På BB – igen (uppdaterad)

Igår började Svante se lite gulare ut igen, fast det är jättesvårt att avgöra skillnaden från timme till timme. Men vi bestämde att vi avvaktar till BVC-besöket idag.

Vårt första besök på BVC gick bra, vi kom i tid med ett sovande barn och sköterskan var trevlig och lugn. Han hade gått upp 80 gram i vikt sedan vi skrevs ut för två dygn sedan och vuxit en halv centimeter sedan födseln. Sköterskan tycke också att han såg lite gul ut och tyckte vi skulle ta en koll på BB för att lugna oss, vilket vi kände var bäst att göra. Så nu är vi tillbaka på BB igen och väntar nu på att de ska försöka sticka lilla stackarn. Bilicheckvärdet (mäts på huden) hade stigit från ca 100 när vi skrevs ut i måndags till 235 nu. Det är ju ett lågt värde, men vi vet ju att blodprovet visar betydligt högre värden än mätaren så det känns lite oroande. Vi vet nu att det inte är farligt, men vi fasar för ännu en ljusbehandling, vill verkligen slippa det.

Jag hoppas att barnmorskan som jobbar idag (ny för oss) lyckas bra med att sticka så att vi även kan få en blodgruppering. Ingen har hittills lyckats få tillräckligt med blod för fler prover än bilirubin. Jag har inte riktigt förstått hur blodgrupperingen hänger ihop med gulheten men det kan finnas något samband med hur snabbt Svante repar sig.

Håll tummarna för att vi får ett bra provsvar och att, även om nivån är högre än i måndags, vi ska slippa bli inskrivna igen. Nu vill vi få vara hemma!

************

De lyckades inte ta något blodprov idag, de gav upp efter 40 minuters försök. Stackars liten. Så vi fick åka hem eftersom värdet inte var högrisk. Imorgon ska vi tillbaka till BB för ett nytt test med bilicheck och troligtvis ett nytt försök med blodprov. Som barnmorskan sa ‘det kan bli en segdragen återhämtning det här’. Jag sa att vi åker gladeligen till BB varje dag för ett nytt test bara vi slipper sola. Men självklart gör vi allt som behövs bara Svante blir bra. Fortsättning följer alltså.

Det går åt rätt håll…

Efter en skitjobbig natt utan sömn men full av oro så har det vänt under dagen. Efter lunch så började vi få lite hopp igen, fick träffa en bra läkare som lugnade oss. Risken för att behöva byta sjukhus var låg och vi fick en lite tydligare plan. Svante ska fortsätta sola hela natten till ronden imorgon bitti vid 08 och vi matar var tredje timme; först ammar jag ett bröst så länge han vill äta (20-30 min nu med amningsnapp) och sedan pumpar jag ut 30 ml till som vi ger på sked. Ljusbehandling och bröstmjölk är de två viktigaste boten mot gulsot.

Vid tvåtiden lyckades de äntligen ta ett nytt blodprov, de behövde invänta narkosläkaren som kunde få ut ett prov (läkaren ville egentligen ha tre prover). Bilirubinvärdet hade då gått ner från typ 364 till 310 vilket var en enorm lättnad. Då vände det och min energi började återvända, väldigt skönt då jag var så trött och ledsen att jag kräktes och skakade.

Dagen har gått långsamt men bra. Svante har varit så duktig hela tiden och knappt klagat alls, trots sin obekväma utstyrsel. Det har hjälp både mig och M att stå ut eftersom alternativet är att jag ligger bredvid honom med lampan på vilket gör ont i kroppen, huvudet blir helt kollrigt av ljuset och det är stressande att hela tiden vara rädd att ögonskyddet ska halka på sned (vilket det gör hela tiden).

Nu närmar sig natten, Svante ska dubbelsola så länge han sover lugnt och vi är vakna och kan hålla koll på ögonskyddet. Allt känns läskigare om natten, men jag hoppas det blir mycket bättre än föregående. Vi gör vad vi kan för att distraheras av fotbollsfinalen på TV, det gör oss lite lugnare.

God natt!