att det är stabilt och praktiskt, och att det är på plats. Jag är helnöjd.

Fem jobbveckor och totalt nio veckor till BF, det går rätt fort nu!

3

Besök på förlossningen

Det är som sagt späckat schema den här veckan. Idag var det dags för studiebesök på förlossningen vilket var både intressant, nyttigt och surrealistiskt. Avdelningen är helt nyrenoverad så alla rum var jättefräscha, fyra förlossningsrum och fyra familjerum fanns det.

Det finns även ett akutrum dit ungefär vart tionde barn behöver komma för att få lite hjälp på traven. Där stod en rymdfarkost också, eller rättare sagt en transportkuvös, för de barn som behöver extra mycket hjälp och måste flyttas till grannstaden som har neonatalavdelning. Jag frågade barnmorskan som visade oss runt hur ofta den behövde användas och hon sa att det var femton barn förra året som flyttades akut, av 700 förlossningar(!) Väldigt lugnande siffror iaf.

Valet av förlossning känns självklart för oss nu. Vi väljer det mindre sjukhuset närmre oss. Förutsatt att vi inte stöter på några komplikationer de närmsta veckorna som gör oss till riskpatienter, och att vi kommit till vecka 36+0, så är vi välkomna dit. Idag gick vi in i vecka 31, alltså 30+0 idag, så om exakt sex veckor är vi godkända kandidater. Alltså samtidigt som jag slutar jobba (enligt planen). Nedräkningen är ännu mer påtaglig nu, häftigt!

5

Inga djupa andetag

Det går tyngre att dra ned luft i lungorna, luften får liksom inte plats som den ska. Så jag känner mig andfådd för minsta lilla och har svårt att komma ikapp med syret. En lätt obehaglig känsla, inte för att det är så väldigt jobbigt redan men jag fasar för hur det kan bli om några veckor.

Annars försöker jag att inte tänka för långt framåt, eftersom jag inte vet hur jag kommer att må. En vecka i taget och den veckan som nu är slut gick ju riktigt bra trots nackspärr, så veckan som kommer känns lovande. Har bara en dagsresa inbokad och resten av dagarna kan jag leverera jobb, det ska bli väldigt skönt att få undan lite så jag ligger hyfsat i fas. Sex veckor kvar att jobba, hoppas att planen håller. Det ska bli så skönt att beta av alla uppdrag, nu kan jag inte boka in mer jobb så nedräkningen kan börja. Välbehövligt!

Den här veckan kommer annars att handla väldigt mycket om att förbereda sig inför förlossningen. Imorgon bitti är det besök hos barnmorskan på MVC och på kvällen ska vi på första delen av profylaxkursen. På tisdag är det studiebesök på förlossningen och på torsdag är det amningsutbildning, så det är en himla tur (och en hel del pusslande) att vi får ihop det med jobbet. Jag är glad att jag avstyrde min Göteborgsresa som annars skulle varit den här veckan, hade inte velat missa all information vi kommer att få. Det här är ju faktiskt så mycket viktigare, och det är psykologiskt väldigt viktigt att vi kan förbereda oss på vad som faktiskt är på väg att hända.

Nu ska jag lösa ett sudoku och sen somna. Hoppas på bra sömn, lätt att andas och inte alltför svårt att vända på mig eller hitta en bekväm sovställning.

God natt!